Isabell

Fick ett sms av en gammal fotbollskompis idag "Issa, lever du? Din blogg har inte blivit uppdaterad på länge..."
Riktigt kul, för det första har vi inte pratats vid på säkert 2-3 år och inte visste jag att du hade hittat mig här... Man slutar aldrig att förvånas :)
För er andra som undrar så lever jag. Helgen spenderades hemma i Gislaved. I lördags var det tänkt att få lite bättre samvete och gå och titta på hockeyn. Dock blev det andra planer och jag har mer eller mindre lovat att se nästa match. Under kvällen hade vi en riktigt familjemiddag, vad man uppskattar sin familj allt mer när man inte bor hemma så gott som jämt. Under kvällen hade jag lovat en gentjänst, jag skulle vara taxi. Fick mig ett och annat trevligt och efterlängtat samtal den kvällen. Jag som sa till mamma att jag säkerligen är hemma till kvart i tolv, den slog 02:30 när jag la mig i sängen... Faktum är att jag bara körde ett håll och kvällen blev bra mkt längre än jag hade tänkt mig.

Jag hade mig själv att skylla när jag skulle upp tidigt på söndagen och inte fått så mkt sömn som det var planerad. Vi spelade match och förlorade, inte spc väntat för någon. De hade i stort sett bara ett skott på mål under hela matchen medans vi säkert hade ett tiotal rena chanser som vi egentligen inte kan missa, men det lyckades vi med. De vann med 1-0. Får väl unna dem det, så glada för en vinst har jag inte sett något lag förr. Eftermiddagen spenderades även den med lite fotboll. Herrarna spelade match och genom vinst skulle de få spela i elit fyran nästa år. Sagt och gjort - de lyckades. 
Hade bestämt mig för att vara hemma även under måndagen, skolarbete på förmiddagen och därefter ner och fixa tapeter. Har väl så gott som bestämt mig för att ha en fondvägg i köket också. Men va snyggt det skulle va och byta luckor, ek luckor istället för mina gråa trista... Gjorde ett testkök och mitt skulle gå på ca 35 000. Som hittat, jag som just nu livnär mig på CSN-bidrag : ) Får väl köpa mig en trisslott och hoppas på tur...

Va hos Syo idag, Pia hette hon. Men jag blev inte klokare på vad jag vill med mitt liv, snarare tvärtom. Hon gav mig ytterligare 100 möjligheter. Men valet är i mina händer och innan den 15 oktober ska jag nog kunna fixa till en ny ansökan - javisst jag menar allvar. Mamma o pappa verkade förstå mig, och pappa är den som är mest positiv. Att bli sjuksköterska skulle kanske passa, både socialt och administrativt arbete...
Vid middagen i fredags när jag nyss kläckt idén;
Mamma: Jadu, har du tänkt på hur dåligt de tjänar? (rynkar på näsan och verkar inte alls imponerad)
Pappa: Det är faktiskt inte det som spelar ngn roll. Bara du trivs med ditt jobb. Du ser både jag och mamma överlever. Dessutom tror jag det skulle kunna passa dig. Du kan ju redan en massa om de sjukdomar du har haft. Allt ifrån skrapsår till tumörer...
Mamma: Haha, ja då är du iaf en bra bit påväg...
Det finns iaf humor långt långt därinne, och avsett var jag väljer så känns det som att han tror på mig. Jag kan om jag vill...


Nej nu skall jag ringa och gratta min käre bror på födelsedagen o fortsätta med grupparbetet - sen ikväll är det dags för Andra Avenyn och möjligen ett besök på Kåren.