Isabell

Just för stunden känns livet lagom roligt. Jag visste att dagen skulle komma och jag vet att jag inom en snar framtid kommar vara där igen. Tenta ångest kallas det. Faktum är att jag helt ärligt kan säga att jag inte har gått in för det speciellt mycket den här gången. Men den 14 januari är början på ngt nytt där jag varken kommer vara "lat" eller skoltrött. Då kommer jag att gå in för det, inte sitta här med ångest några dagar innan utan ta tag i det från början. Låter som ett nytt nyårslöfte...
Undra på hur många som har lovat sig själv saker som de inte kommer att hålla. Jag är en av dem. Men i år har jag ett ganska så roligt löfte som är lite utöver det vanliga. Ni som lever får se som man brukar säga. Några vet till och med om det. Det började som en kul grej en sen kväll när vi målade i köket. Men ju mer jag tänker på det, desto mer tror jag nog att det skulle kunna bli en ganska så rolig grej.

Igår var det förfest hos Emelie, riktigt trevligt. Jag var nykter och skulle köra vilket nga tyckte var konstigt. "Är du sjuk", "Ska du jobba imon" osv. Vi började med Jeopardy som Ida hade haft med sig. Jag brukar inte vara spc mkt för frågesport eftersom man nästan aldrig svarar rätt. Men det blev riktigt lyckat. Var inte så svåra frågor och det delades ut klunkar hit och dit. Sen innan det var dags för Gvd så tog vi en runda till Sibylla. Jag som lovat mig själv att jag påbörjat ett nytt liv. Maten smakade iaf gott för jag var rätt hungrig. Därefter vidare till Parken och sen en runda till S2 innan det blev Parken på nytt. Sen fick vi den briljanta idén att vi skulle åka pulka nu när snön ändå var här. Jag släpte av alla och skulle fixa termobyxor och vaxduk och sedan hämta upp dem igen. Vid 1 var jag hemma och sketslut. Det blev ingen pulkaåkning och tur var väl det, vi insåg att det var mörkt i backen och att inte ens min mobil skulle lysa upp vägen haha.




Sommarens planering har börjat. Vi kan inte bestämma oss för vart vi vill ta vägen. Testa något nytt, isf ligger Ayia Napa risigt till. Andra stunden känner vi för "tryggheten" och likaså kommer några kära vänner att åka dit. Det är inte heller fel. Men inget är egentligen bestämt än och hotell har vi inte kollat ut. Även fast jag har fastnat för ett, för ett hotell som jag hoppas att de andra också nappar på. Det såg riktigt fint ut och jag tror att det till och med kan bli bättre boende än förra året! För Emelie o Ida är det inte svårslaget iaf....


Nu kommer snart mitt matbud. Hon hade ändå vägarna förbi Maxi och var snäll och handlade på vägen. Funderar till och med på att bjuda tösen på mat om hon inte redan har ätit.

Ha det gott allihopa!

Var ett bra tag sedan jag egentligen skrev något vettigt


Desto oftare man skriver desto lättare är det på något sätt. Känns mer eller mindre som en plåga att sätta sig och skriva några rader nu.


Mitt nyår blev över förväntan. Vi hade väl egentligen inte allt för höga förväntningar men som oftast brukar det bli som roligast då. Det har sin charm att det ser olika ut år för år...
Vi var hos Emelie i Frösakull där Emelie stod för middagen och den blev riktigt lyckad. Det är den iofs alltid när Emelie eller Ida står för receptet men ändå... Vid tolvslaget var vi nere på stranden för att titta på fyrverkerierna och önska ett gott nytt år. Sen var det fest, och därefter efterfest då några inte orkade vara uppe längre. Men det kom extra tillskott i form av 5 killar så det blev lite fart på det hela. Jag klarade mig ända tills kl 7 på morgonen innan jag också svek, därefter var det nog bara en kvar. Vid klockan 9 ringde någons mobil och därefter var det lögn att kunna somna om - dags att gå upp.

Där var en någorlunda kort sammanfattning. Det hände en hel del roliga saker men det har vi lovat varandra att inte prata högt om. Likaså allt ang nyårslöften för de ska man väl egentligen håll för sig själv ;) Haha.




Gott Nytt År!

Du är du och jag Wytten!

Jag hinner nästan in i Halmstad innan dem slår till. Dem som tror att de bestämmer över samhället och har så gott som alla underordnade sig. Visst är det lite så de tror...

