Morgan Alling

Det första jag tänkte när jag såg honom bakom resterande par av dansare var "Va fasen gör han där". Men jag gick bet på konfettin eller vad man brukar säga. Han var ju grym! Han blev lätt en favorit tillsammans med Daniel och Magdalena. Skall bli kul att följa årets Let´s Dance, jag som annars varit lite emot det...

Igår lyckades jag göra bort mig igen. Jag o Pappa skulle ner till Emmie o Janne för att hämta ett släp som ingen vågade köra. Jag backade in lite snygg i garaget och skulle sedan byta sida och inta passagerarsätet. Pappa fick äran att köra detta 12 meter långa släp. Av någon konstig anlednig när jag ska byta plats tar jag den långa vägen, bak runt bilen, och skall hoppa över kopplingen som grabbarna (två ljusa snygga killar i 25-30 års åldern) precis fixat. På något sätt får jag inte med mig ena benet över utan faller pladask ner på golvet mitt framför ögonen på dessa två. Hahah! Gud vad jag skämdes! Innan jag ens hinner fatta vad som hänt är båda grabbarna framme och ska dra upp mig. Jag ser då att det inte precis var torr mark som jag trillade på... Ni kan själv lista ut vad som hände! Fick dock bort den värsta smutsen och geggan i ansiktet. Men jag ska väl vara glad att min jacka är extremt byllsig för det blev ett mjukt fall som kunde gott illa. Betong golv är inte att leka med. När jag väl satte mig i bilen ojade jag mig över att det faktiskt gjorde ont och idag har jag två fina bulor i blåa nyanser, ett på vadera ben. Tjusigt!






Att gå obemärkt förbi...

För varje dag som går, varje arbetspass man gör blir man mer och mer berörd av alla patienter som man träffar. Vissa berör än mer än andra och vissa går nästan helt obemärkt förbi. Detta eftersom de klarar av så pass mycket själva att de inte behöver min hjälp. Men att se en som kommer från IVA, intensivvårdsavdelningen, och har varit med om den ena traumatiska upplevelsen efter den andra och som dessutom ligger i chock. Vi får ingen kontakt med patienten och läkarna är förtvivlade över vad som händer. Värdena på de prover som tas blir bara sämre och sämre. De flesta tror att botten är nådd och att det numera handlar om palliativ vård (vård i livets slutskede). Det som denna patient varit med om på bara några dagar skulle vi "vanliga människor" inte orkat med ens under 5-10 år sägs det. Vi ifrågasätter då om patienten är en ovanlig patient?!
Dagarna går och vi får allt mer kontakt med patienten och ser vissa framsteg. Värderna blir bättre men patientens situation är livshotande om det vänder. När vi sedan skall glädjas åt vissa framsteg kommer självklart ett bakslag. Därefter går det lite framåt igen innan det åter är dags för ett nytt bakslag. Hur mycket klarar man egentligen av? Hur mycket klarar man som patient av att gå igenom?!
Sist jag jobbade, vilket var i onsdags, hade jag väldigt mycket patientkontakt med denne, jag väljer att kalla honom/henne XXX. På något sätt kändes det som att XXX fattade tycke för att det var JAG som skulle sticka honom/henne och ta alla prover, för att det var jag som skulle spola och koppla in nytt dropp osv. När jag sedan var ledig torsdag o fredag så kändes det som en evighet sedan jag jobbade sist. Det händer så fruktansvärt mycket på bara 48 h. Jag kommer inte mer än in till patienten innan jag märker att XXX till och med pratar med oss nu. "Åhh mitt  älskade lilla hjärta, där är du! Vad glad jag blir över att det är du som jobbar ikväll" säger patienten totalt utmattad. Men ändå, jag blev nästan tårögd över detta. Även fast patienten varit så dålig att vi inte fått någon adekvat kontakt, inte ens några meningar,  så hade han/hon ändå uppfattat vilka vi var som tog hand om henne. Patienten kunde till och med mitt namn...
Detta är sådant som inte går en obemärkt förbi...




Var även en snabb runda inne på en av avdelningarna bredvid för att låna diverse saker som av någon anledning tagit slut och inte hunnits fyllas på igen. Fick sitta ner och vänta på att det skulle färdigställas och mitt emot där jag sitter har de på väggen satt upp en tavla med en text som illustrerar väldigt bra hur det är att få barn med särskilda behov. Det är just barn med särskilda behov som hamnar på den här avdelningen. Med allt ifrån hjärtfel, njurfel, cancersjukdomar osv. Alla de som inte anses tillhöra det "normala". Texten var iaf skriven av Emily Pearl Kingsley och lyder så här:


När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna
njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda...


Det stämmer verkligen, och man får sig en tankeställare. Alla har självklart en önskan om att få friska barn. Men den dagen då man står där och inser att det egentligen inte blev som man "skulle" är man ändå lyckligt lottad över att få bli förälder. Vill man känna sig ännu lyckligare bör man läsa det här. Det är inte alla som får möjligheten att åka till Holland...



