Isabell

Sandra, det är väl bara att tacka och ta emot. Såg de där 8 fakta punkterna hos Johanna och hoppades att jag själv skulle slippa. Visserligen behöver man väl inte ta de på något större allvar men faktum är att det var ett avkopplande break ifrån allt pluggande. Man fick en stund då man bara behövde tänka på sig själv...

Det tar mig en evighet att berätta historier. Folk som känner mig hinner tröttna innan jag ens kommit till självaste höjdpunkten. Men skulle jag ta det kort och gott, uttryckligen i få ord, hade det inte längre varit lika underhållande och exalterande. Allt detta har jag efter min mamma och jag vet själv hur irriterande det kan vara när hon står och skrattar med orden i halsen och har kommit halvvägs in i historien. Halva kvar och man är redan uttråkad till max!

Jag har med all anledning att tro att jag är en ganska öppen person. Jag berättar om saker som man egentligen inte skulle ha berättat om det inte vore för att det är ett ganska intressant ämne att prata om. Efter en stund kan jag begripa att det allra bästa vore att avsluta samtalsämnet. Därför, på ett ganska så smidigt sätt, påbörjar jag en ny konversation om något helt annat.

Jag är shop-oholic efter min mamma. För att även Åkerberg ska förstå, shop-alcoholic. Det är inte för intet man säger sådan mor sådan dotter eller något i den stilen. Varje veckoslut man besöker sitt hem dyker hon upp med nya kassar och repliken "Du måste se vad jag har handlat" är en av de vanligaste i vår familj. För att inte jag skall vara sämre har jag valt att gå i min mammas skola, och jag kan delge er att jag är en god bit påväg...

För att spinna vidare på shop-oholic är jag nog en ganska krävande person att gå och shoppa med. Jag har lärt mig av min kloke far att inte handla allt på impuls även fast jag får några sådana dunster ett antal gånger om året. Men när jag istället tänker efter blir resultatet något helt annat. "Ja varför inte ta tillfället i akt och lyssna på pappa, jag hänger undan och funderar!".  Detta leder i sin tur att vi inte går igenom affärerna en gång, utan minst två gånger. Efter ett tag har man lite undanhängt i varje affär och det brukar sluta med att man är sketans trött efter en dag med en massa undanlagda grejer.

Jag har varit kär en gång, en gång på 19 år. Visserligen hade jag inget annat att jämföra med på den tiden, men nu har jag iaf en grund att stå på. Annars är det mest små flörtar hit och dit som värderas olika högt beroende på när under året de dyker upp. Visst är jag öppen för kärleken men "med åren", med risk för att låta gammal, har jag blivit allt mer kräsen. Jag kan känna mig upp över öronen "förälskad" men sedan, så fort han visar minsta interesse inser jag att jag egentligen inte är intresserad. I själva verket är det den där spännande känslan innan allt blommar ut som är det häftigaste, just därför blir jag nog aldrig riktigt kär igen.

Jag intalar mig själv att jag inte bryr mig om vad andra tycker. Har mer eller mindre lovat mig själv att aldrig anpassa mig efter alla andra. Men hur duktig man än kan vara är detta svårt. Visst påverkas jag av de i min omgivning men turligt nog är det sådana människor som jag tycker om och varför inte "man blir ju ändå som man umgås". För att inte låta enformig så gäller allt detta till en viss gräns. Jag tar inte alla tankar och kommentarer på allvar, jag ändrar mig absolut inte efter allt. Jag kan låta pedant och allvarligt talat så instämmer jag, det är ju precis vad jag är!

Egen tid är faktiskt väldigt viktigt. För att få tid och ro för den egna personen kan jag ibland komma på mig själv med att skynda mig hem efter skolan och därmed också stänga av mobiltelefonen. Detta för att undgå alla andras planer för kvällen och likaså inte vara kontaktbar. Det händer då inte allt för ofta men ibland, ibland då det behövs som allra mest. Visst är det pinsamt att man emigrerar hemåt för att få känna sig som en eremit mitt i storstadsdjungeln men det bjuder jag på.