Så har iaf min tanke varit fram tills för några månader sedan. Då vände det, jag var inte längre "rädd" för polisen. Det var nästan så att det var provocerande att träffa på dem -  "Nu har de koll på mig och här kommer jag och är Fröken laglig". Men iaf, numera har jag insett att jag inte tycker att de är speciellt kaxiga och fördummande personer, de är trots sin position ganska snälla.
 

Om jag skall återgå till allvaret så hann jag alltså nästan in i Halmstad innan de stod där. Det var mörkt så jag hade inte en chans att se dem på speciellt långt avstånd. Men sen ser jag att en vinkar in mig. JÄVLAR! Rent ut sagt. Jag är nog inte den som är trafikreglernas bästa vän och till saken hör att jag aldrig har blivit stoppad förut. Jag kör iaf in och polis efter polis viftar åt alla håll om vart jags kall ta vägen. Sen stannar jag bilen och vevar ner rutan. Konstapeln kommer fram och tittar lite på bilen oså säger han "Är det du och Wytten som är ute och kör". Jag blev så jäkla ställd att jag inte fick fram något vidare bra att säga. (Sanna, det blev nästan en Johanna, att tänka 5 min innan man säger ngt ). Vårt reg nr är WYT 915 och för den sakens skull skall också tilläggas att Alex och jag är de ända som kallar bilen för Wytten, och numera även polisen. Efter ett litet tag försöker han titta in i baksätet men det går inte tack vara hokus puckos rutorna. Han ber om att få öppna och ta sig en titt i bilen och vid det här lagret har man hunnit lugna ner sig och glömt tanken om att det var fortkörningsböter på gång.  Han lyser med sin lampa och säger efter en stund att det här se bra ut och att jag troligt vis kan få åka inom en timme. Sen ser han nog hur skräckslagen jag är och så skrattar han lite.

"Nej jag skojar bara, du och Wytten kan få åka vidare."

"Tack, tack. Tänk om det skulle finnas fler av sånna som du" säger jag då och syftade på att han varit en trevlig polis.

"Haha, jadu, säg det till min fru så skulle hon bli glad"...

Sen rullade jag vidare mot Halmstad och nu är jag här. Maya har kommit och intagit sin position i köket. Hon har lovat att laga maten. Imon bär det av till Göteborg, först skall jag handla mina sista julklappar och därefter är det dags att hämta upp Farmor.

Som det låter nu så ska även Ida med hem, ska bli så grymt roligt att få träffa dem igen. Det är egentligen först nu som man verkligen känner att de har varit borta... Och som "tack" för det så kommer de hem imorgon :)

Ha det gott...

Vad tycker ni om julen nu förtiden?

"Jadu, ett jäkla stressande, och allmänt för jävligt" säger pappa och skrattar och ingen fattar om han egentligen menar allvar. Men är det någon som inte stressar så är det han, han som knappt köper en enda julklapp. Ja så är det, i vår familj får mamma köpa sina egna julklappar. Visst är det kul :P, men å andra sidan blir hon nöjd och hon slipper betala för allt hon väljer att köpa till ett tillfälle som äger rum en gång om året, nämligen 24 december.

Och när han säger att något är för jävligt så brukar det handla om hans dator och den har faktiskt inte riktigt varit sig lik på senaste.

Sen frågar hon igen vad vi tycker och Alex är snabb och svarar att en jul utomlands vore lite spännande. Hon är inte sen med att kontra "tycker du att vår jul är tråkig?", vilket inte riktigt var vad han sa.
Utan att en jul utan alla traditioner, och en jul där man inte säger upp bekantskapen med en del av släkten vore annorlunda. Inte för att det skulle betyda något speciellt men det finns rätt många exempel. Vi är ett av dem. Vi har numera sagt upp bekantskapen med pappas släkt efter år av intrigerande från mammas sida. (Vi håller nog med alla 4, farmor får gärna komma - men resten slipper vi gärna). Allt för en dag om året, den 24 december. Jag baktalar inte mammas släkt av den enkla anledningen att det inte går. Det var nämligen mammas släkt som uppfann julen. Så efter några känslomässiga utpressningar här hemma har pappa gett upp och vi firar enbart på svensk mark.

Visserligen kan jag förstå henne lite, vi kan inte göra som andra familjer, fira med ena delen på för/ef. middagen och andra på eftermiddagen/kvällen. Minst halva dagen skulle gå åt till att förflytta sig.
 