Att leva på bidrag

Nu var det länge sedan jag skrev, tiden har inte riktigt funnits till. Började veckan med lyckokänslor över att det redan hade gått en vecka in i oktober och att jag därmed inte hade slösat några pengar. Känslan varade i lite mer än 24 h. Tisdagen som innebar en ledig dag slutade i ett besök på Plantagen, Chilli, Willys och Nordic Safari. Där försvann över 2500 den dagen och hela mitt csn-bidrag var slut. Kvällen innebar besök av I., N. och G. då vi åt gott och hade en trevlig kväll. Onsdagen spenderades i Varberg för en heldag på Campus. Därefter tog jag helg och fredagen skulle innebära shopping i Gbg tillsammans med mamma o pappa. I efterhand vill jag inte ens räkna på hur mycket jag gjort åt, usch den här veckan går till historien. Som grädde på moset blev det även ett besök på Ikea ute i Kållered innan vi åkte hemåt. För er som känner mig vet att jag fullkomligt älskar Ikea och där går det inte riktigt heller att hålla igen. Hemma sent och stupade i säng nästan direkt. Lördag innebar kval och likaså fest för att fira herrarnas spel i div 3 nästa säsong. Vi lämnade Ryttarvallen kl 00:30 för att få oss en skymt av parken. Träffade en massa roligt folk och hade en av de roligaste utekvällarna på länge. Allt var bara så himla lyckat...
Idag är det söndag och även en dag innehållande bakfylla. Mår dock väldigt bra med tanke på gårdagen :) Ikväll blir det pizza och likaså till att bestämma mig över vilka bågar jag ska ha. Jag har beslutsångest. Hade så gott som bestämt mig men nu börjar jag tveka igen. Ska jag välja de som är tidlösa eller de som är tuffa?! Kan som sagt inte bestämma mig...

Det här inlägget blev inte roltigt någonstans! Men vissa dagar är helt enkelt sådana :)

På svensk mark igen

Det här kommer bli ett väldigt kort inlägg, hinner inte skriva och har egentligen inte så mycket att berätta. Har varit krasslig större delen av helgen och blivit omhändertagen av m. och p. här hemma i Gislaved. Om 51 minuter kommer taxin och häntar upp mig. Kommer kännas så iaf...
Då blir det ner till Halmstad för att sedan snabbt packa om och ta sig ner till Malmö och Svågetorp. Alex beräknas komma hem till Sverige igen vid 11 tiden ikväll. Har faktiskt saknat honom en hel del, det trodde jag inte till en början. Men tre veckor är trots allt en ganska lång tid. Men de som ligger en kärt om hjärtat skall väl också märkas om de lämnar en!

Dags att skriva ut mitt arbete och packa klart... Ha en trevlig söndagskväll.


Sjukling

Dagen började lika bra som gårdagen slutade, alltså inte allt för bra. Tog tåget hem igår och dagen innehöll bakfylla och halsont. Igår kväll la jag mig vid halv 9 och somnade på nolltid. Vakande vid 10, sedan halv 12, därefter vid halv 3... Sen gav jag upp. Hur jag än la mig så värkte det i hela kroppen och det var inte skönt någonstans. Som ni hör så är jag väldigt ynklig när jag är "sjuk". Upp och väckte pappa för att leta fram alvedon. Precis som att skomakarbarnen alltid har de slitnaste skorna så har läkarbarnen inga värktabletter. Ungefär så såg det ut...
Efter två alvedon blev det sängen igen för att vakna totalt dyngsur 2 timmar senare. Tog mig en snabbdusch halv 5 och därefter blev det till att sova underbart gott i 3 h innan mamma snällt kom o väckte mig. Vilken natt jag har haft :( Hoppas definitivt att den som kommer blir bättre. Dagen har mest gått till att sova och en och annan timme framför datorn och för ovanlighetens skull ett ganska roligt skolarbete.

Vid 2 tiden kom mamma hem och hon tyckte absolut att vi skulle åka fram en runda nu när jag ändå var hemma på en vardag. Först en runda till Team Sportia där det blev ett par nya skor, så nu Emelie o. Sandra är jag redo för att köra pass! :)
Sen skulle vi till presentverkstan, kände att jag behöver något nytt och roligt i köket och likaså i tv-rummet nere i Halmstad. Blev lite nya saker från Cult och likaså två snygga krukor... En bit på väg iaf!
Sen orkade jag inte mer och svetten rann. Hemma igen står pappa och lastar ut bilen, han har varit och shoppat han också!

P: "Vad har ni nu varit och köpt?"
M: "Vi behövde piffa upp tvättstugan lite"
P: "Jaså, det behövde ni? Jag har också varit och handlat..."
Pappa får världens leende och strax därefter får jag och mamma syn på vad han har i bagaget.
M: "Jesper, du måste skoja med oss. Har du köpt en ny tv?"
P: "Ja, den var billig och så skall den tydligen vara bra när man skall kolla på sport."
Pappa skrattar för att någon av just den anledningen inte skulle kunna lura på honom en tv.

M: "Men vi behöver verkligen inte någon ny. Och vart har du tänkt ha den? Vi får absolut inte plats med en till"
P: "Det är väl alltid kul att variera lite. Precis som när du köper en massa krims krams och ställer överallt! Vi har inte plats med mer krims krams..."
M. "Att variera lite? Ja men ställ du en 42" tv där uppe och sen kan vi ju variera lite när vi tröttnat på den"

Det slutar med att vi inte kan hålla oss för skratt och pappa verkar trots allt ändå väldigt nöjd. Så nu skall vi variera oss lite, tv-bänken ska få sig ett nytt utseende.