Jag lever lite efter mottot "tar dagen som den kommer". Detta för att det är så simpelt. Det blir lite vad man gör det till och i mitt fall är det numera dagens impulser som bestämmer. Så egentligen, varför lägga upp en massa planer när man kan vara impulsiv. Dock talar jag emot mig själv, jag måste kunna planera även fast jag inte är lika bra på det som jag en gång varit. Skall jag vara ärlig, så på den tiden kretsade allt om en strukturerad almanacka...


Sen måste jag själv välja att sprida pesten vidare; så varsågod...
Sanna
Antonela
Englund
Madde


Slut på det roliga

Helgen har känts ganska så lång och jag har hittills hunnit med en hel del vilket gör att jag borde ha mindre att stå i framåt veckan. Men vi får väl se?!

Slutade vid lunchtid i torsdags och därefter blev det en runda till Värnamo och även McDonalds. Har fått en liten noja på sistone, det finns knappt något godare. Efter McDrive åkte jag hemåt och under kvällen blev det en härlig och pratsam promenad. Fredagen började bra, vaknade tidigt och det blev en mysig morgon ihop. Därefter kom mormor och det blev en tur till Jönköping. Har räknat ut att jag är där så gott som varannan vecka nu för tiden. Släppte av mormor på sjukhuset och därefter blev det shopping inne i stan och ute på A6. Efteråt var jag både trött och sliten vilket jag aldrig brukar vara efter en dag med ett slitet kontokort och flertalet kassar. Åkte därefter till McDonalds igen och intog dagens lunch :). Sedan vidare till mormor och Torsten. Blev en trevlig timme på sjukhuset med fika och en massa skratt, ibland är han bara för rolig. Han är precis som en morfar ska vara även fast jag inte haft någon att jämföra med. Bland det roligaste han vet är att prata om ens pojkvänner och vad man hade för sig på sin resa i solen i somras. Visst hade vi kul när han fick redan på både det ena och det andra, men det bjuder jag på...
När det blev dags att åka hem var han nästan lite gråtfärdig och jag fick själv skärpa till mig för att allt inte skulle sluta i ett enda stort gråtkalas. Mormor och jag fick det ganska trångt i bilen då jag varit på IKEA åt mamma och köpt en massa högskåp som nästan inte fick plats i en stor familjebil som vår Volvo. Ett släp hade suttit fint!

På kvällen var det träning och därefter upp tidigt på lördag morgon. Dags för SMP-sparken i Växjö. Gruppspelet började väl inte allt för bra, när vi möter dåliga lag blir vi också dåliga. Två oavgjorda innan det var dags för två vinster. Vi gick därmed vidare eftersom Sanna sköt oss till kvartsfinal, hon som egentligen hade en tid att passa där hemma. I kvarten hade väl alla ställt in sig på en tuff match och troligen en förlust, men vinst med 2-0. I semi stod det 0-0 tills det var en minut kvar då de lite snörpligt fick in ett mål. Surt! Men vi hade själva inte riktigt räknat med att komma 3:a så dagen blev trots detta ändå lyckad. Dessutom hade vi kul, grymt kul emellanåt. Det blev ganska långa raster och det gjorde dagen fulländad, så här kul har vi nog aldrig haft ihop. Vi var inte hemma förens kl 23 efter att vi stannat och ätit på McDonalds. Torsdag, fredag och lördag - tre dagar i rad och så här bra blir det nog aldrig igen :P. Senare under natten var jag lite taxi och somnade inte förens efter halv 4. Men jag har tagit igen mig nu, blev en lång sovmorgon och den bästa sömnen på länge. Jag vaknade en gång under natten, då någons billarm gick och fortfarande vet jag inte vems det var. Brukar vakna av damsugaren men det gjorde jag inte den här morgonen. Men faktum är att jag ändå är trött, så trött att jag inte orkar ta tag i allt plugg som egentligen var tänkt att hinnas med. Dagens är dock inte slut än så vi får väl se vad jag hinner med...

