Lyxliv som student
Julafton -07. Wilmer och Signe sitter och väntar på tomten och plötsligt syns han ute på åkern åkandes på en fyrhjuling. Tomten i vår familj är ganska modern och har på så sätt lämnat renarna hemma ;). (Wilmer 3 år o Signe 1,5).
Tomten: Hoho, finns här några snälla barn?
Ingen svarar
Tomten: Finns här några snälla barn?
Ewa (Wilmers farmor): Men Wilmer du har väl varit en snäll liten pojk hela året?
Wilmer: Ja men famå det är ju fafa som frågar och du vet att han inte tycker att jag har varit snäll...
Wilmer är alltså 3 år och borde som alla andra barn vara livrädd för tomten och likaså tro på att det är han som kommer med alla julklappar. Men det första den lille killen säger när han ser tomten gå upp för trappen är "Åhh här kommer fafa".
De senaste veckorna har spenderats på Länssjukhuset i Halmstad, på avd 72 (Mag o. tarm kirurgen) och det är både ledsamt och skönt att praktiken nu är över. Numera får jag sova till klockan 7 i varje fall och likaså behöver man inte planera flera dagar i förväg vad man skall äta för mat veckan ut. Nu är det tillbaka till verkligheten och jag värdesätter min vardag igen, vilket lyxliv man lever som student. När jag skulle åka ut till stugan tidigare idag funderade jag över vem fasen det är som har kommit på att 40h i veckan är 100%, vi arbetar bort våra liv...
Igår var jag och Mamma i Jkpg och påbörjade att beta av min julklappslista. Nu är jag klar med större delen av släkten och i år blev julklapparna faktiskt riktigt bra.
Alexander slipper få något som är köpt i all hast ifrån Team Sportia med ett av mina presentkort för att pengarna tagit slut. I år är hans julklapp en av de bästa, mammas blev också bra, för att inte prata om pappas. En sådan borde alla pappor få...
På väg hem kom jag och mamma fram till att det inte blir någon jul utan julklappar. Många vänner har sagt att de inte bryr sig om paketen längre utan mer uppskattar gemenskapen. Visst gör jag det också men det är ingen riktig jul utan paket. Vi pratade även om att vissa tycker det är roligare att ge än att få. Herregud, finns det något bättre än att få sånt som man egentligen inte är förtjänt av?! En gång om året har jag möjlighet att gå jämt ut med min ekonomi och jag skulle självklart inte vilja missa den. Visserligen tycker jag också om att ge bort julklappar men då skall dem helst vara bra, annars kan det nästan kvitta.
Finns det något värre än då man sitter och nästan skäms över vad som är i paketet?!. Jag minns en gång då jag var riktigt liten och man fick ungefär 150 kr i månadspeng. Redan då var jag som min mamma att jag handlar alldeles för mycket. Jag började köpa mina julklappar, inga dyra saker men när jag sedan hittade en julklapp åt Alex som var lite dyrare, ja då fick resterade som jag inte köpt några julklappar till helt enkelt bli utan. Nästa dag på fritids målade jag extra fina teckningar till de som var över och gav bort dessa med tanken att ”det är tanken som räknas”. Jag tänkte på er må ni tro men oavsett hur mycket så ångrade jag inte att Alex fick den dyraste klappen. Men där fick jag sitta och skämmas när halva släkten hade fått exakt lika dana paket med i stort sett exakt lika dana teckningar i. Det var julen -99 det och någon drar upp det varje år…
Något som också hör julen till är att det ska flöda av julklappar under trappen hemma hos oss. Dagarna innan ligger alltid jag och Alex och räknar vem som troligen får flest. På julafton öppnar vi paket som om vi aldrig varit med om något liknande förut. Samma entusiasm, samma glädje och likaså samma frustration när allt är över... "NU ÄR DET HELA 365 DAGAR KVAR TILLS NÄSTA GÅNG". Och nästan varje år kommer Alex in på juldagen och säger "Issa, nu är det bara 364 dagar kvar till julafton"...