Det står mig upp i halsen

Jag är trött på tenta plugg. Speciellt när man knappt lär sig någonting och när det är 100 saker ytterligare som skall läsas in. Det står mig upp i halsen vid det här lagret.

Det hela blir inte bättre av att jag vaknar vid 8:a tiden för att köra mamma till jobbet och dessutom är dödstrött när jag kommer hem. Äter frukost i hopp om att piggna till men icke, därefter lägger jag mig för att vila lite och vaknar en timma senare, ännu tröttare. Min första tanke "Fan, tänk på Sandra, nu kan hon ligga och sova fram till kl 15 utan att det ens är för mycket, och här ligger jag med enorm trötthet, ett dåligt samvete och en hel del saker framför mig som borde göras".  Självklart tycker jag synd om mig själv.
Jag gick upp och tog sakta tag i mitt liv. Sanna ringer och berättar att hennes tenta är gjort och jag blir bara så avundsjuk på henne. Jag har hellre 5 redovisningar än en tenta. Jag hatar nästan detta! Fick ringt till Matilda och ursäktat mitt liv. Fick lite respons av tjejen som satt och åt på en uteservering med strålande sol i sikte. Själv sitter jag inomhus, lättast att få saker gjorda då, och gapar ner i mina böcker som ligger utspridda överallt. Får se om jag får till en bra bild senare som kan förklara mitt helvete. Jag längtar till lördag då klockan är 11:30. Då är det försent för att lära sig något och jag hoppas att jag vid den tiden är klar och kan styra kosan hem mot Gislaved och KarnElevalen... Som sagt, jag längtar!

Och för er som inte visste det så har jag tagit körkort 6 gånger redan, snart 7...


Pinsamma måndag

Dagen började tidigt med ett besök hos kiropraktorn och enligt Johan är min s.k. bäckenleds- inflammation så när inpå färdigbehandlad. Numera är jag inte 4 cm sned i bäckenet utan över i stort sett hela ryggen är jag helt rak. Alla delar sitter som de ska som J. skulle sagt. Det känns som ett under det här. När det var som värst kunde jag inte ens sitta i en sittmöbel. Jag fick "stå" för att titta på tv i princip. Jag kunde inte heller spela fotboll eller ut och springa utan att jag efteråt hade riktigt ont i svanskotan. Sanslöst...


Sedan kommer vi till förmiddagens höjdpunkt. Pappa ber mig som vanligt att göra några ärenden åt honom. En USB-kabel skulle inhandlas på Elgiganten och jag är i stort sätt påväg. Först var det inplanerat att snabbt åka ner till JC för att byta en tröja som Ida och jag lyckats köpt en likadan, igen! När jag sedan inser att det är rätt molnigt och att jag fortfarande inte har något annat än en t-shirt på mig ryker tröjan upp ur påsen och jag bestämmer mig för att behålla den. Den är ju trots allt rätt skön och vi har massa kläder som är likadana. Varför skall jag ge mig? :P haha
I varje fall är jag noga med att ta bort prislappen för det finns ideligen pinsamheter med kvarglömda prislappar. Sen tror jag att allt är frid och fröjd. Åker ut till Elgiganten och ber om hjälp för att USB-kablarna inte hänger där de ska. Får hjälp av en kille som tvingas fråga om hjälp vilket slutar med att jag står där med tre killar för att hitta min USB-kabel. De fixar fram den och jag går och betalar. De verkar skratta åt något men det tänker jag inte riktigt på då. När jag sedan kommer ut till bilen speglas min tröja i rutan och där ser jag STORT och TYDLIGT att klisterlappen som sitter på tröjan XS XS XS XS XS XS XS XS XS sitter kvar. Den hade jag alltså inte tänkt på. Den syntes dessutom måttlöst tydligt, haha. Jag höll på och vika mig, inte undra på att de tre killarna och kassörskan verkade ha roligt åt mig när jag gick där ifrån. Men det hela kunde varit värre, som tur var hade jag tur i oturen idag...


Ikväll är vi 7 a-lags spelare som skall vara med i b-laget som spelar match. Skall bli en bra avslutning på dagen som fram till dess skall innehålla en hel del plugg och likaså en paus med ett avsnitt av Nya tider. Jag vet, såpa-fantasten går inte i ide enbart för att det är sommar och att de flesta andra program gör det.
Så Tiden Går, men såpa-nörden består...



DEN STORA DAGEN

Jag vaknade på helt rätt sida idag utav Bastis sms. Han var faktiskt först ut vid halv 7 i morse. Därefter har dagen rullat på i sitt glada tecken. En födelsedag brukar inte kännas speciellt märkvärdig men denna onsdagen 2008 är helt annorlunda. Det känns ungefär som att jag skall ta studenten igen, visst låter det plågsamt? ;)

Alla hör verkligen av sig eller skickar sms. Eller nästan alla, jag tror nämnligen att min farmor har glömt bort mig. Hon brukar alltid skicka en present i god tid innan min födelsedag och skriver alltid ihop ett mail på datorn för min alldeles egna och speciella dag enligt henne. Men i år?! Vet inte riktigt vad som har hänt. Helt tomt i mailkorgen i varje fall och än så länge inte något livstecken från hennes sida.

