Ingenting känns komplicerat ingenting känns svårt
Vilken dag! Helt totalt underbart, kan inte bli mycket bättre :)
Har aldrig tyckt att jag hört någon vidare skillnad på om man är småländsk eller inte. Men när man går i SJK 51 där vi blandar dialekter hej vilt så känns det rätt betingat att säga att man är från Småland. Tjejerna påpekar därtill mina ljudeffekter och det gör "alla nya" vänner som jag stöter på.
Den första kommentaren Ida B. fick när hon öppnade munnen första gången första dagen var "Åhh, härligt med lite dialekt i klassen". Hon är ifrån Grästorp (Västergötland). Bredvid henne satt Ida N, från Dalstorp - mot Ulricehamn och även hon med en "annorlunda" dialekt. Sen kommer J. med sin grova skånska, därefter jag med vanlig svenska och sen avslutade Hanna med sin neutrala halländska...
Ni smålänningar, tänk bara på det här:
varsågod - vassegod.
fyrtio - fötti.
aggregat -aggegat.
Norge - Nåjä.
Sverige - Svajä .
kundservice - kundsövis.
Göteborg - Jötebåj.
Halmstad - Hamsta.
Burger King - Böjä King.
servitris - savätris.
Mormor o morfar - måmå och måfa.
Min Ida pratar ofta om att hon tycker att hon låter småländsk men jag hör inte någon skillnad. Hon låter väl inte mer småländsk än någon annan, eller?! :) Skulle jag sätta henne jämte en skåning skulle jag självklart säga att hon pratar vanligt eftersom det är markanta skillnader. Jag lyssnade på radion idag där de sa att dialekter är på väg att försvinna. Att vi flyttar och beblandar oss med "fel människor" så att dialekterna tynar bort. Hemsk var mycket jag har börjat lyssna o. förlita mig på radio nu för tiden :P.
Lite synd om det stämmer för dialketer är på något sätt ganska kul. Jag vet inte hur många gånger vi har skrattat åt Karlstaborna då de ska beställa pizza, för att inte tala om de från Örebro. Men de sitter kanske och säger detsamma om oss!
Någonstans där inne är jag ändå glad över att jag är småländsk, vi pratar ju för det mesta trots allt ganska vanligt...