Så gott som varje jul brukar pappa säga att han ändå har hittat en ganska fin jävel. Traditionsbundna som få, förändringsbenägen som ingen. Men hur orkar han... Ingen fattar och det finns inte en chans att förstå. Men det är väl alla oväntade tillställningar som gör susen. Att tomten här om året kom på snöskoter över hela åkern istället för att halka rakt in i vardagsrummet. Att Alex och jag inte längre bygger berg av våra paket och inte kan äta för att vi tyvärr inte kommer ut ur våra kojjor. Att halva släkten somnar under Kalle Anka och därefter klarar av att öppna julklappar långt in på natten. Eller att han slipper ha en lipande dotter i knät för att hon är livrädd för tomten... Ja allt sånt som egentligen kanske inte tillhör den vanliga julen utan infinner sig någon gång då och då.

Men att föreslå julfirande utomlands är som att säga till mamma "I år tycler jag att vi hoppar över julen och drar utomlands".

I granen ska det blandas nytt med gammalt, snyggt med snyggare, fått med köpt. Hade vi andra fått bestämma hade vi haft en gran som skulle få ha samma traditionsenliga utseende år efter år. Detta talar dock emot den traditionsenliga tanten här hemma. Men vi fick alla följa med till granskogen vilket alltid varit en ganska mysig tillställning fram tills för något år sedan. Numera finns det ju ingen snö och halva nöjet har bytts ut emot en helvetesjävlagranskitsramsa för att hitta en perfekt gran. En gran som kan stå intrykt mot en vägg och samtidigt se bedårande fin ut från alla andra håll - ja en vägg gran. Men mot förmodan gjorde vi uppror och nu för tiden köper vi alltid vår gran någonstans i Gislaved. Förra året tog jag initiativ och klädde granen i smakfulla kulor i vitt och rött för ovanlighetens skull. Pappa blev glad och sa att det var precis som en dansk jul - flaggans färger.

Vi slapp alltså packa upp en låda till bredden fylld av mammas lila tivolipynt med glitter och bling-bling från 90-talet och tingeltangel.

Utöver detta så är julen nog alltid som det har varit. Faktum är att jag inte för någonting i världen skulle vilja byta ut den. Den ser ganska lik ut år för år och det är det som är självaste charmen. Jag älskar julen och jag älskar att den ser lika dan ut varje år. Ja för en dag om året är allt likadant, den 24 december. Och, jag älskar min mamma för att hon alltid gör den likadan...

Igår var det dags att göra pepparkakshus, som alltid runt den 10 december. Resultatet blev riktigt bra och man var lika stolt som alltid, över för den här gången. Något som också var lite nostalgiskt var att när pappa kom hem så bryter han av ett hörn. Detta har han gjort så gott som varje år som vi har gjort pepparkakshus. Förr var det alltid ett hiskligt liv här hemma när någon märkt att det fattats en bit men numera kändes det nästan som att det hörde till. Ingen riktig jul utan ett söndrigt pepparkakshus...? Inte nog med det så har vi som tradition i "familjen" sagt att man inte får äta ngt av huset förens efter självaste julafton, och vi andra tre vi brukar hålla oss till reglerna.

I morse när jag vaknade regnade det lite smått ute, men nu har det blivit snö. Kommer nog inte ligga kvar speciellt länge men just för stunden känns det som att det snart är jul. Mamma har sin lediga dag och håller på att göra pepparkakor så det luktar i hela huset just nu. I tv rummet står en skål med godis och klementiner, precis som det skall vara.

Kommer ihåg för några år sedan, det var till och med så mycket snö att vissa inte ens kunde ta sig till skolan. Vi var 8 elever den dagen och istället för lektion så tittade vi på film och till och med åt popcorn. Okey, visst detta var på mellanstadiet och närmare bestämt ungefär 7-8 år sedan men det är sådant som sitter i. Känns som om det vore en helt annan värld, numera är man förvånad om det skulle bli en vit jul. Men jag slutar aldrig att hoppas, för det är iaf ingen riktig jul utan snö...

Snart bär det av till Halmstad, först lite shopping och sedan skall vi njuta av en pizza och ikväll blir det utgång. Men om jag får som jag vill så missar vi iaf inte Bonde söker fru :P.

En sista sak bara, har fått mitt antagningsbesked... och jag kom in :)

- mina vänner är dem bästa!