1:a Advent
Två inlägg på en och samma dag. Vet inte när det hände senast? :)
Eftermiddagen blev till att julpynta lite. Den sista adventsljusstaken kom upp. Eller kanske skall kalla de för koner för någon stake är det ju inte.
Lagom färdig plingade det på dörren. Emelie och Sanne kom förbi så att vi kunde njuta av den sista timmen tillsammans med Sanne innan hon skulle dra sig hemåt Anderstorp igen. Imorgon åker hon till Bali och kommer inte hem förens 31 december. Känns tråkigt att hon missar både nästa helg och likaså den 25:e. Men vi får ta igen det den 31 istället...
Vi fikade och drack glögg. Blev riktigt mysigt och likaså har jag tänt det första ljuset. Efter att vi lastat av Sanne på stationen tog jag och Em. en runda till Eurostop. Där inhandlade jag mig en julklapp till mig själv - en klocka. Därefter handlade vi mat så nu är kylskåpet fullt igen. Precis som det ska vara...
Eftermiddagen blev till att julpynta lite. Den sista adventsljusstaken kom upp. Eller kanske skall kalla de för koner för någon stake är det ju inte.
Lagom färdig plingade det på dörren. Emelie och Sanne kom förbi så att vi kunde njuta av den sista timmen tillsammans med Sanne innan hon skulle dra sig hemåt Anderstorp igen. Imorgon åker hon till Bali och kommer inte hem förens 31 december. Känns tråkigt att hon missar både nästa helg och likaså den 25:e. Men vi får ta igen det den 31 istället...
Vi fikade och drack glögg. Blev riktigt mysigt och likaså har jag tänt det första ljuset. Efter att vi lastat av Sanne på stationen tog jag och Em. en runda till Eurostop. Där inhandlade jag mig en julklapp till mig själv - en klocka. Därefter handlade vi mat så nu är kylskåpet fullt igen. Precis som det ska vara...
Att gå obemärkt förbi...
För varje dag som går, varje arbetspass man gör blir man mer och mer berörd av alla patienter som man träffar. Vissa berör än mer än andra och vissa går nästan helt obemärkt förbi. Detta eftersom de klarar av så pass mycket själva att de inte behöver min hjälp. Men att se en som kommer från IVA, intensivvårdsavdelningen, och har varit med om den ena traumatiska upplevelsen efter den andra och som dessutom ligger i chock. Vi får ingen kontakt med patienten och läkarna är förtvivlade över vad som händer. Värdena på de prover som tas blir bara sämre och sämre. De flesta tror att botten är nådd och att det numera handlar om palliativ vård (vård i livets slutskede). Det som denna patient varit med om på bara några dagar skulle vi "vanliga människor" inte orkat med ens under 5-10 år sägs det. Vi ifrågasätter då om patienten är en ovanlig patient?!
Dagarna går och vi får allt mer kontakt med patienten och ser vissa framsteg. Värderna blir bättre men patientens situation är livshotande om det vänder. När vi sedan skall glädjas åt vissa framsteg kommer självklart ett bakslag. Därefter går det lite framåt igen innan det åter är dags för ett nytt bakslag. Hur mycket klarar man egentligen av? Hur mycket klarar man som patient av att gå igenom?!
Sist jag jobbade, vilket var i onsdags, hade jag väldigt mycket patientkontakt med denne, jag väljer att kalla honom/henne XXX. På något sätt kändes det som att XXX fattade tycke för att det var JAG som skulle sticka honom/henne och ta alla prover, för att det var jag som skulle spola och koppla in nytt dropp osv. När jag sedan var ledig torsdag o fredag så kändes det som en evighet sedan jag jobbade sist. Det händer så fruktansvärt mycket på bara 48 h. Jag kommer inte mer än in till patienten innan jag märker att XXX till och med pratar med oss nu. "Åhh mitt älskade lilla hjärta, där är du! Vad glad jag blir över att det är du som jobbar ikväll" säger patienten totalt utmattad. Men ändå, jag blev nästan tårögd över detta. Även fast patienten varit så dålig att vi inte fått någon adekvat kontakt, inte ens några meningar, så hade han/hon ändå uppfattat vilka vi var som tog hand om henne. Patienten kunde till och med mitt namn...
Detta är sådant som inte går en obemärkt förbi...
Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna
njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda...
Det stämmer verkligen, och man får sig en tankeställare. Alla har självklart en önskan om att få friska barn. Men den dagen då man står där och inser att det egentligen inte blev som man "skulle" är man ändå lyckligt lottad över att få bli förälder. Vill man känna sig ännu lyckligare bör man läsa det här. Det är inte alla som får möjligheten att åka till Holland...
Dagarna går och vi får allt mer kontakt med patienten och ser vissa framsteg. Värderna blir bättre men patientens situation är livshotande om det vänder. När vi sedan skall glädjas åt vissa framsteg kommer självklart ett bakslag. Därefter går det lite framåt igen innan det åter är dags för ett nytt bakslag. Hur mycket klarar man egentligen av? Hur mycket klarar man som patient av att gå igenom?!
Sist jag jobbade, vilket var i onsdags, hade jag väldigt mycket patientkontakt med denne, jag väljer att kalla honom/henne XXX. På något sätt kändes det som att XXX fattade tycke för att det var JAG som skulle sticka honom/henne och ta alla prover, för att det var jag som skulle spola och koppla in nytt dropp osv. När jag sedan var ledig torsdag o fredag så kändes det som en evighet sedan jag jobbade sist. Det händer så fruktansvärt mycket på bara 48 h. Jag kommer inte mer än in till patienten innan jag märker att XXX till och med pratar med oss nu. "Åhh mitt älskade lilla hjärta, där är du! Vad glad jag blir över att det är du som jobbar ikväll" säger patienten totalt utmattad. Men ändå, jag blev nästan tårögd över detta. Även fast patienten varit så dålig att vi inte fått någon adekvat kontakt, inte ens några meningar, så hade han/hon ändå uppfattat vilka vi var som tog hand om henne. Patienten kunde till och med mitt namn...
Detta är sådant som inte går en obemärkt förbi...
Var även en snabb runda inne på en av avdelningarna bredvid för att låna diverse saker som av någon anledning tagit slut och inte hunnits fyllas på igen. Fick sitta ner och vänta på att det skulle färdigställas och mitt emot där jag sitter har de på väggen satt upp en tavla med en text som illustrerar väldigt bra hur det är att få barn med särskilda behov. Det är just barn med särskilda behov som hamnar på den här avdelningen. Med allt ifrån hjärtfel, njurfel, cancersjukdomar osv. Alla de som inte anses tillhöra det "normala". Texten var iaf skriven av Emily Pearl Kingsley och lyder så här:
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna
njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda...
Det stämmer verkligen, och man får sig en tankeställare. Alla har självklart en önskan om att få friska barn. Men den dagen då man står där och inser att det egentligen inte blev som man "skulle" är man ändå lyckligt lottad över att få bli förälder. Vill man känna sig ännu lyckligare bör man läsa det här. Det är inte alla som får möjligheten att åka till Holland...
LITE LEDIGHET
Åhh, äntligen lite ledighet.
Slutade vid 16 i onsdags och hade tänkt att ta det lite lugnt innan det var dags för att ta tåget hemåt Småland igen. Dock blev det till att stressa för att istället få åka bil hem, så skönt! Speciellt nu när man inte träffar sina vänner allt för ofta under den senaste tiden. Hemma i Gislaved igen var det bestämt att vi skulle gå på hockey. Jag kände mig faktiskt ganska stolt över att vi hejade fram en seger. "Åhh äntligen" var kommentaren från F. när jag kom hem från ishallen.
Torsdagen innebar lite julklappshandel, jag har nu köpt min första julklapp. Bara cirka 20 stycken kvar... :(. Jag kommer vara klar med detta i sista stund i år. Är i varje fall bestämt att det blir en runda till A6 efter att praktiken är avslutad. Får då hoppas på att jag hittar det mesta.
Igår hann jag även med ett besök hos mormor, uppskattat som vanligt och numera är mitt samvete lite bättre. Därefter var det dags att hämta Moa o. Max på fritids. Där de överöstes med frågor såsom "Är du Max mamma?" , "Är du Max kusin?" "Varför hämtar du Max" osv. Min enda tanke - Jävla ungar, vad de tjatar! Jag som vanligtvis älskar barn! Därefter bort till nästa fritids för att hämta Moa där jag också fick mig ett kärt återseende med min gamla fröken, att hon kände igen mig :).
