Isabell

Jag vet inte riktigt vad det är som har hänt, men jag börjar sakta fundera över vad det egentligen är jag vill syssla med efter de här tre åren. Vill jag bli något inom ekonomi över huvud taget? Jag börjar tveka mer och mer. Idag har jag nästan varit bestämd på att läsa något annat. Allt är så himla svårt. Kommer jag ens att klara det här? Och jag vet att jag lägger ribban lågt, men vet inte om jag är redo för att höja den och börja plugga si sådär 45 h i veckan som det krävs. Än så länge har jag nog inte ens lagt ner 45 h tillsammans allt som allt.

Jag kanske inte ens är redo att plugga, borde kanske ha ragit ett år där jag sysslar med något helt annat...

Igår var vi på möte med LG, Lars-Göran, vår studierektor. Han höll ett litet kort föredrag om vilka kurser vi kommer att läsa i fortsättningen. Och visst, vissa lät intressanta, men det är sådana kursen som jag kan läsa på andra program också. Andra lät riktigt tråkiga, och det är sådana som jag istället kommer att tvingas till att läsa. Om jag då inte byter...
Han sa också att det krävs mycket engagenmang för att kunna klara av detta program som vi valt. "Man lägger i snitt 40h på en vanlig arbetsvecka, detsamma gäller för er och innan tentor blir det säkerligen 50h."

     - Shit, jag är vettskrämd! Jag har inte börjat läsa i boken på 700 sidor med affärsengelska som vi dessutom har tenta på om 20 dagar. Jag skäms samtidigt som jag bara vill försvinna härifrån. Vara utan all börda som alla tjocka böcker innebär :(  Faktum är att jag inte ens har den stora boken, man kan inte få tag på den. Den är slut överallt! Dock känns det nästan som en lättnad, utan bok blir det ingen tenta för mig.

Alla mina tankar om att jag valt fel kom så plötsligt, började fundera lite igår efter LG:s föredrag och över en natt har det blivit som en verklighet. Jag inbillar mig själv att jag ska byta, eller att jag kanske ska börjar jobba... Börjar tvivla allt mer på att jag kommer orka tre år på Affärssystemsprogrammet, jag som redan känner att jag ligger efter...

Faktum är att jag känner mig mycket gladare när jag tänker att jag ska bli lärare, polis eller vad som... Samtidigt tror jag att det är lättare studier. Visst är man kanske bra dum ibland. Men det känns som att det då handlar om sånt man förstår, så fort de tekniska bitarna kommer in då blir allt bra mycket svårare :/

Visst, pengar spelar lite roll, men samtidigt ska det vara roligt i 40 år... När de pratar om alla jobb man kan få efter den här utbildningen ler man stort men det känns som att det är en grymt lång och svår väg dit.

Imon ska vi jobba med ett grupparbete, sen har vi lektion hela eftermiddagen och på kvällen åker jag hem till Gislaved. Då ska jag förvåna mina föräldrar med mina "nya planer" och se vad de egentligen säger... Är rädd att de tycker jag inte ger det en chans, möjligen gör jag inte det... Men börjar ju bli dags att byta om man nu skall göra det. I nästa vecka ska jag gå och prata med en studievägledare och se vad hon säger.

Dessutom känns det dumt, eftersom man köpt en massa saker för att jag ska kunna bo och passa in på Hemmansvägen 7. Men här kan jag stanna, trivs bra förutom ensamheten...

Det är som sagt det andra som spökar, men jag är kanske bara för lat??

Var på den roligaste föreläsningen idag, eller ska väl kalla det för en kurs i Excel för det var vad det handlade om. Läraren är hur cool som helst, vi sitter och skrattar kort o gott i tre timmar. Torben heter han, har en riktigt grov skånska (har aldrig hört ngt liknande) och han påminner om någon känd ståuppare. Han står och snackar framme vid tavlan, framstår som en riktigt smart gubbe, trevlig och lite crazy. Så fort vi kan något blir det liksom glädjeskrik i datorsalen. YES!

Torben: "Klarar ni det här höörni? Okey Bright Kids!"

Vi höll på att vika oss på mitten, han slänger ur sig kommentarer som låter så mkt roligare enbart p.g.a. att de kommer ifrån honom. 3 h gick i varje fall fort och nu under eftermiddagen tänkte jag försöka få något gjort, inte bara sitta av tiden framför datorn för att vi är "lediga" en dag till. Ska dammsuga och börja läsa lite ur den tjocka boken... Hinner jag tar jag en tur till Maxi och handlar lite. Ikväll blir det besök och tv-tittande, Idol och House.

