Isabell

Har precis varit inne och fört över lite pengar hit och dit. Resterande 2,14 kr finns kvar på mitt konto. Detta skall jag leva på fram tills den 25:e december. Det blir en sorts kamp mot klockan.
Jag förstår inte hur jag lyckas månad efter månad. Måste sluta förstöra mina pengar redan första veckan. Det verkar ha gått så pass långt att till och med pappa börjar bli orolig. Det har han visserligen varit länge men igår sa han ytterst allvarligt  "Jag börjar faktiskt bli orolig över din ekonomiska situation, har du inte ärvt någonting utav mig".
Igår fanns det 2400 kr på mitt konto (jag lever ju på enbart studiebidrag), idag finns det inte riktigt lika mycket. Men där är bl.a. mobilräkning och internet inräknat.
En positiv sak är i varje fall att mina fonder har stigit rejält sedan sist jag tittade +35 000.

M. har åtskilliga gånger sagt att man skall leva medans man kan, och det gör jag ju verkligen. I varje fall de första 5 dagarna efter studiebidraget...

Nog om detta, dags för att få upp "stakarna" i sovrummet.

På återseende!

Den måste ni bara se...

http://www.tackfilm.se/?id=1259309396468RA86


Idag är det fredag, innebär att vi sitter med ett arbete nu på förmiddagen. Därefter tar vi lunch och likaså helg. Vid 3-tiden kommer mamma och det blir en snabbsväng inne i stan för att sedan åka ut till Villshärad och hälsa på släktens nytillskott.


.

Dagen började med en föreläsning om ledarskap.
En gästföreläsare som både inspirerade och motiverade oss på ett vis jag aldrig upplevt tidigare. Fullkomligt sinnessjukt. Efter 4 timmar, som för övrigt gick väldigt snabbt, hade jag utan tvekan kunnat kasta min in i en chefsroll. Det finns bl.a. så otroligt mycket man vill förändra vilket möjliggörs med den typen av arbete.

Hon var totalt orädd och berättade om hur hon klättrat från en nedbruten avdelning till en annan, och med sitt bemötande och sin ledarroll fått verksameheter på fötter igen. Att vända en vårdcentral på - 3 miljoner till + 3 miljoner med hjälp av hyffsat enkla medel. Samt hur en avdelning som var hatad av alla på något år kunde få bäst i test.
Likaså framkom det att hon som sjuksköterska fått gå in och ta över ett chefsjobb som innebar att styra över proffesorer, docenter, överläkare och läkare. Hon berättade hur hon som kvinna, på 30 år och dessutom med utländsk bakgrund gjorde för att bli accepterad. Över 50 st hade hon "under" sig. Men hon lyckades!
Man ska se konflikter som en möjlighet till utveckling.
Det var verkligen imponerande att höra hennes olika recept på framgång. Det är dock tråkigt att vi inte stöter på föreläsare av det här slaget lite oftare. Men man får väl passa på att glädjas desto mer nu istället.

Efter lunch blev det en fika på Espresso House tillsammans med tjejerna. Hade för första gången med mig kameran men dock utan något laddat batteri.
I ef.middag/kväll har det regnat konstant vilket var perfekt för mig som behövde städa. Nu är lägenheten skinande ren igen och imon är det dags att ta fram adventsljusstakarna :).

Av en slumt hamnade jag inne på Katrin Z. fd Schulmans blogg där hon skriver om deras resa till Dubai. Jag kan inte annat än att längta efter att få åka dit igen. Det var nog den bästa utlandsresan som jag varit med om. Tro mig, ni lär inte bli besvikna.

Hon skrev bl.a.
"Dubai är så rent att man tror att någon gjort rent trottoaren med tandborste. Ett barnvänligare land har jag aldrig varit i. Folk är verkligen artiga här".


Om det inte vore för att pappa bara pratar om Turklandet så kanske det hade varit en möjlighet. Nu kanske det inte är spc lägligt att föra diskussionen på tal. Icke!

Åhh, nu är jag äntligen tillbaka i Halmstad.
Hade jag vetat vad som väntat mig när jag låste dörren 15:20 tidigare idag hade jag nog övervägt mina planer en extra gång. Åkte som sagt hem för att träna och därefter hade pappa lovat mig att jag skulle få slippa åka tåg ner. Han skulle köra ner mig!!! Trodde aldrig att detta skulle hända för min pappa gör normalt sett inte sånt. Vi kom till Sm.stenar och därefter var 100 km/h ett minne blott. KÖ!!!! Stau, som Sandra hade sagt. I över en halv timma stod vi där i stort sett helt stilla. Det tog oss närmare 40-45 min att köra mellan Sm.stenar och Skeppshult. Något som normalt sett tar 2 minuter. Därefter skulle vi lämna av Sara som bodde mitt ute i ingenstans. Vi svängde, svängde och svängde. Sen när du åkt så långt att du tror att du inte kan komma längre, då var det bara 1,5 mil kvar.
Därefter styrde vi iaf kosan mot Halmstad, stannade till på Mc Donalds och köpte med oss mat hem. Gud vad hungriga vi var. Nu är vi båda mätta och belåtna och pappa har nu lämnat mig för att köra hem till Gislaved igen...