Eftermiddagen rann iväg då det skulle bakas negerbollar, spelas spel och en massa annat. Vid halv 6 bar det av hemåt Markörvägen för de små och trots att det är supermysigt att träffa dem ibland är det tämligen skönt att lämna tillbaka de igen. Kvällen spenderade jag hos A. där det innebar intervju till vårt examinationsarbete. Det som skulle gå fort tog istället tre timmar. Dock var det mysigt att få känna känslan av att allt är precis som vanligt, precis som förut...
Slutade vid 16 i onsdags och hade tänkt att ta det lite lugnt innan det var dags för att ta tåget hemåt Småland igen. Dock blev det till att stressa för att istället få åka bil hem, så skönt! Speciellt nu när man inte träffar sina vänner allt för ofta under den senaste tiden. Hemma i Gislaved igen var det bestämt att vi skulle gå på hockey. Jag kände mig faktiskt ganska stolt över att vi hejade fram en seger. "Åhh äntligen" var kommentaren från F. när jag kom hem från ishallen.
Torsdagen innebar lite julklappshandel, jag har nu köpt min första julklapp. Bara cirka 20 stycken kvar... :(. Jag kommer vara klar med detta i sista stund i år. Är i varje fall bestämt att det blir en runda till A6 efter att praktiken är avslutad. Får då hoppas på att jag hittar det mesta.
Igår hann jag även med ett besök hos mormor, uppskattat som vanligt och numera är mitt samvete lite bättre. Därefter var det dags att hämta Moa o. Max på fritids. Där de överöstes med frågor såsom "Är du Max mamma?" , "Är du Max kusin?" "Varför hämtar du Max" osv. Min enda tanke - Jävla ungar, vad de tjatar! Jag som vanligtvis älskar barn! Därefter bort till nästa fritids för att hämta Moa där jag också fick mig ett kärt återseende med min gamla fröken, att hon kände igen mig :).
Eftermiddagen rann iväg då det skulle bakas negerbollar, spelas spel och en massa annat. Vid halv 6 bar det av hemåt Markörvägen för de små och trots att det är supermysigt att träffa dem ibland är det tämligen skönt att lämna tillbaka de igen. Kvällen spenderade jag hos A. där det innebar intervju till vårt examinationsarbete. Det som skulle gå fort tog istället tre timmar. Dock var det mysigt att få känna känslan av att allt är precis som vanligt, precis som förut...
Längtar efter Sommaren...
Längtar efter Bolmen...
Längtar till 2009...
Längtar efter Bolmen...
Längtar till 2009...
Den första snön...
När jag vaknade igår morse var det extra härligt att gå upp, den första snön hade kommit! :)
Dagarna bara springer iväg. Jag har fortfarande praktik vilket innebär att man inte känner någon skilland på vardag och helg. Denna veckan blir det jobb mån, tis, tors, lör o sön. Innebar alltså att jag var ledig i onsdags. Examinationsarbete på förmiddagen och därefter Hux Flux Ikea på eftermiddagen tillsammans med Sandra o Emelie. En bra och trevlig avslutning på dagen :).
Min andra lediga dag denna veckan var igår, den tillbringades hemma hos M & P. Härligt att få ha en hel dag att bara åka runt och handla en massa och fixa med lite ärenden. Mina skåpsluckor är nu hämtade och jag ska snart ner i bilen för att bära in dem. Får ser hur det går, de är trots allt ganska tunga.
Igår vaknade jag av att den första snön hade kommit, dessutom var det -7 grader ute. Inget vi varit speciellt vana vid den senaste tiden. Jag och P hade en riktigt långfrukost, härligt.
Efter gårdagens träning bar det iväg till Halmstad igen, nu sitter jag här med en lägenhet som behöver städas, med ett arbete som skall göras, med en målsättningsbeskrivning som skall bli klar, med luckor som ska upp och med middag som skall lagas. Allt detta innan jag skall hämta upp Hanna vid halv 2 och vi ska bege oss iväg till jobbet. Jobbar 14-22 idag och 06:30-15:30 imon. Vilken helg! Tjejerna där hemma skall på lagfest, vilket jag missar. Känns faktiskt ganska tråkigt numera, men å andra sidan får jag nästan en vecka att ta igen mig på eftersom jag nu jobbar helg (dock inte förens vecka 50.).
