Det med planering klär inte mig
Talades vid med min mamma tidigare idag, och för ovanlighetens skull fick hon mig att verkligen tänka till...
Eftersom jag tagit studenten och slutat gymnasiet börjar man så smått att se sig själv som vuxen, känner mig dock inte mycket äldre än jag gjorde för något år sedan.
Mamma: "Lilla vän hur ser din planering ut för dagen om jag får fråga"?
Jag: "Ehh, jag ska... (tystnad). Klippa gräset behövs ju alltid, får se om jag möjligtvis får ett ryck och tar och tvättar bilen, måste i och för sig börja packa lite eller åtminstone lägga fram, kanske ska ut och springa en runda... (åter tystnad) och sen kommer väl mormor också, eller? "
Mamma: "Du, Isabell, ska jag vara ärlig så tycker jag inte att det där med planering klär dig speciellt bra. Ta dagen som den kommer istället, så som du alltid gör."
Jag: "Jaha, vad är det som får dig att låta så väldans förstående och poetiskt just idag?"
Mamma: "Jag vaknade på rätt sida och insåg att du alltid har tusen saker för dig att göra och att du i själv verket efter dagens gång med hopp och förtvivlan inser att du inte hunnit med mer än 1-2 inplanerade saker på din så kallade att-göra-lista."
Det var först då jag insåg att jag kanske inte är så extremt duktig på att planera, det som jag så gott som alltid tyckt att jag varit helt otroligt grym på. Hon tipsade mig om att sätta upp tre saker som jag bara måste få gjort och därefter göra ett försök att göra detta.
Sagt och gjort, men dagen känns med ett inte speciellt rolig längre.
Klockan börjar väl närma sig lunchdags och jag har hunnit med en av dagens inplanerade turer. Att ta dagen som den kommer kanske klär mig bättre än planering?!
Jag får väl se om jag lite senare, hinner klippa det där gräset som alltid behöver klippas, om jag får ett ryck och tar och tvättar bilen eller om jag helt enkelt, enligt min mamma, gör som jag alltid gör och tar dagen som den kommer. Ja, varför inte för mormor kommer väl ändå... och en sak till på min lista är avklarad!
Dock inser jag ganska snabbt att ineffektiviteten står mig upp i halsen. Dagen känns bra mycket längre än 24 korta timmar och Magaluf är inte så nära inpå som de brukar vara. Imorgon ska jag som alltid förr, planera min dag med tusen saker och inse att jag bara fått två saker gjorda efter dagens slut. Ja, tiden går i varje fall snabbt då!
Och det är bra, speciellt när jag längtar så som jag gör nu... fy fan asså!Får ta tag i allt gällande planering när jag kommer hem för nu hinner jag ändå inte lära mig något!
tjolahopp världens bästa sommarlov,och det sista.