Nu ska jag ta och krypa ner under täcket för att titta på avsnittet av Oskyldigt Dömd!
Imon är det skola som gäller, har jag otur fortsätter föreläsningen även efter lunch.

Sov gott!



Appropå mitt sockerberoende. Under resan ner var pappa så hungrig att han tog några bitar av vårt "bilgodis". Men jag tackade bestämt nej och har alltså även klarat den här dagen också. Det går bra nu...


.

Det går över förväntan. Igår kom sötsuget lagom till kvällen vilket resulterade i en frukt. Likaså idag kom det, återigen en frukt på det. Än så länge känns det som att jag klarar detta galant. Jag kanske inte har något sockerberoende över huvud taget?
Under vårt seminarie i skolan sitter den ena med en nyttig smörgås, den andra med en risifrutti (vilken sockerbomb!) och den tredje med en stor skumtomte (det är trots allt snart jul). Skall jag vara ärlig så var jag inte ens sugen. Risifrutti är inte min grej men skumtomtar går ner utan någon större ansträngning.
Som sagt, dag 2 och jag är imponerad av mig själv. En tabbe jag gjort var att lägga en påse med Cheddar Popcorn i min korg när vi var på Maxi idag. Detta enbart pga. att de var slut i hela Gislaved o Sm.stenar i helgen. Men jag har i varje fall inte öppnat påsen, den står bara på diskbänken tills vidare och lär göra det ett bra tag till.

Från GIS får vi varje år en viss summa pengar att handla för på TeamSportia. Beloppet som vi får grundar sig på hur träningsflitig man är, hur många matcher man spelat och framförallt hur många vunna matcher man deltagit i. Trots att jag ibland har över 2,5 h i resväg tur och retur har jag faktiskt lyckats skrapa ihop en hel del.

Fick min lilla lapp i onsdags och i fredags var den puts väck. Har investerat i ett par nya löparskor. De jag har i Halmstad är inte lika sköna som de jag har hemma vilket indirekt leder till att jag aldrig springer där nere. Får se om det blir bättre nu... :P

Adidas adiSTAR Salvation är högfunktionella löparskor för damer. De är utrustade med adidas teknologier och därför garanterar adistar Salvation långvarig, dynamisk dämpning, optimal rörelsekontroll och utmärkt bärkomfort. Adistar Salvation utmärker sig speciellt med den stabila men ändå lätta och flexibla konstruktionen. I kombination med sin perfekta passform är de ideala löparskor


Nu kan jag springa till månen och tillbaka...

Nu skall jag, äntligen, ta tag i mitt sockerberoende. Det här håller på att gå över gränsen med tanke på hur mycket jag faktiskt stoppar i mig.
Idag är i varje fall första kvällen som jag inte ätit varken godis eller chips vilket resulterat i att jag är stolt. Jag har klappat mig själv på axeln och hoppas att jag kommer kunna fortsätta i samma stil.

No more candy, no more...

Nästan så att bilden gör mig knäsvag!


.

Idag är det min andra namnsdag på väldigt kort tid. Det var inte många av mina vänner som kom ihåg dagen för någon vecka sedan. Inte för att jag tar den på spc stort allvar men...
Fick en present av min käre mor. Tänk vad glad man kan bli av bara ett paket. Egentligen krävs inget mer. Det hade nästan kunnat få vara tomt.

Idag är det i varje fall ELISABETH-dagen vilket innebär att nästan alla tjejer på mammas sida har namnsdag idag, dvs. Mormor, Mamma, Elisabeth, Frida och jag.
Idag är det dessutom tänkt att Julia skall få en lillasyster/lillebror. Får dock se om det går som planerat. De brukar ju inte komma ut då det är tänkt dem där små liven...

Det verkar inte som att det fungerar att lägga in bilder på blogg.se idag. Skumt!

Dagen känns precis som en fredag. Grått och trist men ändå är det något som gör att man tycker om att regnet vräker ner. Fredagskänslan kanske?
Både Hanna o jag har gått lite på halvfart idag. Fått gjort en del men det tar bra mycket längre tid när man går på sparlåga än i vanliga fall. Den ena diskussionen leder till den andra och plötsligt inser man att 20 minuter har gått och att vi måste fortsätta med det vi egentligen höll på med.
Vi granskar en rapport utifrån ekonomiska, etiska, sociala och medicinska aspekter. Är bra mycket roligare än vad det låter. Dock är vi inte överens med rapportens författare vad gäller den ekonomiska biten. I vår budget så diffar det på några miljoner rent ut sagt. Sen är dock frågan om några miljoner har spc stor roll inom sjukvården. Man har egentligen ingen aning om vad saker och ting kostar. Vi ställde oss själva frågan, hur mycket är ett liv egentligen värt. Enligt rapporten kan vi minska antalet döda i kolorektalcancer med 400 personer för 139 miljoner kronor/år.
Ibland undrar man ju om 139 miljoner är en piss i nilen eller inte...