När jag skriver detta får jag känslan av att jag låter som om att vi skulle kunna hoppa över julen om det inte vore för julklapparna. Men rikitgt så är det inte. Tyvärr har jag redan från början vant mig, av mamma och pappa, att det är såhär julen ska se ut. Vi spenderar dagen med nära och kära och dessutom så byter vi en väldans många paket. För varje år som går säger vi att vi skall minska på antalet, och för varje år som går blir det nästan bara fler och fler. Så akta er alla där ute om ni har tänkt att ni ska köpa några julklappar år 2022 :)
LITE LEDIGHET
Slutade vid 16 i onsdags och hade tänkt att ta det lite lugnt innan det var dags för att ta tåget hemåt Småland igen. Dock blev det till att stressa för att istället få åka bil hem, så skönt! Speciellt nu när man inte träffar sina vänner allt för ofta under den senaste tiden. Hemma i Gislaved igen var det bestämt att vi skulle gå på hockey. Jag kände mig faktiskt ganska stolt över att vi hejade fram en seger. "Åhh äntligen" var kommentaren från F. när jag kom hem från ishallen.
Torsdagen innebar lite julklappshandel, jag har nu köpt min första julklapp. Bara cirka 20 stycken kvar... :(. Jag kommer vara klar med detta i sista stund i år. Är i varje fall bestämt att det blir en runda till A6 efter att praktiken är avslutad. Får då hoppas på att jag hittar det mesta.
Igår hann jag även med ett besök hos mormor, uppskattat som vanligt och numera är mitt samvete lite bättre. Därefter var det dags att hämta Moa o. Max på fritids. Där de överöstes med frågor såsom "Är du Max mamma?" , "Är du Max kusin?" "Varför hämtar du Max" osv. Min enda tanke - Jävla ungar, vad de tjatar! Jag som vanligtvis älskar barn! Därefter bort till nästa fritids för att hämta Moa där jag också fick mig ett kärt återseende med min gamla fröken, att hon kände igen mig :).
Eftermiddagen rann iväg då det skulle bakas negerbollar, spelas spel och en massa annat. Vid halv 6 bar det av hemåt Markörvägen för de små och trots att det är supermysigt att träffa dem ibland är det tämligen skönt att lämna tillbaka de igen. Kvällen spenderade jag hos A. där det innebar intervju till vårt examinationsarbete. Det som skulle gå fort tog istället tre timmar. Dock var det mysigt att få känna känslan av att allt är precis som vanligt, precis som förut...
Längtar efter Bolmen...
Längtar till 2009...
Rätt eller fel? För att inte påtala vikten av att se andra göra det…
Det är så skönt när fel saker blir rätt. Trots att jag har på mig en knallrosa tröja ihop med ett par röda mysbyxor är det bara att försvara sig med att allt faktiskt tillhör färgskalan gällande flickiga kläder. Och när folk säger åt en att inte störa mitt i en lektion gör man bara en person gladare än tjugotre personer tjuriga och då är det också rätt. Enligt Elin i varje fall…
Det som ändå är mest rätt är att jag har sett fel avsnitt två gånger om innan jag upptäcker förlusten och trycker på 5:an. 30 minuter framåt är jag upptagen med morgondagens avsnitt, detta enbart för att den timmen imorgon skall spenderas på tåget.
Det går på repeat och ändå alldeles för snabbt…
PREMIÄR PÅ NAUTILUS
Nu är jag hemkommen från mitt första träningspass på Nautilus och det har gett mersmak. Verkar vara ett bra ställe... Hade Emelie o Sandra vid min sida, perfekta instruktörer :). Gick igenom lite av varje och likaså blev det en runda på löpbandet. Till min stora förvåning kändes det lättare att springa på ett band än att springa ute. Har tidigare varit emot folk som...först tar bilen till gymmet, för att sedan gå på ett rullband och sedan tar bilen hem igen. Varför inte spara tid (och en aning på miljön) och gå ute i friska luften?! Men jag får väl ge mig lite för det var ganska annorlunda gentemot att springa ute på bar mark. Får jag testa på fler gånger.
Jag var nog inte så otränad som jag tidigare trott. Från att ha gått från 4 fotbollspass i veckan till 1, max 2 numera så har kroppen hållt sig någorlunda i form trots allt. Såhär efteråt känns det riktigt härligt, undrar dock hur det kommer kännas imon, för att inte tala om på fredag...
