Isabell

Vet inte vad jag har gjort/ställt till med för att förtjäna det här. Först en aning tröttare än vanligt och därefter huvudvärk. Jag brukar istället briljera med friskhetstecken men nu är det andra tider. Det totalt dunkade i mitt huvud under morgontimmarna och jag har inte varit med om något liknande, inte ens på en extrem bakfylledag. Det hela blev heller inte bättre av att jag o Hanna hade en djup diskussion angående migrän häromdagen. Men efter olika kriterier för det tidigare nämnda fenomenet så är jag utesluten ur fallet, tack o lov.

Dags för att inta två alvedon och hoppas på bättre tider. Skall snart bege mig till Calles Färg för att välja tapeter till köket. Mamma tycker att det vore snyggt med något vågat med lite färg - turkost är hon inne på. Medans jag själv är den traditionsbundna i fallet och skulle kunna nöja mig med något i grått. Är jag tråkig? Vanligen brukar det vara tvärt om i vår familj. Mamma brukar få protestera när vi är ute på djupt vatten "tänk att ni skall kunna stå ut med den här färgen, inte bara en månad utan ett helt år..." Okey, då är alla tänkbara tapeter plötsligt inte lika snygga längre.

Jag har i varje fall problem med att välja, hjälp mig någon, tiden håller på att ta slut!

Idag blev även resan bokad så nu blir det alltså en vecka på Mallorca sommaren -08 tillsammans med vännerna. En aning tidigare än vad vi till en början hade planerat men med tanke på omgivningen och dess omständigheter så blev det nog ännu bättre nu :). Vi åker den 5:e och kommer hem den 13:e... Tyvärr är den 13:e en söndag vilket innebär att festen är slut när vi kommer hem och att fjolårets partykväll inte kommer att upprepas. Lite synd för den kvällen hade vi faktiskt riktigt kul... Men men, jag ser iaf fram mot en härlig vecka där nere i år igen!

/Isabell 

Dagarna bara rullar på, allt är hur kul som helst och vi har verkligen fått en bra sammanhållning i klassen, men visst, lite grupperingar finns det väl alltid. Idag börjar all nollning gå mot sitt slut, jag är grymt trött men ska försöka att fira att jag nu blivit etta.
Ikväll blir det förfest tillsammans med våra tvåor och därefter eftersläpp på kåren.
Veckan har varit både mödosam och ett minne för livet. Vi har fått spela teater, vara med i melodifestivalen, byggt lådbil, byggt ragatta, o mkt mkt mer. Allt har varit så himla roligt att jag knappt vill inse att det snart håller på att ta slut. På måndag börjar vi med den första föreläsningen på 4 h vilket känns väldigt avlägset just nu.

Satt och tänkte tillbaka på gamla minnen...
För ett år sedan var det vi som nollade våra stackars ettor på gymnasiet, vi hade en väldigt rolig kväll tillsammans och de stunderna med klassen glömmer jag aldrig.
För två år sedan, då var vi en mittemellan klass, varken etta eller trea. Då fixade vi istället en stor gemensam förfest för många av oss tvåor. Vi va hemma hos mig, solen sken - kalas väder, eftersom gräsmattan var oklippt skulle den klippas, Emelie fixade med annat medans Ida o Sanne stod för bakeriet. Vi jobbade som ett rikigt team och kvällen blev klart över förväntan med allt tilltugg vi hade. Alla kom och vi hade riktigt trevlgt tillsammans! Fidde och jag skulle ha vunnit över Emelie o Rasmus i kubb, men icke, fråga mig inte vad som hände.
För tre år sedan, då var vi själva ettor, nervösa säkerligen. Nollningen var kul och vi hamnade på förfest ute i Nissafors med ett stort gäng ee/ec-treor. Kvällen slutade i parken och jag har fortfarande mitt fina ärr kvar. Minnen består, det var härliga tider tänk vad kul man har haft....
Just idag, för tre år sedan, stod jag där jag står idag. Vi var i Halmstad o tittade på Ragatta tävlingen, Fidde o jag fick verkligen trängas för att kunna få plats, även då strålande solsken. Nu är jag tre år äldre och bra mycket mer förståndig. Tillräckligt förståndig för att förstå att jag behöver sova någon timme innan kvällen...annars kommer det med all sannolikhet att sluta riktigt illa...

Livet är bra underbart ibland... Jag trivs som fisken i vattnet...
So far, so good!

Jag har verkligen inte någon koll på någonting. Allt vad det gäller tider och planering. Imorgon tror jag det är samling halv 10, då är jag i varje fall ärlig. Något som jag iaf vet säkert är att jag tar tåget ner till Halmstad vid kl 5 och därefter är kvällen så gott som oplanerad. Ska ta mig en tur till Sannarp och hälsa på mina "nya" klasskompisar.

Nu är det väl bara att hoppas att jag överlever tre år nere i Halmstad, har räknat ut att jag kommer vara 22 innan jag är klar, känns väldigt gammal att närma sig 20. Men de flesta säger ju att det är tre underbara och sjukt roliga år som väntar så jag får hoppas på det bästa.

Boende har jag, tak över huvudet är inga problem, mat, har jag tills vidare, var och handlade lite välbehövlig mat idag. Får dock se hur länge den håller...

Nu blir det iaf en snabbvisit ner till Halmstad, nollningen börjar imon och jag börjar bli riktigt pepp, det här kommer bli kul :)

Sen kommer jag hem på lördag igen, hoppas på en kär återträff innan Emelie och Ida gästar Norge några dagar, söndag då blir det match mot Hovslätt.

Sen längtar jag till måndag, då är det årets toppmatch, Gis- Jat. Vi har bestämt oss för att åka hem och se den och det känns verkligen rätt. Kommer bli kul att se hur det slutar, hur många kort i alla dess favörer som kommer delas ut...

Nej nu ska jag ner och börja packa alla de allra nödvändigaste sakerna så att jag överlever i Halmstad tills på lördag, tåget rullar klockan fem...

Take care!

Talades vid med min mamma tidigare idag, och för ovanlighetens skull fick hon mig att verkligen tänka till...

Eftersom jag tagit studenten och slutat gymnasiet börjar man så smått att se sig själv som vuxen, känner mig dock inte mycket äldre än jag gjorde för något år sedan.

Det var först då jag insåg att jag kanske inte är så extremt duktig på att planera, det som jag så gott som alltid tyckt att jag varit helt otroligt grym på. Hon tipsade mig om att sätta upp tre saker som jag bara måste få gjort och därefter göra ett försök att göra detta.

Sagt och gjort, men dagen känns med ett inte speciellt rolig längre.
Klockan börjar väl närma sig lunchdags och jag har hunnit med en av dagens inplanerade turer. Att ta dagen som den kommer kanske klär mig bättre än planering?!

Jag får väl se om jag lite senare, hinner klippa det där gräset som alltid behöver klippas, om jag får ett ryck och tar och tvättar bilen eller om jag helt enkelt, enligt min mamma, gör som jag alltid gör och tar dagen som den kommer. Ja, varför inte för mormor kommer väl ändå... och en sak till på min lista är avklarad!

Dock inser jag ganska snabbt att ineffektiviteten står mig upp i halsen. Dagen känns bra mycket längre än 24 korta timmar och Magaluf är inte så nära inpå som de brukar vara. Imorgon ska jag som alltid förr, planera min dag med tusen saker och inse att jag bara fått två saker gjorda efter dagens slut. Ja, tiden går i varje fall snabbt då!

Får ta tag i allt gällande planering när jag kommer hem för nu hinner jag ändå inte lära mig något!