Men jag glädjer mig istället åt grattis från personer som jag inte riktigt räknat med. Innan tentan i morse blev det också en hel del gratulationer från klassen, väldigt många som uppmärksammat min födelsedag. Så gott som alla utom Hanna.
Det hela har sig en egen liten historia. Tenta på sin födelsedag kanske inte var så fel trots allt, allt gick jätte bra. Dock är jag lite orolig över alla uträkningar eftersom allt måste stämma 100% med facit för att bli godkänd. Men inget som lönar sig att gå och fundera på nu!
Dags för en fika med Anna o Maya nu och därefter blir det en liten aktivitetseftermiddag tillsammans med klassen. Ska bli jätte kul!

Haha, fick ett sms av Alex nu som firade mig redan i lördags. Verkar som att han tyckte att det räckte?
"Grattis måste jag väl säga ändå? Grattis".
Sådana kära sms skriver jag och min bror till varandra!



image101


Ha en bra dag alla!
...och tack för alla gratulationer!


Nu är jag 20 på riktigt 1988 - 11:35




PIIIP- PIIP!

Jag har blivit en väldigt effektiv bloggare numera, två inlägg på mindre än en timma, på mindre än en halv timma till och med.



SANNA! Någon utanför min lägenhet (eftersom fönstret och balkongdörren står öppen) har en lika irriterande och plågsam sms-signal som du?
Kan du hajja detta? :)


20:05


Ett tag sedan sist, sen dess har J gjort bort sig på China restaurangen och jag kan fortfarande inte sluta skratta. Ida, Ida o J är och äter China mat för att ta sig en paus i pluggandet. De tar sin mat och går och sätter sig. Efter en stund påtalar Ida att currypastan var väldigt stark. J som inte tagit någon currypasta yttrar att hennes mat också är väldigt stark. Det måste vara min fisksås, säger hon. När det är dags för andra portionen tycker J att hennes tallrik är alldeles för blöt och vill ta en ny. Ida rynkar på näsan eftersom det endast var några ytterst få såser att ta av och undrar hur J:s tallrik ha kunnat bli så blöt. När Ida sedan ska ta ris så tar hon skeden (som står i en hink med vatten) och tar ris på sin tallrik och lämnar över den till J där polletten precis har trillat ner. AAAAAaaahhaaaaa! Är de det den är till för säger hon och skrattar. J har alltså trott att det är någon form utav sås och hällt några skedar med "fräscht" vatten över sitt ris. Inte nog med det, när Ida pratar om den starka currypastan menar J på att hennes så kallade fisksås också måste ha varit väldigt stark, alltså hennes vatten haha.
Förstår ni att det är svårt att sluta skratta?


Även Matilda är i en klass för sig, har svårt att inte tänka tillbaka på det. När vi skulle till parken för ett antal veckor sedan dividerade Matilda över vilka skor hon skulle ta. De låg eller de höga med klackar... och då säger hon "asså jag har aldrig haft klackskor här hemma, jag har bara det när jag går ut i Göteborg". Sedan börjar några skratta och så säger någon "JA, Men Matilda, vi har bara gått ut i Göteborg en enda gång" Haha.


Valborg firades, om det nu är det man gör, med Sigges. Efter förfest hos Ida blev det dags för Bäckshult och vi var inte där förens halv 1. Dock hade vi riktigt kul ändå, och kvällen blev lyckad. Något som jag främst kommer ihåg är när en kille kommer fram, jag känner såväl igen dig men vet inte vad du heter. I varje fall säger han "eyy du, du uppdaterar din blogg mer sällan än de i Ayia Napa." haha. Antar att han menar Sanna o Matilda som är där?! Vem annars?
Jag fick iaf ta mig i kragen tyckte han. Kul att SÅ MÅNGA läser min blogg. Jag har för det mesta inte mkt läsvärt att skriva om.


Helgen har blivit lugn, spenderats ute vid Bolmen med gott sällskap o god mat. Lördagskvällen spenderades dock vandrande i Gislaved. Jag o Sanna tog oss en långpromenad och det kändes ganska konstigt. En lördag brukar man inte tillbringa på det här sättet. Idag var det som sagt match, därför gårdagens lugna lördagskväll.

Ikväll blir det tåg till Halmstad för lektion 9 - 16 imon. Därefter blir det Vårruset för tjejerna på tisdag och för mig blir det "Barcelona" haha. Ungefär lika varmt, ungefär lika fint och ungefär lika underhållande...


GRIMSBORG NÄSTA


Det känns nästan som att man lever i dvala. Det ända som jag gör/borde göra är att sitta och läsa för att lära mig allt inför tentan på lördag. Men det går inte, jag orkar snart inte mer. Får hela tiden höra att det kommer gå bra och trots att jag för det mesta brukar tro på er så gör jag inte det den här gången. Jag grejar inte det här. Kändes skönt när Annete igår intalade mig till att ta det som det kommer. En omtenta är inte hela världen. Men visst känns det som ett underlag, jag har aldrig blivit underkänd i hela mitt liv. Det är knappt att jag ens fått ett G, och har man fått det har man varit besviken. Förutom nu när man läser på högskolan, som oftast har vi inte kunnat få bättre än G och nu är man trots allt nöjd. Kommer vara annat om 3 veckor då vi får tillbaka tentan, jag är så gott som säker på att jag sitter där lite senare i maj och gör en omtenta, men what the fuck det spelar egentligen inte någon större roll...

Nu skall jag ner och äta lite innan det är dags för att hämta upp resesällskapet till Grimsås. Spelas match på Grimsborg ikväll och vi skall faktiskt ta oss dit för att titta.
Imon blir det plugg o C-seminarium och på lördag blir det min första underkända tenta på högskolan.
Förtjänar jag ett grattis kanske?