Imorgon är det upp tidigt, börjar 8:15 och det är vi inte riktigt vana vid :/ Vet inte riktigt hur det ska gå, vi har föreläsning ända till kl 12:30. Torsdag, ungefär samma sak - upp tidigt och skola fram till lunch. Sen åker jag hem : ) Ser fram emot det redan nu för jag ska hälsa på Alex i sin nya lya på fredag hade jag tänkt, och en snabbrunda på stan. På lördag kommer lite skåningar på besök och på kvällen blir det Sigges. Ska bli riktigt kul att få gå ut där hemma, känns som evigheter sen sist. Sen hade vi tänkt oss lite motion på bakfylledagen. Vi ska troligen spela paintball, något som jag aldrig testat förut. Men det ska bli riktigt kul att se om det verkligen gör så ont som alla säger...

Nej nu ska som sagt dammsugaren ut och rastas

Vi hörs!

Nu är jag klar, nu har jag lämnat in den. Den uppsatsen som varit mitt liv de senaste dagarna. Det kändes verkligen skönt att få gå in på Jennys kontor idag och bara lägga alla sidorna i famnen på henne. Nu väntar 1,5 dagars frihet innan vi får nästa uppsats att skriva på. Är det så här det hårda livet kommer att se ut?

Men min dag har inte varit härlig hela dagen, började bra. Jag hade bilen där nere och kände mig som en av de bekväma tanterna som brukar vinka på mig om morgonen när de ska ta Laxalinjen till någon kulturell utflykt. Jag slapp både cykla och gå. Hämtade Nicke och vi skulle till biblioteket och skriva ut hans och Tobbes uppsats. Här började problemen. Skrivaren på biblioteket hade strulat hela dagen. Lyckat. Vi fick hjälp av en dansk lärare av något slag och till slut fick vi ut uppsatsen på papper. Heja Danmark! :P

Vi lämnade som sagt in uppsatsen och allt var frid och fröjd. Åker hem, och skall låsa bilen. Den bilen som har finesser och låser om man går för långt ifrån (detta visste jag dock inte om). Vipps blir jag fundersam om jag ens låste bilen, går tillbaka och känner på dörren, ja den är låst.

Niklas:  "Men hallå nyckeln ligger ju där inne i bilen".

Jag blir både panikslagen och arg på mig själv. Hur dum är jag som lyckas med detta, låsa en bil utan nyckel och dessutom befinner jag mig 10 mil hemifrån och har bråttom hem efter skolan för att spela match. De där hemma skulle bli allt annat än glada för de håller på med Alex flytt och har inte tid att åka o lämna en nyckel till tåg-chaffisen i Smålandstenar. Dessutom skulle jag fått gå till stationen för min cykel står där :( Men detta skulle betyda att jag skulle få behålla bilen en dag till vilket jag skulle vara glad över, dock skulle jag ju bara fått stå o titta på den för den är låst. Men detta var som sagt bara spekulationer. Jag börjar febrilt leta efter bilnyckel, men hittar den inte. Går runt bilen för att titta ur Niklas synvinkel o se om det verkligen är nyckel som ligger där. Vid det här lagret är jag uppstressad, varm som satan och aningens ledsen på mig själv. Men det är inte någon bilnyckel som ligger i bilen, men något som iofs kan vara ganska så likt. Vilken lättnad!

Men vart har då bilnyckel tagit vägen? Vi letar i alla väskor, fickor och ja överallt där jag nu kunnat ha lagt den. Börjar återigen tro på att nyckeln trots allt finns gömd inne i bilen.

Men på andra sidan gatan kommer räddningen, en 80-årig tant som viftar med något i handen. "Är det möjligen den här ni letar efter?"

Åhh, vilken tant asså. Lätt över 80, klatchiga kläder och med rullartorn i högsta hugg. Hon hittade den,  där har vi bilnyckeln. Men hur fasen den kunde ha hamnat där vet jag inte. Jag måste ha tappat den innan jag bestämde mig för att gå och se efter som bilen verkligen var låst.

Där trodde jag dock att mina överraskningar var över. Men icke, påväg hem möter jag 3 poliser på 5 minuter och 2 km senare står en vid vägkanten. (Höll faktiskt hastigheten!) Jag som hade fullt upp med att både äta min macka och försöka sjunga med i musiken vinkar glatt till polismannen i uniformen. Han måste tyckt att det såg både misstänksamt och bra dumt ut! Vem fan vinkar till poliserna?

Jaja, jag kom hem och fick spela matchen mot Anderstorp, vi vann väl med 8-2 tror jag. Nu ska jag snart ta och gå till sängs, är något så grymt trött. Jag behöver all sömn jag kan få innan jag ska upp i gryningen igen. Dessutom är det nog bäst innan det händer ytterligare en "olycka"...

Sov Gott!