Nu skall jag slänga in all dricka i kylen så att den är väl kyld till kvällen då det blir förfest och därefter Kåren och "Traficlight"! Sedan skall jag fortsätta med mitt läsande... Att man aldrig blir klar :/
Äntligen fredag
Igår var Ida på besök och vi satt och pluggade, hon med sin affärsredovisning och jag med mitt. Blev förvånad över hur mycket jag fick gjort, det var en hel del - så hon borde kanske komma oftare :). Gick miste om en mysig filmkväll men det får jag kanske möjlighet att vara med om senare...
Dags för mig att ta tag i lite renskrivning, har anteckningar sedan 2 veckor tillbaka att arbeta mig igenom. Eftermiddagen räddad!
MIDSOMMAR
När jag skrev mitt första inlägg trodde jag aldrig att jag skulle sluta för det hela kändes som en ganska rogivande stund... Men nu är jag trött på det, jag tar mig förmodligen en rejäl paus. Bloggen går i ide...
Midsommarfesten var riktigt lyckat, mer intriger under dessa timmar hade inte fått plats. Men trots detta blev det för min del väldigt lyckat, bättre än väntat. Det var en massa trevliga människor och jag har insett att vissa andra inte betyder speciellt mycket längre. Det är samtidigt lite tråkigt men tiderna förändras :)
Midsommarhelgen blev iaf väldigt lyckat, frånsett att jag välte ner Idas snygga jordgubbstårta och att vissa inte klarade mer än några enstaka timmar av kvällen i vaket tillstånd. Kvällen eller morgonen rättare sagt avslutade vi med ett bad i tunnan och det hela hade inte kunnat sluta mycket bättre...
Trevlig midsommar på er!
Tortyr
Ni tror säkert att jag motarbetar det fina vädret nu när jag numera faktiskt känner mig ledig på riktigt. Men jag njuter! På onsdag blir det dock till att jobba, torsdag också. Det får gärna regn då.
Men åter till de timmar av semester som jag nuförtiden försöker spendera i solsken med en pocketbok av Magdalena Graaf - "Det ska bli ett sant nöja att döda dig". Inte för att jag på något sett inte tycker om värme men det är krävande att ligga och steka i solen. Där ligger jag insmörjd i solskyddsfaktor som mer eller mindre inbitet fungerar som stekolja och svettas något kopiöst. För en 10 minuter sedan kom jag dock underfund med att flytta ut min härliga, badenbaden, solstol ut bland vind och blåst. Detta resulterade i mindre svett med även en brud liggades topless som blottar sig för alla dessa byggarbetare som är här och jobbar.
Min pappa, obeveklig egenföretagare, fotbollsfanatiker och byggare har anställt en drös med arbetare för att göra om tvättstugan. Jag tror knappt mina ögon när jag tittar på att det inte är han som envetet sliter med alla mammas önskningar om renovering och praktiska finesser. Han har bett någon annan att göra hans jobb. Inte nog med det så har de stängt av vattnet så att spola på toaletten, duscha, tvätta händerna stup i kvarten m.m. inte är möjligt längre. Som grädde på moset har mamma hällt upp två hinkar med vatten, inte speciellt stora hinkar, och detta enbart till mig. Hon tyckte att den volymen säkerligen skulle räcka till att spola, borsta tänderna, tvätta sig, tvätta händerna, laga mat och dricksvatten m.m.
Jag har varit vaken i nästan tre timmar och en hink är redan slut. En kvar och det tar ett tag till innan grannarna kommer hem så att jag kan springa över och be om påfyllning. Jag blir även skeptisk till hur familjen skall klara sig. De duschar varje morgon innan de skall till jobbet och vi kommer inte ha något vatten i kranen förens i slutet av veckan... Grannarna och den sociala fotbollsanläggningen blir vår räddning. Så gott som...
Men det som hör saken till att jag egentligen slog mig ner här var en sisådär ny "uppfinning". En insektsamlare som min stekolja/solskyddsfaktor praktiskt taget fungerar som. De små flugorna sätter sig i oljan och kan inte komma loss, därefter är det bara till att plocka bort de en efter en... Visst är det en tendens av djurplågeri, men om de själva är så dumma och väljer att sätta sig på mig så får de faktiskt skylla dig själva...
Dags att dra mig tillbaka till att forsätta tortera flugor...