Alla känner apan - apan känner ingen



Blev en riktig sovmorgon idag men tror faktiskt att jag behövde det. För någon vecka sedan vaknade jag halv sju - sju varje morgon oberoende av vilken dag det var. Lördagarna blev extra långa, då man egentligen brukar sova bort halva förmiddagen fick jag tre timmar utöver det vanliga. Man får en hel del gjort på dessa timmar och samvetet får sig en push i rätt riktning. Men numera är väl allt som vanligt igen, vaknar strax innan tio och inser att halva dagen nästan gått innan jag kommit upp, ätit frukost o. gjort mig i ordning.

Tog mig en riktigt lång promenad igår, benen bara gick och gick i princip. Kom även fram till att det finns fördelar med att bo i en stad. I Halmstad kan man lugnt promenera överallt utan att man skall riskera möta en massa man känner och då "tvingas hälsa på dem". Men här hemma, igår insåg jag verkligen det, alla känner alla. Jag vet inte hur många jag hälsade på. Jag brukar vara ganska duktig på reg.nr och därför känna igen bilarna och sedan hälsa eftersom det måste vara någon man känner. Igår kände jag likväl inte igen spc många och det måste väl betyda att folk har bytt bil eller? :) Föraren vinkar och är halvvägs förbi innan jag ser vem det egentligen är och då vinkar jag, detta upprepade sig minst 3 grr. Han/hon i bilen såg ändock inte min vink. Det är nästan som att man får lite självförebråelse över att inte hälsa så därefter tog jag ideligen småvägar hem. Detta i hopp om att inte vara oartig och undgå att inte hälsa på dem man känner...


Igår åkte även mamma o pappa till Italien och jag har numera huset för mig själv. Härligt att man kan gå och göra lite som man vill, men mindre härligt att man själv måste laga mat och handla själv. Igår insåg jag hur mörkrädd jag faktiskt är, det visste jag dock redan tidigare men igår tog jag nog priset. Jag skrämmer upp mig själv för minsta lilla och det hela blir inte bättre av att jag får sms där det står "Akta dig för mördaren", "Du har väl tittat igenom huset så att du mot förmodan inte är ensam". Jag tackar min kära vänner och även min granne för det.
Jag sov som en stock! Trots att jag är van vid att sova själv nere i Halmstad är det annorlunda här hemma. Här har man ett hus som är minst tre gånger så stort och som ibland får för sig att ge ifrån sig tätt underliga ljud.


Dags för att åka upp till pappas jobb och sno åt mig lite saker som kan vara bra att ha. Allt för att slippa sätta sig ner och ta tag i det oändliga. Måste verkligen plugga idag, och som vädret ser ut nu så kan det nog bli en riktigt "bra" dag. Ibland är det allt gott med ett varmt uterum och en bärbar data :)


Om inte Emelie ringt inom en timme så får hon en personlig väckning idag!



DET ÄNDA SOM FATTAS ÄR SOMMAR OCH BRUNBRÄNDA BEN...!

Gårdagens promenad kunde inte ha slutat mycket bättre. Blev en lång och härlig strandpromenad och därefter skulle killarna tydligen grilla. Vi var förbi dem en runda och åt bränd fläskfilé o klyftpotatis. Låter kanske inte så frestande men det var verkligen jättegott. Slapp dessutom laga mat själv :)  Dock missade vi hockeyn, men efter att LHC vunnit de två första finalmatcherna trodde jag inte att HV skulle ha så mkt att säga till om. Men nu är det vänt, 2-2 i matcher och som det "givna HV-fans jag är" så hoppas jag på vinst i Kinnarps imon.


Tisdag denna vecka innebar ledighet och den spenderades delvis på golfbanan, ja ni hörde rätt. Det var Maya som kläckte denna ypperliga idé igår då vi konstaterade att vi aldrig är lediga på samma dag. Men idag var hyggligt nog en sådan dag då vi är lediga båda två... Jag vann golfrundan för er som undrar (4 över par) men något vidare skönspel var det inte tal om....



Dags för att äta rester och njuta av en lugn kväll i soffan :)



 

Alltifrån fotbollsfru till gravidblogg

I måndags hade Hanna piratbyxor, som hon säger, för första gången det här året. Idag kommer hon också ha det för det är så himla varmt här nere. Min termometer visar på +29 och jag tror den stämmer. Den är placerad i solen visserligen och där är det bra varmt.


Jag känner mig lite som Malin Wolin nu, fotbollsfrun som bloggar om allt ifrån en sunken tvåbarnsmamma till att bli gravid. Dessutom skriver hon i Amelia också och där pratar hon väldigt öppet om allt som gäller sex, vardagsproblem och till och med om att gå och fisa på öppen gata. Om ni inte gillar läsa om sex, så sluta här!