Förresten, JAG KLARADE TENTAN! När jag berättade för M & P så var det inte lika mycket respons som tidigare. "Nu har vi nästan vant oss vid att du klarar dem. Det är nog bäst att du fortsätter så"... var deras kommentar. Visserligen skrattade de efteråt så jag får väl ta det med en nypa salt. Men ändå, på gott och ont, dagen då jag skall berätta att jag missat någon - den dagen den sorgen...
Släktkalas och orättvisa besked
Veckan som gått har sprungit iväg. Det enda jag gör är i stort sett äter, sover, jobbar, sitter på bussen, grämer mig över att vi aldrig hinner ses, längtar efter solen, julen och utöver detta kämpar jag med mig själv.
På bara 5 veckor ska jag förvandlas från en förvirrad student till en självständig tjej som ska kunna göra allt det där som de andra redan kan med en väldans fart och utan att ens behöva tänka efter.
Jag pratar om att ta en massa venprover som också ska räknas som godkända oberoende av vem som har stuckit kanylen i er. Jag pratar också om att ge direktiv till de som jobbat över 20 år i yrket. Att ta en order ifrån en som knappt läst ett år, jag undrar vad de tycker och tänker?!
En veckas praktik har gjort mig så mycket, efter målsättningssamtal hit och dit kan jag knappt bärja mig tills att bli klar efter 3 snabba år. Vilken glädje det är i det man gör, vad tacksamma många är.
Sådant uppskattas, speciellt när man ibland undrar vad det är för mening att stiga upp 04:55 för att veta att man inte kommer hem förens 12 h senare. Däremot finns det dagar då man är glad över att man är den man är, då man gärna går upp tidigt och jobbar en hel dag för att vara totalt slut när man kommer hem. När andra får besked om att det numera inte finns något att göra, när livet bara är så orättvist som det bara går, då borde man glädja sig. Där står man och önskar att det fanns något som man i varje fall skulle kunna göra. Men det går inte, läkaren förklarar att det redan är försent, allt har hunnit gå alldeles för långt. Jag fäller en tår och hoppas att ingen skall ha sett mig, jag tänker på alla nära och kära som har försvunnit. Sedan är det dags att svälja min klump och lämna rummet som är fullt utav sorg. Närstående till patienten kommer, därefter går de för att få tillbringa deras sista timmar tillsammans i hemmet. Vilken fruktansvärd omgivning vi lever i. Sedan lämnar jag sjukhuset för att under bussresan hem fundera över det som hänt under dagen. När jag stiger av nära mitt hem så är dagen över, jag påbörjar uppladdningen inför morgondagen och hoppas på att den skall vara innehållsrik men att jag slipper vara med om detta en gång till. En gång på en vecka, det blir 5 gånger på 5 veckor. Alltså egentligen 4 gånger till. Fyra gånger till då jag är tacksam över att jag är den jag är...
Igår var jag på släktkalas, varav bilden. Vilken härlig helg det blev, egen uppladdning inför en ny vecka. Vi lämnade Villshärad närmare midnatt för att åka hem till Gislaved. Pappa hade nästan precis kommit hem ifrån Nice när vi steg innanför dörren. Även fast han bara varit borta sen i måndags, knappt en vecka, och att jag inte skulle ha träffat honom under den tiden ändå så känns det som att man saknat honom bra mycket mer än jag borde. När han sedan lyfte upp mig som om jag fortfarande vore 20 kg tung så insåg man varför jag saknat honom.
Idag sov jag länge tills pappa väckte mig vid kl 10, sedan låg vi och pratade sjukdomar, jobb, dödsbud m.m. ända till halv 12. Ibland är jag så tacksam över att jag har någon att rådfråga och som dessutom har alla bra svar på allt. Fick även reda på att farfar dog på samma sätt som personen i fallet jag tidigare nämnt. Han kunde inte heller göra något...
Ibland är man inte mer än människa...
På bara 5 veckor ska jag förvandlas från en förvirrad student till en självständig tjej som ska kunna göra allt det där som de andra redan kan med en väldans fart och utan att ens behöva tänka efter.
Jag pratar om att ta en massa venprover som också ska räknas som godkända oberoende av vem som har stuckit kanylen i er. Jag pratar också om att ge direktiv till de som jobbat över 20 år i yrket. Att ta en order ifrån en som knappt läst ett år, jag undrar vad de tycker och tänker?!
