Isabell

Sandra, det är väl bara att tacka och ta emot. Såg de där 8 fakta punkterna hos Johanna och hoppades att jag själv skulle slippa. Visserligen behöver man väl inte ta de på något större allvar men faktum är att det var ett avkopplande break ifrån allt pluggande. Man fick en stund då man bara behövde tänka på sig själv...

Det tar mig en evighet att berätta historier. Folk som känner mig hinner tröttna innan jag ens kommit till självaste höjdpunkten. Men skulle jag ta det kort och gott, uttryckligen i få ord, hade det inte längre varit lika underhållande och exalterande. Allt detta har jag efter min mamma och jag vet själv hur irriterande det kan vara när hon står och skrattar med orden i halsen och har kommit halvvägs in i historien. Halva kvar och man är redan uttråkad till max!

Jag har med all anledning att tro att jag är en ganska öppen person. Jag berättar om saker som man egentligen inte skulle ha berättat om det inte vore för att det är ett ganska intressant ämne att prata om. Efter en stund kan jag begripa att det allra bästa vore att avsluta samtalsämnet. Därför, på ett ganska så smidigt sätt, påbörjar jag en ny konversation om något helt annat.

Jag är shop-oholic efter min mamma. För att även Åkerberg ska förstå, shop-alcoholic. Det är inte för intet man säger sådan mor sådan dotter eller något i den stilen. Varje veckoslut man besöker sitt hem dyker hon upp med nya kassar och repliken "Du måste se vad jag har handlat" är en av de vanligaste i vår familj. För att inte jag skall vara sämre har jag valt att gå i min mammas skola, och jag kan delge er att jag är en god bit påväg...

För att spinna vidare på shop-oholic är jag nog en ganska krävande person att gå och shoppa med. Jag har lärt mig av min kloke far att inte handla allt på impuls även fast jag får några sådana dunster ett antal gånger om året. Men när jag istället tänker efter blir resultatet något helt annat. "Ja varför inte ta tillfället i akt och lyssna på pappa, jag hänger undan och funderar!".  Detta leder i sin tur att vi inte går igenom affärerna en gång, utan minst två gånger. Efter ett tag har man lite undanhängt i varje affär och det brukar sluta med att man är sketans trött efter en dag med en massa undanlagda grejer.

Jag har varit kär en gång, en gång på 19 år. Visserligen hade jag inget annat att jämföra med på den tiden, men nu har jag iaf en grund att stå på. Annars är det mest små flörtar hit och dit som värderas olika högt beroende på när under året de dyker upp. Visst är jag öppen för kärleken men "med åren", med risk för att låta gammal, har jag blivit allt mer kräsen. Jag kan känna mig upp över öronen "förälskad" men sedan, så fort han visar minsta interesse inser jag att jag egentligen inte är intresserad. I själva verket är det den där spännande känslan innan allt blommar ut som är det häftigaste, just därför blir jag nog aldrig riktigt kär igen.

Jag intalar mig själv att jag inte bryr mig om vad andra tycker. Har mer eller mindre lovat mig själv att aldrig anpassa mig efter alla andra. Men hur duktig man än kan vara är detta svårt. Visst påverkas jag av de i min omgivning men turligt nog är det sådana människor som jag tycker om och varför inte "man blir ju ändå som man umgås". För att inte låta enformig så gäller allt detta till en viss gräns. Jag tar inte alla tankar och kommentarer på allvar, jag ändrar mig absolut inte efter allt. Jag kan låta pedant och allvarligt talat så instämmer jag, det är ju precis vad jag är!

Egen tid är faktiskt väldigt viktigt. För att få tid och ro för den egna personen kan jag ibland komma på mig själv med att skynda mig hem efter skolan och därmed också stänga av mobiltelefonen. Detta för att undgå alla andras planer för kvällen och likaså inte vara kontaktbar. Det händer då inte allt för ofta men ibland, ibland då det behövs som allra mest. Visst är det pinsamt att man emigrerar hemåt för att få känna sig som en eremit mitt i storstadsdjungeln men det bjuder jag på.

Jag lever lite efter mottot "tar dagen som den kommer". Detta för att det är så simpelt. Det blir lite vad man gör det till och i mitt fall är det numera dagens impulser som bestämmer. Så egentligen, varför lägga upp en massa planer när man kan vara impulsiv. Dock talar jag emot mig själv, jag måste kunna planera även fast jag inte är lika bra på det som jag en gång varit. Skall jag vara ärlig, så på den tiden kretsade allt om en strukturerad almanacka...


Sen måste jag själv välja att sprida pesten vidare; så varsågod...
Sanna
Antonela
Englund
Madde


Slut på det roliga