Igår hade vi ett ganska djupt samtal. Som alltid när vi träffas så pratar vi en hel del sex. På något sätt är det de mesta naturliga vi har att prata om. Den ena mer erfaren än den andra. Igår var det massa sexleksaker som var den stora höjdpunkten. Eftersom J. fyller år imon och vi alla är upptagna då blev det ett överraskningsfirande för henne igår.  För någon vecka sedan då vi pratade avsugningar kom vår lilla perfekta födelsedagspresent upp. J. gillar inte att suga av någon medans vi andra tycke att det var bland det självklaraste som finns, typ. En dildo stod därför för underhållningen. När I. och I. dock skulle inhandla denna låg kostnaden på 700 kronor vilket var lite väl dyrt. Det fick bli en billigare variant, en rosa vibrator för 200 kr. Köpt! Hon blev både lyrisk, glad och generad och jag förstår henne. Jag hade nog också blivit det! Alla 12 ögonen på sig och där står hon och skall öppna våra paket. Men vet ni hur hon löser det hela, hon går och stänger av musiken?! och så säger hon "sådär ja, nu blir jag inte lika generad längre" och vipps så är hon inte röd i ansiktet. Trolleri troller-a! Förutom att vi fortsatte att prata sex och sexleksaker större delen av kvällen så slutar jag här.


Det är sedan dags för paket nr 2 och hon försäkrar sig själv om att det numera är något lättsamt. Inget som man behöver stänga av musiken till i varje fall. Hon öppnar den lilla asken och där i ligger ett halsband och det första hon säger är (ni ska veta att hon är glad så gott som jämt o skåning) "Naaaeee åååhhhh vao ni ärj söjta. Det ärj jou såona som finns peå MQ". Det lät ju bra med tanke på att det var mamma o jag som hade gjort det. Glad blev hon iaf och överraskad också! Slutet gott allting gott!



Utöver allt sexprat kom vi också fram till att...

....det är fler blåögda blondiner som vill vara brunögda än det är brunögda brunetter som vill bli blåögda.


...att studentboende i många fall är överskattade. Här hemma kan jag gå så gott som naken utan att det står en halv skola och glor i lägenheten mittemot.


...att solen inte alltid är vår bäste vän. När man har sol i stort sett hela dagen känns ens lägenhet som en ångbastu. Jag skojar inte. Jag bor i bikini 5 månader om året


...att bostadsbidrag faktiskt kan vara riktigt bra. Du får chansen att bjuda både dig själv och din partner på en extra drink i baren, en gång i månaden.


...att skatteverket en gång om året kan vara en riktig höjdare. När vi får tillbaka på skatten får vi "råd" till att göra sådant onödigt trams för pengar som vi över huvud taget inte räknar med. För min del hade det alltså inte blivit ett nytt kök för 25 000 utan något mer stillsamt för 3075 kronor. Bättre med lite än ingenting alls.



Nu skall jag ta mig bort till Netto för att möta upp Hanna, därefter blir det en promenad ner till havet och i eftermiddag blir det storstädning. Ikväll blir det Gislaved och match mot Waggeryd!



Ha de gott!


REM - sömn

Den sista jag pratade med igår gjorde att det sista jag tänkte på var helgen. Jag låg och funderade över hur det här kommer att sluta men faktum är att det ser hyfsat bra ut. Finns det hjärterum finns det stjärterum är det inte så man brukar säga då det tryter.
Resultatet av gårdagens tänkande tror jag bidrog till min dröm. Det skulle nästan kunnat vara en mardröm, allt gick verkligen fel. Det första jag gjorde när jag vaknade var att räkna nattens antal raseriutbrott. På sätt och vis kanske drömmen var bra, nu vet jag hur jag skall handla ifall något inträffar. Klart o. tydligt - men inte som i drömmen...


Skolan nästa!

ETT LEVANDE BEVIS

Jag vet inte vart jag skall börja...


Det var första helgen sedan tjejerna kom hem.
Detta ville de självfallet fira med att gå ut, ungefär så iaf. Jag gjorde klart ganska tidigt att de inte skulle räkna med mig. Jag sparar mig inför nästa helg. Men man vet aldrig hur kvällen slutar och jag jobbade 18-20, ett lagom långt pass. Därefter till Abro där de överöste mig med kommentarer av olika slag "mes", "pussy" osv. Ja allt annat än "kvällens nykterist" typ ;)


Förfest på Abro blev det i varje fall.
Efter lite övertalning hade jag mina funderingar på att dricka o. gå ut trots allt. När jag därefter stötte på Emelie och likaledes insåg vilket problem det var med att få hem bilen så var det inte ett spc svårt beslut. I´m the driver!


Efter två turer till parken visade det sig att Hallie var lite sugen.
Han som tidigare under kvällen talat om att han skulle ägna den åt Daniel. Blev då ett besök på Löpargatan där Pelle o Irené hade fullt upp med lite trolleri. Hallberg stylade till sig och vi bestämde oss för att vi skulle in i parken. Ja, detta är första gången jag går dit helt nykter. Hallberg med tror jag... När vi kommer fram stöter vi på Allan, Chrille o. Olof som inte är spc svåra...


Fasen va kul det var.
Jag är egentligen inte typen som ställer mig helt nykter på ett dansgolv, egentligen vet jag inte varför med det har inte känt spc lockande. Men igår dansade vi i stort sett hela kvällen både med den ena och den andra. Vi hann dessutom spela bort Allans pengar i Black Jack och få Chrille till att fixa efterfest - detta hade han strängt taget redan bestämt.


Vi fick till och med upp Hedlund på dansgolvet
. Det är något som absolut inte hör till det vanliga och är nästan värt att nämnas. Synd att mitt batteri till kameran var slut redan innan kvällen började, annars hade han definitiv varit med på ett kort. När han dock såg sin chans så drog han...