Student o bal 2008
Igår var det dessutom Balen och vi kom fram till att det är skönt att gisledagarna, studenten och balen är över för nu har de inget att se fram emot längre. Allt grundar sig i ren och skär avundsjuka. Hade inte med mig kameran till student utsläppet och insåg att jag inte hade haft tid att ta kort, men på balen... Eftersom både Sanna o Emelie inte var hemma så lovade jag att ha kameran i högst hugg...
Balen 2008
Studenten 2008
Idag är det student för en massa nära o. kära. Jag fasar nästan inför 5-snåret eftersom det är ganska jobbigt att springa runt och försöka hitta alla. Men vi skall göra ett försök! Det värsta med dagen är ändå att en själv gör sig påmind om hur det var för 1 år sedan. Det finns inget som jag så gärna skulle vilja uppleva igen. Studenten o balen 2007 är två kvällar i mitt liv som jag sent skall glömma. De kunde inte ha blivit bättre! Till och med den där glasbiten i foten är jag glad för, trots allt. Den fick mig att inse något som jag aldrig har ångrat sen den dagen i mitt liv...
Jag klarade tentan i läkemedelsberäkning som stundade på min födelsedag... Sååå skönt!
TENTA!
Nu skall jag ta min käre bil och åka bort till Netto, jag vet att jag är lat, men man får ta och skynda sig när man skall hem till böckerna snart igen.
Jag är bara så otroligt trött på det här, jag har aldrig varit tröttare tror jag. Sen blir det inte bättre av att alla mina kära vänner har något kul för sig ikväll. De kallar mig för tråkmåns för att jag inte skall ut och jag är väl på sätt och vis lite tråkig... Men imon då jävlar, då skall jag ut och då skall vi ha kul... allihopa tillsammans!
Och det sista jag skall vara då är Tråkig, jag lovar dig Fidde!
VILKEN KVÄLL
Jag är van vid en annan rent ut sagt, min gamla är kanske sämre men den funkar bra för mig. Men å andra sidan, hade inte Sanna varit så snäll o lånat ut sin så hade jag fått gå med lockligt hår eller flätor i en hel vecka framför mig. Vänner är allt extra bra ibland!
Hittade dock min plattång på internet, men den är slut överallt verkar det som. Ibland känns det som att man verkligen har maximal otur :/.
Dags att ta sig ut och njuta av det fina vädret, men först en sväng förbi plattången och se om jag lyckas bättre den här gången...
Anledningen till att jag ens tar upp det här är ganska kort och konsist, jag skall undvara er den. Den ynka anledningen skulle också få er att förstå något som ni egentligen inte skall känna till. Något som de flesta inte har en blekaste aning om.
Ibland, vissa stunder, känner jag bara för att berätta. Jag har hållit på det ganska länge och ser på det ganska annorlunda numera. Konsekvenserna som skulle bli sjukt synliga, ödesstigna, är inte speciellt stora skillnader sinsemellan tankar o verklighet längre. Egentligen har jag inget att förlora, bara en hel del att förstöra. Eller en hel del att ställa till rätta, beror på hus man ser det. Personen i fråga är totalt ovetandes om allt som fortgår runt omkring i hennes stundande omgivning. Ibland undrar jag om hon väljer att blunda för verkligheten?! Det tyder på att hon uppfattningsvis tror att inget någonsin har hänt. Det har hänt många gånger och är inte slut än, tro mig. Folk pratar bakom din rygg med du vet bara inte om det. Detta trots att du egentligen är den första som borde veta. Jag vet inte vad du tänkte just då, men det ända du gjorde var att ta tre steg tillbaka, tillbaka till säkerheten där inget fick förstöras. Du såg över axeln och blundade och log, "det man inte vet har man inte ont av...". Ibland undrar jag bara, är du blåögd eller gör jag detta enbart för att rentvå mig själv?
GUDS BÄSTA BARN
Emellanåt får jag en häpnadsväckande tanke som slår mig. Egentligen borde jag handla utefter mitt tänkande. Samtidigt vet jag att besvikelsen skulle bli så total, men återigen är det din tillstymmelse till rättvisa som talar emot dig. Den här personen är inte längre vad han/hon har varit för mig. Personen är något helt annat numera och tack vare detta har jag bara en så stor lust till att berätta, att släppa på sanningen och låta dig handla därefter. Du skulle bli allt annat än glad, det vet jag. Men förr eller senare kommer det ändå fram, gör det inte? För att inte såra ens omgivning mer än möjligt är det händelsevis bättre att berätta för alla inblandade. Således stå för vad det är du har gjort. Inte bara en gång, utan flera. Jag kan själv säga att jag inte är Guds bästa barn, jag har också gjort fel, men det påtalar inte vikten av att se andra göra det...