En veckas praktik har gjort mig så mycket, efter målsättningssamtal hit och dit kan jag knappt bärja mig tills att bli klar efter 3 snabba år. Vilken glädje det är i det man gör, vad tacksamma många är.
Sådant uppskattas, speciellt när man ibland undrar vad det är för mening att stiga upp 04:55 för att veta att man inte kommer hem förens 12 h senare. Däremot finns det dagar då man är glad över att man är den man är, då man gärna går upp tidigt och jobbar en hel dag för att vara totalt slut när man kommer hem. När andra får besked om att det numera inte finns något att göra, när livet bara är så orättvist som det bara går, då borde man glädja sig. Där står man och önskar att det fanns något som man i varje fall skulle kunna göra. Men det går inte, läkaren förklarar att det redan är försent, allt har hunnit gå alldeles för långt. Jag fäller en tår och hoppas att ingen skall ha sett mig, jag tänker på alla nära och kära som har försvunnit. Sedan är det dags att svälja min klump och lämna rummet som är fullt utav sorg. Närstående till patienten kommer, därefter går de för att få tillbringa deras sista timmar tillsammans i hemmet. Vilken fruktansvärd omgivning vi lever i. Sedan lämnar jag sjukhuset för att under bussresan hem fundera över det som hänt under dagen. När jag stiger av nära mitt hem så är dagen över, jag påbörjar uppladdningen inför morgondagen och hoppas på att den skall vara innehållsrik men att jag slipper vara med om detta en gång till. En gång på en vecka, det blir 5 gånger på 5 veckor. Alltså egentligen 4 gånger till. Fyra gånger till då jag är tacksam över att jag är den jag är...
Igår var jag på släktkalas, varav bilden. Vilken härlig helg det blev, egen uppladdning inför en ny vecka. Vi lämnade Villshärad närmare midnatt för att åka hem till Gislaved. Pappa hade nästan precis kommit hem ifrån Nice när vi steg innanför dörren. Även fast han bara varit borta sen i måndags, knappt en vecka, och att jag inte skulle ha träffat honom under den tiden ändå så känns det som att man saknat honom bra mycket mer än jag borde. När han sedan lyfte upp mig som om jag fortfarande vore 20 kg tung så insåg man varför jag saknat honom.
Idag sov jag länge tills pappa väckte mig vid kl 10, sedan låg vi och pratade sjukdomar, jobb, dödsbud m.m. ända till halv 12. Ibland är jag så tacksam över att jag har någon att rådfråga och som dessutom har alla bra svar på allt. Fick även reda på att farfar dog på samma sätt som personen i fallet jag tidigare nämnt. Han kunde inte heller göra något...
Ibland är man inte mer än människa...
Sov så gott alla!
LÖRDAG 19:36
Igår kom min käre mor ner och hälsade på. Hon började direkt med att stöka ner, usch vad det är jobbigt. Jag måste verkligen vara en mardröm att bo med i framtiden. Pedantkärring är vad jag är! Mamma hade visserligen en anledning till att stöka ner. Hon skulle ju måla alla listerna i lägenheten. Vilken service! :)
Själv satt jag djupt försjunken i mina böcker och försökte lära mig det sista, jag tröttnade snabbt och slog mig istället ned framför tv:n i hopp om att hitta den där sista motivationen som krävs för att orka läsa igenom sammanfattningen. Den kom dock aldrig...
Imorse skrevs iaf tentan. Det kändes väldigt bra och just därför känns det också ganska dåligt. Det brukar alltid kännas som att det står mellan hopp och förtvivlan när man lämnar tentasalen. Denna gången kändes det absolut inte så, vi svarade på allt och kände att vi hade koll på det mesta. Dock var alla frågor 2-3 poängs frågor och för godkänt krävdes 50 utav 70. Men jag borde ju bli godkänd! (Ser mig själv framför mig att jag sitter och tror på ett godkänt resultat - tre veckor senare går jag för att hämta ut min tenta, jag återvänder med svansen mellan benen. Hela bloggvärlden kommer få reda på mitt misslyckande...)