Volvo v70 nästa.
Blev en hel del bilåkande den här kvällen. Efter parken blev det en tur till A.torp för att släppa av lite folk. Olof lyckas på något sätt få upp dörren och trillar ut, bilen rullade sakta men det blev ändå en jäkla smäll. De sorgliga med det hela är att både jag o Hallberg stirrar upp oss för hur det gick med bilen som inte var långt ifrån att slås in i en annan bil, Olof klarade sig säkert :P. Emelie blev arg över hur okänsliga vi var och visst hade hon rätt. Därefter hade Olof och Emelie sina dispyter och jag kan fortfarande inte sluta skratta.


Efterfest hos Chrille med text-tv och formell ett?!
Efter att vi hämtat upp Sanna som tog sig en tripp mot Ojojs blev det efterfest hos Chrille. Efter lite deeptalk med Disco-Janne hamnade jag och Sanna i Chrilles säng. Den fick vi dock inte ha spc länge innan vi låg där en hel hög. Blev dock en riktigt mysig avslutning på kvällen och jag måste ärligt säga att jag hade det lika kul som om jag vart full.


Pappa är inte sen på att påpeka hur mycket alkohol vi dricker.
Trots att han är dansk och själv kan dricka en hel del öl så är han totalt överväldigad här hemma när jag erkänner att jag hade skit kul utan att va full. "Där ser du, ni behöver inte dricka er stupfulla varje gång ni skall gå ut". Ungefär i den stilen lät det och sen malde han på :).


Efter att ha lämnat av sista resenären i Vmo blev det hem till Gislaved igen.
Halv 6 tittar jag på klockan och då har jag kommit hem. Ställer klockan på halv 11 och slocknar direkt.

Matchen idag, som det blev en hel del prat om igår, slutade faktiskt med vinst 3-2.

Helgen kunde på sätt och vis inte blivit bättre. Utefter de förutsättningar som jag hade är jag nöjd, mer än nöjd. Jag är ett levande bevis på att man kan ha kul i parken utan alkohol.
Nästa helg blir det dock andra planer... :)


Det var i princip som att han satt där med en prislapp i pannan och ett dollartecken, ja ungefär så dyrt som det kändes...

Jag är allt ifrån en trogen bloggfantast till en periodare och det har varit lite halvdant med uppdateringar på senaste. Helgen som man på sätt och vis fasat aningens inför är över och påsken likaså.

I onsdags var det samma gamla visa, tentaångest. Vid varje tillfälle till promenad återstod samma "tvångstankar" i form av "Jag skulle gärna byta liv med dig just nu, vad som helst bara jag slipper den här skiten!". Det spelade ingen större roll om det var två barn som såg ut att leka med varandra men egentligen verkade ha ganska så tråkigt till att det  var en medelålders mamma som hade ett herrans liv med att få de två vilda barnen bältade i familjens V70. Vad som hellst gick bra den studen. Men för allt i världen skulle jag inte vilja byta ut den där känslan av att gå ut ur tentasalen och släppa allt för en ynka sekund, jag brukar jämföra det med att ta körkort - ungefär så känns det. Jag undrar hur många körkort jag lyckas ta innan jag är klar...?!
På kvällen var det tentafest, kul trots att vi var trötta till tusen. Fredag upp tidigt och hem för att ha träningsläger och då började man undra över vad påsken egentligen var till för. Att sitta hemma och umgås med familj och vänner eller att ta ut sig till "max" en gång varje förmiddag/eftermiddag under i stort sett hela påskhelgen? Fredagskvällen innebar iaf mormors 80-fest och det blev lyckat! Vilka kusiner och kusinbarn man har fått de senaste åren, helt plötsligt är jag inte yngst och jag har fullt upp på alla släktträffar.

Söndagen var då dagen då vi såg ett slut på det hela, träningarna var över och vi skulle gå ut med gott samvete. Jag var trött över att inte ha sovit spc mycket någon av nätterna under helgens lopp och även efter alla timmar nere på Gis. Fest blev det iaf, Basshunter var i parken... Förfest hos J. tillsammans med en massa tjejer vilket var trevligt. Därefter till Britts som hade fest och det var nog höjdpunkten på kvällen. Därefter blev det massa snappsvisor och till att dricka det sista innan vi drog oss till parken. Sen efter en halvtimme eller något så var det stop, där var kvällen slut typ :P. Sorry! Sanna hade lyckats spela in en film på min kamera, tror att hon är ganska ovetande om detta? I varje fall så pratar vi om allt ifrån kartofellnäsa till bigbaotafylla! Ja det var iaf den kvällen och jag blir illamående så fort jag tänker på fest...


Är det såhär det skall va? :)






Tack Sandra!

För er som trodde att jag lyckats åstakomma detta helt själv blir jag tvungen att göra er besvikna. Det är Sandra som har hjälpt mig och jag är jätte nöjd. Vet inte hur många timmar jag har lagt ner för att försöka förstå mig på det här och fixat och trixat. Men det är väl inte min grej helt enkelt ;) Skall  jag vara ärlig så känns det dessutom som att det kommer bli lite roligare att blogga nu när det är lite eget!
Hinner inte skriva mycket mer, Gislaved o en hel del träning väntar!


Tack Sandra för ett grymt jobb :)



Det hör egentligen inte hit o höra, det är bara en grej man kan göra!