Friheten att ta en liten paus i mitt skrivande på min första uppsats på högskolan.  Det är svårt, jobbigt och lika roligt som det låter. Själva skrivande rullar på rätt bra i och för sig och då är det riktigt kul. Så länge man inte kör fast. Layouten är jag helnöjd med men det där med att hitta fakta är mindre roligt. Det är inte vilken fakta som helst som tillåts. Man ska kunna hitta referenser som både kan vara vetenskapliga och ofelaktiga ur ett företagarekonomiskt perspektiv. Visst låter det lätt, vi tar det med en klackspark.

Back to real life...

Igår kom pappa på besök och jag var nästan lyrisk hela dagen för detta.  Låter helknäppt men det var viktigt. När han väl kom insåg jag hur mycket jag faktiskt saknar honom ibland. Vi packade ur bilen, han hade med mina nya lackerade skåpsluckor - de var kanonfina.  Sen hade han tre stora påsar med frukt och 4 liter juice så nu överlever jag några dagar till (Det var dock mamma som skickat med detta). Vi började montera upp dörrarna, till min förvåning fick jag reda på att allt slit man haft med att få ner dem var totalt onödigt. Det fanns som en liten knapp på baksidan som man skulle tryckt in, istället stod vi med skruvmejsel en varm dag i augusti och försökte ta ner dem. Vi lyckades!

Pappa skrattade länge åt mig och jag fick själv smaka på min medicin när det var dags att montera upp de igen. Fram med skruvmejsel, i med gångjärnen (som man bara klickade i) och sen upp med dörrarna. Resultatet blev faktiskt riktigt bra till slut. Men en dörr fattas, jag har försnillat den där biten som är så viktigt, den biten som man egentligen aldrig hade behövs skruva bort. Så alla dörrar är på plats förutom en :/)

Efter lite slit beställde vi pizza, den här gången från en annan pizzeria. Men för att slippa råka ut för samma öde som sist blev det hämtpizza den här gången :P. Två grymt stora pizzor, två burkar med sallad inkl. dricka för 100 kr. Helt otroligt billigt!

Efter vi ätit skulle pappa bänka sig framför tv:n, dags för Danmark- Lichtenstein. Jag fick fly till Nicke för att få se på Idol. Kändes dock ledsamt att lämna pappa ensam när han väl kommit ner. "Du gör precis som Alex, du flyr så fort vi kommer". Efter idol var det hem och ta igen all missad tid. Jag satt i soffan med ett leende på läpparna bara för att han var mitt sällskap just den stunden. Ibland behövs inte mkt för att man ska bli glad. 

Han fixade min data, jag som trott att mitt virusprogram varit aktiverat. Jag hade ett men det var inte i gång. Lyckat! Satte på ngt program och de hittade 84 virusvarnande filer och pappa skrattade hela vägen till bilen och tyckte det var helt otroligt. "Så mkt skräp du har, det trodde jag inte om dig!"

När jag sedan skulle säga hejdå var det nästan lite ledsam trots att jag vet att jag ska hem imon. Men det var ändå så härligt att bara få vara han o jag o att få lite besök från småskogarna!

Fick ett trevligt telefonsamtal, 01:20 i förrgår.  "Jo men jag har det riktigt varmt och skönt men det är lite kallt om man känner efter" : ). Det är bara du som kan säga något sånt och jag saknar det! Men vi ses när både du o jag kommit hem...

Nej jag har fortfarande inte glömt, jag tänker på det ibland och jag lovar, jag glömmer det aldrig!

Idag är det sex år sedan det hände, och tiden har gått otroligt snabbt. Jag minns dagen som igår, alla program på tv:n var inställda. Alla mina såpor :( Bara nyheter, oavsett vilken kanal eller vilken tid. Men just den dagen kunde man inte klaga på det. En så stor sak i världshistorien...


Igår var det iaf start på ny vecka, innebar träning igår kväll. Var rätt rolig träning, gick väl inte allt för bra till en början. Life is such a problem sometimes. Efter träningen var det hem och laga mat, vilket jag är både duktig och snabb på :P. Mamma drog upp mina kunskaper i att laga mat för någon helg sedan. Hon var mäkta imponerad när jag verkligen bestämt mig för att laga något, och visst det blev rätt bra resultat men det tog en himlans tid. Skulle göra piroger, började halv 7. Vi åt först kl 9.

Inte nog med det, när jag varit sjuk tre dagar i sträck var jag så rastlös att det kröp i fingrarna. Den fjärde dagen, skulle vara hemma en feberfri dag som man brukar säga, bestämde jag mig för att göra bullar, hade aldrig testat på det experimentet förut. Det hela urartade och det blev minst 10 samtal till mamma på jobbet, väldigt fina bullar som resultat (runda var de iaf inte) - ja allt detta på 2,5 timme. Förstår ni vilken mästerkock jag är.