Jag känner mig lycklig. Det är sol och ungefär lika varmt som hemma. Det är helg och fem dagar till nästa skoldag. Det är en fullspäckad ledighet och faktiskt en ganska underhållande sådan! :)
Ingenting känns komplicerat ingenting känns svårt
Vilken dag! Helt totalt underbart, kan inte bli mycket bättre :)
Har aldrig tyckt att jag hört någon vidare skillnad på om man är småländsk eller inte. Men när man går i SJK 51 där vi blandar dialekter hej vilt så känns det rätt betingat att säga att man är från Småland. Tjejerna påpekar därtill mina ljudeffekter och det gör "alla nya" vänner som jag stöter på.
Den första kommentaren Ida B. fick när hon öppnade munnen första gången första dagen var "Åhh, härligt med lite dialekt i klassen". Hon är ifrån Grästorp (Västergötland). Bredvid henne satt Ida N, från Dalstorp - mot Ulricehamn och även hon med en "annorlunda" dialekt. Sen kommer J. med sin grova skånska, därefter jag med vanlig svenska och sen avslutade Hanna med sin neutrala halländska...
Ni smålänningar, tänk bara på det här:
varsågod - vassegod.
fyrtio - fötti.
aggregat -aggegat.
Norge - Nåjä.
Sverige - Svajä .
kundservice - kundsövis.
Göteborg - Jötebåj.
Halmstad - Hamsta.
Burger King - Böjä King.
servitris - savätris.
Mormor o morfar - måmå och måfa.
Min Ida pratar ofta om att hon tycker att hon låter småländsk men jag hör inte någon skillnad. Hon låter väl inte mer småländsk än någon annan, eller?! :) Skulle jag sätta henne jämte en skåning skulle jag självklart säga att hon pratar vanligt eftersom det är markanta skillnader. Jag lyssnade på radion idag där de sa att dialekter är på väg att försvinna. Att vi flyttar och beblandar oss med "fel människor" så att dialekterna tynar bort. Hemsk var mycket jag har börjat lyssna o. förlita mig på radio nu för tiden :P.
Lite synd om det stämmer för dialketer är på något sätt ganska kul. Jag vet inte hur många gånger vi har skrattat åt Karlstaborna då de ska beställa pizza, för att inte tala om de från Örebro. Men de sitter kanske och säger detsamma om oss!
Någonstans där inne är jag ändå glad över att jag är småländsk, vi pratar ju för det mesta trots allt ganska vanligt...
Thats the way you like it for sure
Dagen började lika dåligt som gårdagen slutade. Igår kväll efter matchen hade jag inte spc stor lust till att sätta mig i bilen och köra de 10 milen ner till Halmstad som var tänkt. Hittade dock en riktigt party skiva så det blev ev rejäl stämningshöjare :). Fick även se mitt livs första "fartkamera in action foto", både jag och bilen framför hade precis kört om och eftersom pappa har fartkameravarnaren i sin bil så fick jag gå på känsla. Jag tror iaf inte att det var mig den tog för jag var inte riktigt framme vid stolpen då "världens största blixt" öppnade sig. Hela himlen lystes upp typ. Jag var i extas resterande delen av resan haha!
Idag på morgonen, lagom färdig till att åka till skolan ringer de o säger att lektionen är inställd och flyttad tills imon. Sämsta tänkbara start. Jag skulle alltså stannan hemma igår kväll... Då hade jag inte missat mitt efterlängtade tv-program, en filmkväll och likaså grannarnas grillafton.
Men men, härligt med en ledig dag med sol. Skall packa bilen nu och bege mig hemåt till Gislaved igen. Hoppas på att jag får lite gjort i eftermiddagssolen och att jag sedan hinner träffa Ida en snabbis, var länge sedan vi hade våra djupa stunder nu. Ikväll kommer mamma och pappa hem. Jag längtar faktiskt lite smått efter dem!
Solen skiner o. jag är på gott humör!
Ha de gott!