 


Helgen är ett kapitel för sig, jag skulle ju ut! Fredag innebar Värnamo med Sanna för att gå lite i affärer och mestadels för att hämta bilen. Vilket också innebar att Alex inte kunde åka till Jönköping. Ibland är det allt bra att ha en snäll lillasyster. Eftermiddagen innebar lunch på McDonalds och Sanna fick för sig att räkna ut hur många kalorier vi intagit. 1310 kcal per person! Jag skojar inte, när jag berättade för mamma, som arbetar med kost och viktminskning, trodde hon att det var tillsammans. Helt fel! Efter det hade jag svårt för att trycka i mig mer mat vill jag lova. Väl hemma var det dags för en timmes sömn innan träningen och om Sanna inte väckt mig hade jag missat mitt "göra-åt-kalorier-pass". På kvällen var det dags för en fredagskväll med lagkompisarna hemma hos Marta. Det var riktigt mysig och jag o Mimmi tog hem turneringen i fotbollsspelet. Avslutade kvällen med att köra ett lass till hotellet och därefter hem för att sova, ja tro det eller ej men jag somnade inte före halv 4 iaf.

På lördagskvällen var det min tur att gå ut. Mamma o pappa var i stugan så det innebar att jag hade huset för mig själv. Jag o Sanna lagade mat innan lite sällskap kom och därefter blev det melodifestival med Charlotte Perelli och Björn Gustavsson. Jag måste säga att jag är nöjd med Sveriges bidrag, så länge det inte är BWO, Carola eller Kebabpizza-skiten så är jag helnöjd! I varje fall så hamnade vi i parken, och jag hade verkligen skit kul. Det var ganska lagom med folk, om jag inte minns fel. Efteråt var det dags att leva upp till vad jag lovat tidigare under kvällen - efterfest. Vi hamnade hemma hos mig och det var dags för nattamat och sedan myshörna i sovrummet och likaså full fart med SingStar. Chrille fick höra sin födelsedagssång för 20:e året i rad och det såg ut som om han blev nöjd. Vi höll på fram till klockan halv 7 med SingStar och det slutade med att jag o Fidde vann duellen mot Sanna o Peter. Men det var jämt, det var det! Upp ganska tidigt på morgonen för att städa och därefter körde jag hem Sanna, tack för hjälpen! Dagen skulle tillägnas åt mina kära böcker men ärligt talat så blev det en helt vanlig bakfylledag precis i vanlig ordning.




            



...från en afton som doftar lite YMCA, tack mina vänner ni är kärlek för mig...


Ni förstår, jag har just träffat mannen till mina framtida barn!


Det stod fältstudiedag på programmet och det innehöll en 9-timmars lång arbetsdag på avd 53 på Länssjukhuset i Halmstad. En avdelning där de behandlar patienter med KOL, lungcancer eller andra andningsbesvär. Dagen började i varje fall tidigt, upp tillsammans med tuppen vid 04:30 för att sedan befinna mig på sjukhuset senaste 06:15. Sen började allvaret och strax innan dagens första fikapaus - ni förstår, vi hade några stycken under dagens lopp, så springer jag på honom i korridoren. Han var bara så otroligt söt, ja han såg verkligen bra ut. Inte nog med det så var han klädd i läkaruniform vilket på Halmstad sjukhus innebär vita byxor och en kornblå lagom tajt piké. Jag kan erkänna att jag är allmänt svag för läkare men visst spelar arbetskläderna en gyllene roll. Jag har under mina seriösa förhållanden med pojkvänner alltid varit ganska förtjust i att se dem i deras arbetskläder. Det är på något sätt ganska sexigt!

Även deras yrkesroll spelar in, killen blev faktiskt snyggare enbart för att jag visste att han var läkare och även när man skådat sättet som han är på mot sina patienter så blev man hänryckt. Men förstår ni, har killen gått och blivit läkare så har han ju också något innanför pannbenet. J. frågade mig "...om han varit busschaufför Issa hade du då tyckt att han var lika snygg och attraktiv fortfarande?...". Helt ärligt så hade han absolut inte varit det, så enkelt är det. 
Den ända nackdelen som jag ser det, är väl hans -ringa- ålder. Det var väldigt svårt att sätta en ålder på honom, han ser väldigt ung ut men eftersom han antagligen läst några år så måste han runt 25 och uppåt... Ja jag skulle väl gissa på 24-25 och kanske upp till 30. Sanna har hittat ett exemplar som matchar men isf är han 30 och jo, han är singel. Sen är det en som är 32 och sambo men det kan absolut inte vara han.

 Jag har iaf börjat hoppas på att jag inom en "snar" framtid kommer att springa på min blivande make på jobbet. Ni anar alltså inte vilken dag jag har haft. Jag är nästan exalterad och lyrisk över vad jag har upplevt. En ung och snygg läkare kan tack vare sin yrkesroll bli en gnutta sexigare än vanligt.


Jag har i varje fall träffat mannen i mitt liv... ;) Drömma kan man ju alltid!



Idag har jag jobbat och jag hinner knappt in till första patienten innan hon säger "Åhh, vad glad du var idag då - har det hänt något? - Ja jag är bara lite förtjust i en läkare som är sjukt snygg och några år för gammal men annars inget"...!
Men men jag hittar väl min Dr. Mc Dreamy så småningom! :)




Ha det gott!


Tidigare inlägg
RSS 2.0