Efter lunch åkte jag in till mamma som tog tillfället i akt och gick på stan, vi hade en mysig eftermiddag tillsammans och fick en del påsar med oss hem. I efmiddag har jag städat och ägnat tid till sådant som inte fått så hög prio senaste veckan. Ikväll har vi ätit gott och nu väntar vi på att pappa skall komma hit från Köpenhamn. Han ringde för en stund sedan och hade råkat spilla ut en cola över hela framsätet vilket medförde att han skulle in på Shell för att sanera, både jag och mamma höll på att vika oss. Sånt händer aldrig min pappa! :P
Ikväll är det lite delade meningar om kvällen, hinner jag skall jag ut och träffa folk. Dock känner jag mig lite kluven inför morgondagen, Fars dag. Hade inte precis tänkt att vakna upp vid lunch för att sedan som en bakfylledrottning överlåta presenten till pappa. Vilken odräglig flicka du har till unge...
Vi får väl se hur det slutar, antingen går jag ut och mår skit imon och låter min pappa se mig från min allra bästa sida, eller så stannar jag hemma och får kvalitetstid med mina föräldrar som jag egentligen inte träffat på länge...
Hur ser eran lördag ut?
Pappa kom nyss och m & p står i köket och småpratar. Sedan hör jag att mamma bl.a. frågar om hur dagen har sett ut... (Pappa har varit i Köpenhamn på tränarkurs).
P: Jo jag har fått lyssna på Jesus i två timmar.
M: Jesus, var ni i kyrkan menar du? haha
P: Nej Jesus kom till fotbollshallen.
M: Men vad gjorde Jesus där?
P: Ja det undrade vi också... Han kom och han gick, sen var det inte mycket mer.
Tystnad och mamma rynkar på näsan eftersom det handlar om fotboll...
P: Alltså om ni inte har fattat det så hette informatören Jesus...
Mamma anser att man måste vara dansk för att ens tycka detta är kul, jag tror jag håller med!
Själv satt jag djupt försjunken i mina böcker och försökte lära mig det sista, jag tröttnade snabbt och slog mig istället ned framför tv:n i hopp om att hitta den där sista motivationen som krävs för att orka läsa igenom sammanfattningen. Den kom dock aldrig...
Imorse skrevs iaf tentan. Det kändes väldigt bra och just därför känns det också ganska dåligt. Det brukar alltid kännas som att det står mellan hopp och förtvivlan när man lämnar tentasalen. Denna gången kändes det absolut inte så, vi svarade på allt och kände att vi hade koll på det mesta. Dock var alla frågor 2-3 poängs frågor och för godkänt krävdes 50 utav 70. Men jag borde ju bli godkänd! (Ser mig själv framför mig att jag sitter och tror på ett godkänt resultat - tre veckor senare går jag för att hämta ut min tenta, jag återvänder med svansen mellan benen. Hela bloggvärlden kommer få reda på mitt misslyckande...)
Efter lunch åkte jag in till mamma som tog tillfället i akt och gick på stan, vi hade en mysig eftermiddag tillsammans och fick en del påsar med oss hem. I efmiddag har jag städat och ägnat tid till sådant som inte fått så hög prio senaste veckan. Ikväll har vi ätit gott och nu väntar vi på att pappa skall komma hit från Köpenhamn. Han ringde för en stund sedan och hade råkat spilla ut en cola över hela framsätet vilket medförde att han skulle in på Shell för att sanera, både jag och mamma höll på att vika oss. Sånt händer aldrig min pappa! :P
Ikväll är det lite delade meningar om kvällen, hinner jag skall jag ut och träffa folk. Dock känner jag mig lite kluven inför morgondagen, Fars dag. Hade inte precis tänkt att vakna upp vid lunch för att sedan som en bakfylledrottning överlåta presenten till pappa. Vilken odräglig flicka du har till unge...
Vi får väl se hur det slutar, antingen går jag ut och mår skit imon och låter min pappa se mig från min allra bästa sida, eller så stannar jag hemma och får kvalitetstid med mina föräldrar som jag egentligen inte träffat på länge...
Hur ser eran lördag ut?
Pappa kom nyss och m & p står i köket och småpratar. Sedan hör jag att mamma bl.a. frågar om hur dagen har sett ut... (Pappa har varit i Köpenhamn på tränarkurs).
P: Jo jag har fått lyssna på Jesus i två timmar.