Jag vet att jag egentligen inte borde, men det är inte många som förstår, därför får det vara kvar. Att vara emotionell är ganska så skönt ibland, i varje fall så länge alla inte fullt ut förstår vad man menar.

Dagen den blev lika bra som jag önskat mig, och visst var det härligt!

Var som sagt ett besök hos mormor igår. Hon blev riktigt glad över att jag var med och hjälpte till. De var ett gäng pensionärer som skulle svara på en massa frågor. Tre stycken löste vi "tack vare mig" så lite nytta gjorde jag iaf. Efteråt blev det tv-tittande, Örnen en dansk kriminalserie som faktiskt är en ganska så bra sådan. Till och med mormor tittade en liten stund. Har den senaste tiden tyckt att hon blivit lite skrålltig som Halmstadborna säger. Men igår kändes hon inte så värst gammal längre. Allt eftersom folket åkt hem fick vi lite egen tid tillsammans. Men man märker att hon inte alltid hör vad man säger. I onsdags var hon nere och tittade på min lägenhet så sa jag. Jag: "Nu får du lite motion av att gå i trapporna"
Mormor: "mm" (lite frånvarande, så man hör att hon inte fattar)
Jag ännu högre: "NU FÅR DU LITE MOTION AV ATT GÅ I TRAPPORNA"!
Mormor: "mm" (fortfarande ovetande om vad jag egentligen sagt. Men sen gav jag upp.)
Igår hände det igen. Jag frågade henne när hon får sin nya spis och som svar fick jag "Nej men du behöver inte hjälpa till, jag kan plocka in allt själv." Antar att hon pratade om all mat som fortfarande stod kvar på bordet vilket inte hade spc mycket med spisen att göra.
Sånt är livet när man blir gammal och det gäller att ta vara på tiden.

När jag sedan skulle åka hem, klockan var lite över halv 12 på natten och det var kalt och jävligt ute. Får syn på 5 rådjur innan jag ens kommit ut ur det "lilla samhället" om det ens räknas som ett?

Sen bli det lugnt och jag är en stund i min egna lilla värld med hög musik och ett jädrans gott humör ;). Plötsligt får jag syn på något som blinkar lite i skogskanten, det var dock bara en katt men tillräckligt för att bli observant på andra djur några minuter framöver. Tack och lov! Jag hinner igenom nästa krök sen står han där, en stor jävla bamse till älg. Jag slänger mig på bromsen och ABS:en går in och hackandes får jag stopp på bilen. Hjälrtat bultade som aldrig förr. Där står jag 2 meter ifrån älgen som står mitt i vägen precis som "oj, kommer du där". Först då inser man hur jäkla stor en älg egentligen är. Hade jag kört i 90 hade jag kört förbi honom för länge sen som pappa brukar säga. Jag körde till och med under hastighetsbegränsningen vilket en del inte tycker är så vanligt. Men, men det kommer en ny dag och då är allt som vanligt. Jag tutade på älgen för att han skulle flytta sig och sakta traskar han vidare...

I torsdags förra veckan var jag och Sanne och bytte till vinterdäck på den nya bilen. De skrattade lite åt de gamla däcken och undrade om det var en polisbil eftersom däcken var så slita.

"Ni har nog kört en del med de här antar jag, start och stopp värkar ni inte ha snålat med." Jag fattar inte riktigt allt han säger men skrattar lite och håller med.

Sen kommer en man som bor på samma gata som oss. "Ja, jag har allt sett hur bra den där bilen går". Det var nästan lite pinsamt, för det var precis som att han bara hade sett mig. Det lät i varje fall så på honom. Men för det mesta är det inte jag som kör Wytten utan istället den andra bilen. Då kör man någorlunda ordentligt för annars pratar halva samhället om det dagen efter. Fråga bara Alex, han hade gjort en omkörning som inte en övningskörare hade gjort precis. Dagen efter kom ngn patient till pappa och under kvällsmaten pratade de inte om annat. That´s it!

Nej nu skall jag ner och äta frukost, sen skall jag ta mig en riktigt lång promenad i friska luften. Ikväll blir det fotboll i hallen och jag ser framemot det. Faktum är att nu är det grymt kul...

