Isabell

Den här helgen har bestått av ideligen pinsamheter. Tillräckligt många för att gå till historien. Men det började bra fram tills att den första inträffade, därefter har de avlös varandra fram tills idag. Det första kom i fredags då jag skulle hämta upp mamma på jobbet efter lunch. Går in och säger till att vi skall åka och innan vi går ut ber hon mig att slänga soporna. Jag går mot den gröna soptunnan med påsen i ena handen och bilnyckeln i den andra. När jag kommer fram och ska slänga påsen öppnar jag, slänger i bilnyckeln och därefter påsen och sen går jag mot bilen. Dock hittar jag inte bilnyckeln och har ingen aning om vart den har tagit vägen. Letar febrilt i alla fickor och lönnfack i jackan men hittar ingen bilnyckel. Sen tar det inte många sekunder innan jag inser att jag måste ha slängt den i tunnan. Går bort igen och det är bara att köra ner huvudet och halva kroppen ner i en stinkande gryta. Innan jag hinner tänka så välter hela tunnan och jag följer med på köpet. Får i varje fall syn på bilnyckeln och städar upp någorlunda efter mig i hopp om att ingen förbipasserande har sett mitt misslyckande. Går och sätter mig i bilen och tycker inte att jag luktar allt för trevligt. Efter några minuter kommer mamma ut och det första hon säger när hon stängt dörren är "Tog du med dig soporna in i bilen?".

Sen skulle vi en runda till Team Sportia för att köpa ett regnställ åt Alexander, sånt som är tråkigt att få men är bra att ha. Vi hittar ett som är riktigt snyggt för omväxlingens skull och går och skall betala. Än så länge går allt enligt noterna och det är inte förens det är dags för inslagningen som det ställer till sig. Tjejen som står och ska slå in är väl i 25 års ålder någonting och har absolut inte varit gravid. Men mamma säger, precis som om de känner varandra...

"Åh, jag ser att magen är borta, jag måste bara fråga vad det blev för sort".

Butiksbiträdet rynkar på näsan och jag inser hur fel mamma måste ha tagit och därefter blir allt bara värre.

B: "Ehh, då måste du nog har tagit fel för jag har inte varit gravid" (säger hon samtidigt som hon tittar ner på magen för att se om det ser ut så).

M: "Jaså, nämen oj, men visst var det någon här på Team Sportia som skulle ha barn?"

Detta låter dessutom väldigt tvivelaktigt med tanke på att min mamma är på Team Sportia en gång om året ungefär. Efter en stund lyckas hon iaf trassla sig ur situationen och vi tar vår kasse och går där ifrån och åker hem.

Den sista händelsen jag tänkte ta upp är nog kort och gott den värsta av dem alla. Jag fick för mig att vara den där snälla dottern som ställer upp när hon kan och skulle därför hjälpa pappa nere i konstgräshallen på GIS. Det var dag två på December cupen och jag skulle hjälpa till i sekretariatet, sitta och läsa upp målgörare och vise versa. Under förmiddagen går det galant, inte ett fel mer eller mindre. Sen var det dags för julskyltning och efteråt åker jag ner för att se semifinalen och därefter också en final. Får i uppgift att återigen sitta i sekretariatet och nu när jag ändå var varm i kläderna kändes detta som en ganska så enkel uppgift.

Semifinalen spelades mellan Burseryds IF och Kronängs IK och jag tar plötsligt fel och tror att det är Egnahem och inte Kronäng. Därför läser jag upp Burseryd och Egnahem i högtalaren. Burseryd tar sen ledningen med 1-0 innan det är dags för Egnahem, (Kronäng), att kvittera, detta genom nr 7. Ändrar ställningen på resultattavlan och säger "Egnahem kvitterar till 1-1 genom nummer 7 Gustav Nykvist". Efter några minuter tar Egnahem, (Kronäng), ledningen till 2-1 och återigen är det nr 7 som varit i farten. Ändrar ställningen och säger "Egnahem tar ledningen med 2-1 efter ytterligare ett mål av nr 7, Gustav Nykvist". Sen knackar någon på dörren och kommer in och säger till mig att det inte är Egnahem som spelar utan att det är Kronäng. Då inser jag hur jäkla fel allt har blivit, jag har alltså för det första läst upp helt fel lag och dessutom helt fel målgörare. Pinsamt! Efter nästa mål läser jag rätt lag och målgörare och det hela verkar lösa sig på ett bra sätt. När matchen sedan är slut kommer Kronängs ledare (en utländsk och ganska bastant herre) upp och skäller ut mig efter noter och högt så att hela läktaren hör.

"Du vad fan har du för laguppställning, kan du för helvete inte ens läsa? Du fattar väl att du för helvete inte kan sitta och säga Gustav Nykvist när det är Alen som har gjort mål. Är du helt dum i huvudet?" Ungefär i den stilen om inte ännu värre och så maler han på. Där sitter jag i chocktillstånd och skall säga emot. Hinner inte öppna munnen innan en massa annat folk och däribland min egen pappa är på den tjocke jäveln och be han lämna hallen för dåligt uppförande. Han insisterar dock och skall vara kvar och påväg förbi läktaren skriker han till publiken och säger återigen "Hon kan väl för helvete inte sitta och säga Gustav Nykvist när det är Alen som har gjort mål". Men publiken verkar vara på min sida efter utskällningen och det som till en början var riktigt pinsamt blev så småningom en ganska rolig företeelse.

I finalen var det dags att läsa rätt, Gis tog ledningen och när sedan Kronäng kvitterar är det den där jävla 7an igen. Och visst, om jag skall vara ärlig så hade jag mer än gärna sagt att det var Gustav Nykvist men istället blev det ingen målgörare den stunden... Sen rullade det på och 7an gjorde inga fler mål den kvällen. Ledaren han stirrade argt på mig resten av tiden som han befann sig i hallen och efteråt fick jag till och med flertalet klappar på axeln.

"Hörrö du du, den där Gustav Nykvist var en redig baddare, men att han inte fick målet i finalen..." ;) och sen skrattade vi alla åt det efteråt.

Efter att ha studerat laguppställningen ytterligare insåg jag att det var ledarens son som var målgöraren. Tyckte nästan lite synd om hans son, stackaren, som får släpas med en sådan pappa. Med en pappa som verkar göra så gott som allt för att hans son skall få höras och synas... När sånt här inträffar är jag extra glad att min pappa var raka motsatsen till tränare. När man fick beröm så var det inte i någon högtalare eller på planen utan vid matbordet när allt var slut. Även fast det kanske också var fel så var det ändå bra mycket bättre...