M: Jesus, var ni i kyrkan menar du? haha
P: Nej Jesus kom till fotbollshallen.
M: Men vad gjorde Jesus där?
P: Ja det undrade vi också... Han kom och han gick, sen var det inte mycket mer.
Tystnad och mamma rynkar på näsan eftersom det handlar om fotboll...
P: Alltså om ni inte har fattat det så hette informatören Jesus...
Mamma anser att man måste vara dansk för att ens tycka detta är kul, jag tror jag håller med!
ÅRETS FÖRSTA GLÖGG
Igår bestod dagen av en del läsande och eftersom jag inte somnade förens runt 04:00 på morgonen natten innan och steg upp 07:20 som planerat blev det även en tupplur mitt på ljusa dagen. Kvällen innebar en runda till Ida där det blev premiär med årets första glögg. Det kunde inte bli mer mysigt, det vankas jul...
Hemma igen placerade jag mig i soffan framför Bonde Söker Fru och jag kan inte sluta förundras över dessa människor. De bringar fram ett och annat skratt samtidigt som gårdagens program ändå var ganska innehållsfattigt. Men det kommer väl mer intriger såsmåning om. Något som skulle röra om i grytan vore om någon av Peters killar skulle hitta varandra.
Programmet slår dock inte Ensam Mamma Söker. Tyvärr känns det som att det är en hel evighet tills nästa program börjar. Jag har en hel del som skall hinnas med innan dess, söndag 20:00.
Torsdagen började tidigt, har drömt något extremt i natt. Jag blev tagen på H&M där jag snott runt 20 olika halsband. Det konstiga var bl.a. att det var SNÖ, Bag Lady, Pearls for girls m.fl. och inga utav dessa säljs egentligen på H&M. Boven i dramat var Tilda och efter att ha letat upp henne fick hon snällt gå tillbaka till affären och berätta som det var.
Utöver detta var jag och Sanna på provsmakning på Maarabo Choklad där vi fastnade för en ny sort som snart skulle lanseras i butik, choklad med smak av jordgubb och piggelin. Som sagt ni hör hur dumt det låter...
Idag har jag ätit spagetti och köttfärssås ute på Östra Stranden vilket var perfekt nu när det nalkas tenta och man inte har tid till att laga mat. Under eftermiddagen har jag även drömt mig bort i Ikea-katalogen, Sandra när ska vi ta oss en tripp?
Nej, nu är det åter till läsandet...
Hemma igen placerade jag mig i soffan framför Bonde Söker Fru och jag kan inte sluta förundras över dessa människor. De bringar fram ett och annat skratt samtidigt som gårdagens program ändå var ganska innehållsfattigt. Men det kommer väl mer intriger såsmåning om. Något som skulle röra om i grytan vore om någon av Peters killar skulle hitta varandra.
Programmet slår dock inte Ensam Mamma Söker. Tyvärr känns det som att det är en hel evighet tills nästa program börjar. Jag har en hel del som skall hinnas med innan dess, söndag 20:00.
Torsdagen började tidigt, har drömt något extremt i natt. Jag blev tagen på H&M där jag snott runt 20 olika halsband. Det konstiga var bl.a. att det var SNÖ, Bag Lady, Pearls for girls m.fl. och inga utav dessa säljs egentligen på H&M. Boven i dramat var Tilda och efter att ha letat upp henne fick hon snällt gå tillbaka till affären och berätta som det var.
Utöver detta var jag och Sanna på provsmakning på Maarabo Choklad där vi fastnade för en ny sort som snart skulle lanseras i butik, choklad med smak av jordgubb och piggelin. Som sagt ni hör hur dumt det låter...
Idag har jag ätit spagetti och köttfärssås ute på Östra Stranden vilket var perfekt nu när det nalkas tenta och man inte har tid till att laga mat. Under eftermiddagen har jag även drömt mig bort i Ikea-katalogen, Sandra när ska vi ta oss en tripp?
Nej, nu är det åter till läsandet...
Hur lyckas man?!