Men det jag skulle komma fram till är att jag faktiskt har förändrats fram tills nu. Jag är inte totalt värdelös. På onsdag ska jag faktiskt lyxa till det ordentligt, jag ska laga kyckling och potatisgratäng. Pappa ska komma ner på besök. När han ringde och berättade det blev jag både chockad och riktigt glad. "VA, ska min pappa komma ner o hälsa på, helt själv utan någon som helst anledning. Han som typ aldrig har tid för något annat är jobb eller fotboll". Första tanken var dock inte helt korrekt. "
- Jag tänkte titta på din träning, ta med dina skåpsluckor och montera dem, sen går dessutom Danmarks landskamp på tv:n nere hos dig, vi har ju inte den danska kanalen här hemma".
Haha, okey resan till Halmstad har inget med hans jobb att göra, men för att slå två flugor i en smäll så skulle han få se landskampen och dessutom se sitt dotter träna med Halmia. Men jag har ingen träning på onsdag, den är flyttad, tyvärr : ). Men ändå, han kommer i vilket fall. "Jag åker direkt efter jobbet". Faktum är att det faktiskt ska bli riktigt skönt att få lite egen far-dotter tid. Det har jag inte fått på länge för Alex har bott hemma och tagit för stor plats. Nej så illa är det inte men det var länge sedan sist.

"Jag tror att jag börjar få känslor, sådana känslor som gör att allt i livet blir så mycket roligare, så mycket bättre. Det känns som att man får fjärrliar i magen så fort man får ett ynka SMS ifrån dig. Fråga mig inte varför...

Och nej, det är inte som ni tror, det är inte han, och inte han heller, det är något mycket, mycket värre."

                              

Då var det över för den här gången, mitt besök i Stockholm. Resan började som vanligt, jag hann precis packa klart innan vi var tvugna att åka - jag gör alltid allt i sista stund.
Sen hann jag somna innan vi kommit till Hestra :). Resan gick på så sätt mer eller mindre smärtfritt. Framme i Stockholm tog vi T-banan in till T-centralen och det var dags för shopping. Jag var varken snål eller student men hittade faktiskt inte spc mkt jag ville ha. Det blev alltså inte så många kassar med mig hem som jag egentligen tänkt mig.
På kvällen gick vi ut och åt, jättegod mat, vi hade tänkt oss att äta trerätters men vi kom inte längre än till varmrätten. Tur var väl det, jag som bestämt att jag ska börja tänka på vad jag äter ;) Jag har kommit in i det stadiet nu där man blir "tjock" av allt som är onyttigt och eftersom det inte blivit mkt träning på senaste så.

Lördag. Då var det återigen dags för lite shopping, nu gick det bättre för mig. Hittade nog det jag inte fann på fredagen och jag var helnöjd. Dock började det spöregna och att gå runt på shoppinggator med tusentals människor varav de flesta har paraplyer som näst intill petar ut ögonen på andra så tyckte jag att det vore skönt att få åka hem. Hem till Småland där allt är lugnt och skönt och där det inte regnar :P
Vi hamnade istället på en bar, med en massa danska fans och pappa var upp över öronen nöjd. Ljudnivån går inte att beskriva, jag satt och skrek till människor som satt 30 cm ifrån mig.  Därefter ut till Solna och hotellet, lite vila och ombyte till Sverigetröjan. Sen skulle vi ut och äta, gick till samma restaurang som gårdagen (det var nära och bra, vi hade inte allt för mkt tid på oss). Dock var det fullt, så vi hamnade till slut på en pizzeria, och det var jäkligt kul. Tidigare under dagen hade vi tjatat till oss att få äta på McDonalds, vilket mamma gick med på. Och nu var hon dessutom tvungen att äta pizza. Kändes inte som min mamma som satt där, som ätit både på McDonalds och pizzeria på en och samma dag. Det som hon nog inte gjort de senaste 5 åren... 
Därefter var det dags för Råsunda, Sverige- Danmark.
Ja, matchen vet väl alla hur den gick, bra spel från både Svenskar och danskar - och för er som undrar så håller jag på Sverige. Sådan mor, sådan dotter :).

Under gårdagen spelade jag match, i Husqvarna och vi behövde verkligen 3 poäng. Vilket vi också fick, 2-1 vann vi med, borde dock blivit minst 5-1 efter alla frilägen vi hade (säkert 7-8 st). Jag brände 2 :P
Men men vi vann och de sista 15 minuterna var en riktigt kämparinsats, det där med skönspel kunde man bara glömma...

Take care