Med tanke på att ett vanligt provkitt på min praktikplats, som vi rent av "slösar" med, kostar 980 kronor. Detta är prover som tas på alla nyinkomna patienter samt dag 1,2,3. Sjukt mycket pengar egentligen!

Djupa funderingar det här... Dags att renskriva och börja formulera på en diskussion, därefter tar jag "helg"!

Innebär framöver heldagar i skolan och en hel del seminarier. Denna kursen ska inkludera tre arbeten varav ett är en hemtenta. Känns inte som att det skulle vara spc mkt men jag tror jag har ändrat uppfattning nu. Vi jobbar två och två, ganska skönt att ha någon att dela bördan med :P.

Min blogglust och fantasi tryter och jag har för tillfället ingen vidare ork till att uppdatera omvärlden mycket mer.
Har lovat en bild på min adventsstege, den kommer inom kort. Var så säker!

Ha en trevlig tisdagkväll mina vänner!

...att min blogg fortfarande fungerar! ;)

 

 

 

SLUT!

 

 

 

Fredagen avslutades med en lite reunion här hos mig i Hstd. En trevlig kväll som så här i efterhand troligtvis inte hade kunnat bli en mkt bättre avslutning på "veckan" innan helgen skulle ta vid. Upp halv 7 efter en kort natt för att börja förbereda inför nästa upptåg denna helg. Årsfest och därmed också lagfest. Jag som varit fullkomligt opeppad på allt som har med fest att göra under en ganska lång tid kände mig faktiskt riktigt sugen. Jag tror att det har vänt  nu! :) Årsfesten blev lyckad och vi avslutade kvällen med den första (och sista) hemmafesten på väldigt länge. Kul var det i varje fall. Köket fick bli dansgolv, likaså bord och stolar. Sjukt egentligen! Men allt detta på min pappas bevåg.
Den värsta smällen kom dock dagen efter. En kombination av bakfylla som kryddats med halvdruckna flaskor och burkar utspridda lite överallt. Vilken lycka för ens luktsinne. Dagen blev i varje fall bättre ju längre den gick. När man sitter här och ser tillbaka på allt hade jag mer än gärna velat återuppleva denna kväll... Trots allt som hände!

Nu är det dock tisdag, M&P körde ner mig till Hstd i morse för att sedan fortsätta ner till Kastrup och därefter till sydligare breddgrader. Usch, till en början var jag fast besluten i att inte följa med. Jag skulle bestämt visa att jag satsar helhjärtat på skolan och därmed inte vill missa kursstarten som ägde rum idag. Men när pappa frågar mig, en sista gång, om jag trots allt inte skall följa med är det inte svårt att faktiskt inse att man gjort helt fel val. MAN LEVER BARA EN GÅNG. Att till och med han frågar, han som över allt annat talar för att man skall utbilda sig, och spela fotboll! En kursintro kan man ta igen hyffsat lätt. Jag hade dock chansen, delar av mina sommarkläder finns i garderoben här nere. Men nu sitter jag här, skall snart ta och åka hem till Doris för att ta hand om henne veckan som återstår fram tills att de kommer hem.

Kom precis på att jag är hemma själv i helgen, någon som är sugen? Haha! :)

ÄNTLIGEN. ÄNTLIGEN är vi klara med vårt arbete. Det tog oss inte speciellt lång tid men med tanke på att vi började igår morse så känns det skönt att det nu är ur världen.
En sak mindre att hålla reda på. Nu kan man, om så endast för en dag eller två, verkligen tillåta sig själv att släppa allt och bara ta det lugnt.
Precis vad jag skall göra. Torsdag innebär att jag slutligen skall granska en vårdplan och därefer läsa 6 andra arbeten som vi skall ha examinationsseminarie om på fredag. Mycket!!!! Men som sagt, till dess... LEDIGT!

Idag har jag dessutom grym träningsvärk i mina ben. Klarar inte ens ta upp mina pennor som jag tappar på golvet. Har jag iofs någonsin orkat det?. Dock är det förhoppningsvis över imorgon och då blir det ett nytt träningspass istället. Känns ändå väldigt skönt att ha kommit igång igen. Räknade ut att jag gjort 2 träningar och spelat 3 matcher sen slutet av augusti. Inte undra på att kroppen är ovanligt otränad!!!

.