Igår hade jag en dag på krigsstigen då ingenting stämde, ingenting blev gott och ingenting jag gjorde blev tillräckligt bra som det brukar. Började med att jag skulle fixa en snabb lunch eftersom vi hade eftermiddagen planerad i skolan. Vi 12-tiden bestämmer jag mig för en sista minuten lösning. Det fick bli köttbullar och makaroner, något som jag inte ätit på evigheter - har inte lagat den här rätten nere i Halmstad mer än 3-4 gr sen sommaren -07. I varje fall så misslyckas jag självklart, hur är detta ens möjligt? Något så simpelt som att tina frysta köttbullar. Jag som annars brukar göra rätt komplicerade saker i köket. Köttbullarna smakade skit, de var knappt ätbara och makaronerna blev visserligen bra. Går det ens att misslyckas där? Lägger iaf upp maten och på med rejält med ketchup för att sedan äta och stressa iväg till skolan. Fy vad äckligt det var, efter en tugga var jag fast besluten om att slänga min mat. Där sitter jag 35 minuter innan skolan börjar med förskräckligt skrynkliga och vidrigt äckliga köttbullar. Men jag hade inget val, antingen äta och bli mätt eller att slänga ut maten och gå hungrig. Jag valde att bli mätt, sen gick jag och fantiserade om äckliga köttbullar resten av dagen...
Det första mamma sa när jag berättade var, hur lyckas du?
Emelie 20 år
Helgen har bara sprungit iväg, trots att jag tog helg redan i torsdags har den gått alldeles för fort. I fredags ef.middag blev det ett snabbt besök inne i stan tillsammans med Emelie o Ida innan det var dags att ta i tu med alla punkter på programmet. In till stationen och möta upp Mimmi för att hämta en klänning inför lördagen. Allt detta trixande för att sedan inte ens ha den vita klänningen på mig. Därefter lämnade vi Ida och fortsatte lagom stressade till Maxi för att handla allt inför morgondagen. Påväg ut till Frösakull är jag och Emelie med om en upplevelse i form av "nära-döden". Men vi klarade oss oskadda... Vi missar sedan Sannas tid på stationen vilket gjorde att hon fick vänta en kvart extra i den grymma kylan som har kommit. Sedan blev det ett snabbt stopp på Eurostop och systemet för att sedan åka hem och slänga i sig en pizza. Vi avslutade sedan kvällen med att gå och se Patrik 1,5 på bio. Filmen var riktigt bra men jag var så grymt trött vilket sänkte betyget lite...
Lördag innebar som sagt fest för att fira Emelie´s 20-års dag. Efter även en stressad lördag befann vi oss ute på Barrstigen kl 20:00 och festade fram till kl 04:00 på morgonen. Om det inte vore för att taxin kom vid 04:20 hade vi kunnat fortsätta en bra stund till, tiden gick så grymt snabbt. Hemma och i säng vid 5-tiden efter en hellyckad kväll. Söndag innebar en seg och slapp dag, det kan behövas sådanna ibland. Lämnade Sanna på stationen vid 12 och därefter kom de tre ungkarlarna på besök innan vi åkte ut till Emelie en runda. Är imponerad att de lyckats städa så fint, för som det såg ut...
Tack Emelie för en lyckad kväll!
Eftersom jag glömde min kamera har jag tagit friheten att sno lite bilder av Sandra... (Sandrasss.blogg.se)
Hoppas det var okey? :)
En liten bild på den goda förrätten...
Emelie 20 år
Sandra, Tibbe, Lasse o. Emelie
Vardagsrum tillika dansgolv!
Lördag innebar som sagt fest för att fira Emelie´s 20-års dag. Efter även en stressad lördag befann vi oss ute på Barrstigen kl 20:00 och festade fram till kl 04:00 på morgonen. Om det inte vore för att taxin kom vid 04:20 hade vi kunnat fortsätta en bra stund till, tiden gick så grymt snabbt. Hemma och i säng vid 5-tiden efter en hellyckad kväll. Söndag innebar en seg och slapp dag, det kan behövas sådanna ibland. Lämnade Sanna på stationen vid 12 och därefter kom de tre ungkarlarna på besök innan vi åkte ut till Emelie en runda. Är imponerad att de lyckats städa så fint, för som det såg ut...
Tack Emelie för en lyckad kväll!
Eftersom jag glömde min kamera har jag tagit friheten att sno lite bilder av Sandra... (Sandrasss.blogg.se)
Hoppas det var okey? :)
En liten bild på den goda förrätten...
Emelie 20 år
Sandra, Tibbe, Lasse o. Emelie
Vardagsrum tillika dansgolv!