Det har hänt en hel del sen jag skrev sist. Känner att det är dags för en uppdatering men att man inte riktigt vet vart man skall börja. Några dagar har gått och nu är jag åter i verkligheten efter några dagars arbete hemma i Gvd. Känner att mitt samvete dalar när man inte skriver, men härefter kommer det vara lugnt igen i några dar...

Torsdag 25 okt, det var då jag gjorde min allra första tenta på Högskolan. Kändes som att det gick bra men jag tvivlar på om jag klarar den. Det återstår att se. I varje fall var det skönt att släppa allt pluggande. Den stunden hade jag sett fram emot länge... och jag ser redan nu fram emot nästa gång. Känslan av att gå ut ur salen och inte ha några måsten framför sig de närmsta dagarna. Det är numera sådana känslor som är av hög prioritet.

Åkte hem på kvällen, dock hade jag gärna stannat kvar i Halmstad - större delen av klassen skulle ut och fira. Istället blev det Örnen kl 21 i svt vilket var en ganska så bra avslutning på dagen ändå.

Fredag 26 okt, upp ganska tidigt för att åka till Sanna och Jönköping. Kom iväg lite sent och resan är en sådan jag ska ha i åtanke om jag klagar på klen polispatrullering någon gång i framtiden. När jag kommer till Smålandia ser jag att sidospegeln är lite sned. Ställer om den så gott jag kan men det blir inte mkt bättre. Inser att någon måste ha gått emot den och därmed fällt in den. Måste stanna. Jag stannar och skall försöka rätta till den, dock står jag på påfartsvägen till 110-vägen, det skulle inte ta spc långt tid var det tänkt. När jag ser en vit bil i backspegeln får jag fart på bilen igen, in på första p-ruta för att rätta till. Sedan tutar någon på mig och jag ser att det är den vita bilen bakom, ja en Elajo bil! Men än är inte resan slut. Ser en poliskontroll efter ett tag, sen känns det lugnt. Plötsligt möter jag två till. Måste vara mycket poliser ute den här dagen. Ringer Sanna och berättar om allt... Precis när vi lagt på ser jag en polisbil till i ett tåg, polisen är nr 2 så jag saktar ner lite grann och ser också att bil nr 1 är en polisbil. 5 bilar på säkert 10 min. Ringer Sanna igen för att berätta om något ganska så lustigt. Därefter ser vi tillsammans ytterligare tre olika innan dagen är slut... Detta känns ganska otroligt...

Vi gick på stan och ute på A6, fick med mig en hel del bra saker med mig hem, dock är det minus på kontot om man skall lyckas leva på CSN ;). Men får ta igen det senare... Handlade förresten min första julklapp, förra året blev 23 december min räddning :P

Lördag 27 okt, en ganska så lugn dag. Åkte ut till stugan, riktigt härligt att känna på lugnet efter vardagens allvar. Där ute står tiden still. Känns som att det är mkt lugnare än hemma och hemma är det inte speciellt mkt liv i jämförelse med en storstad. Kvällen skulle egentligen spenderas med trevligt sällskap och därefter parken. Kände mig dock inte riktigt pigg, istället blev det en härlig hemmakväll som jag inte ångrar för fem öre...

Söndag 28 okt, upp tidigt. Dags för BodaBorg med fotbollen. Hamnade i ett bra lag och det var riktigt kul. Dock lyckades vi bara få tre stämplar vilket var i underkant med de andra. Vi var helt klart sämst men kul hade vi.

Måndag 29 okt, innebar faktiskt jobb för en omväxling. Dags att göra kontot grönt igen :). Dagen gick fort och det var faktiskt så att jag längtade tills tisdag för då var det dags igen. Under måndagskvällen fick det bli en riktig långpromenad med en hel del vettiga tankar om saker och ting, jag tror jag vet vad jag skall göra.
  

Tisdag 30 okt, ja då jobbade jag som sagt igen. Men den här dagen slutade jag kl 15.00. Tog tåget till Halmstad under kvällen. Så långt tycktes jag ha med mig allt. När jag gått av tåget och är på väg mot bussen inser jag att mina nycklar ligger hemma i byrålådan. HELVETE! Där står jag utan nycklar. Fick plinga på hos grannen (han som blev förvånad när jag kom förra veckan med schampo i håret). Fick även träffa på hans fru, ett riktigt gammalt och gulligt par - jag tvivlar på att han jobbar. I varje fall fick jag leka inbrottstjuv och in kom jag... Via balkongen och vise versa, jag hoppas att jag slipper detta framöver.

Onsdag 31 okt, det är Björns 60 årsdag. Vi åkte till Reftele och firade honom tillsammans med många utav hans vänner och andra släktingar. Blev en riktigt rolig kväll... Jag som numera ser fram emot släktträffarna förväntade mig inget annat ;). Deras lilla kattunge ville bestämt  vara med överallt. Så även när det var dags att tillaga maten. När alla tårtor stod på bordet skulle hon bestämt upp på stolen (en hög barstol). Därefter får hon för sig att se bordet och för att göra detta kliver hon upp på ryggstödet. En kattungens balans är inte färdigtränad och det visade hon riktigt på prov. Innan vi ens hann blinka hade hon båda framfötterna nertryckta i tårtan, haha. Stackarn. Hon satt åtminstone 5 min och tvättade tassarna men då var hon iaf lugn :)

Helgen såg ut att bli bra, ekonomiskt sett. Hade lovat att jobba fre, lör och söndag...så rolig blev den :P. Kände att man får börja längta till den 10 nov istället, men helgen blev ändå bättre än förväntat. Jobbet flöt på bra och hade stundtals riktigt roligt, tiden går hur fort som helst. I fredags fyllde en av norskorna 19 år, nämligen Emelie. Allt firande får vi ta igen då de har kommit hem... ja då skall det bli kul, minst lika kul som vi brukar.

Sen blev det söndag, och idag var jag varken trött eller bakfull. Jobbade till tre och därefter blev det hockey och GSKs första vinst på hemmaplan. Sen kom jag hem och allt var väl än så länge frid och fröjd...

Men nu kan man väl säga att tårarna rinner, det sämsta tänkbara slutet på helgen. Den lilla katten är död, grannen backade på honom. Man inser hur mycket vissa små varelser betyder för en, han behövde inte ens vara vår. Han hade ett annat hem, men det blev ändå som det blev...

Hade det varit Zimba så vet jag inte vad jag hade gjort... Vissa betyder mer än man tror!

God natt!

Dagar har rullat på, stressigt har det varit. Mycket i skolan - prov, inlämningar, nationella, fjäskfest, karneleval, student, bal osv. Än så länge är det inte över samtidigt som man skall försöka njuta ytterst möjligt nu när det lider mot sitt slut. Därefter är man själv villig att besämma helt och hållet över sitt liv och sina egna framtidsplaner. Dock är jag lite kluven där...

I måndags åkte Ida, Lasse och jag tillsammans med UF-företaget upp till Stockholm för den nationella Våga Vara Egen mässan i Älvsjö. Att Våga Vara Egen var tydligen ett viktigt ämne, Henrik Johnsson såsom Wille Crawford poängterade detta. Tre roliga dagar där vi bland annat hann med ett kärt återseende med Greken, gå på galamiddag, ta en tripp förbi Laroy och likaså köra totalt fel på en av Sveriges "enklaste" vägar.
Därefter har det varit skönt med en långhelg. Den påbörjades med att fira min 19-årsdag som ännu egentligen inte ägt rum. Har även hunnit med två nätter i stugan, lite skolarbete, A6 i Jönköping och förhoppningsvis Sigges ikväll, måste summeras som effektivt för att vara mig den senaste tiden.

Kan inte säga annat än att de senaste veckorna har varit grymt härliga, skulle jag få chansen att påverka eller klaga på något skulle vädret få sig en turn. Efter allt regn och många användningsbara dagar för WetStop är jag dock trött på att bära paraply.

So, Let the sunshine in



...Isabell