Isabell

Nu är jag klar, nu har jag lämnat in den. Den uppsatsen som varit mitt liv de senaste dagarna. Det kändes verkligen skönt att få gå in på Jennys kontor idag och bara lägga alla sidorna i famnen på henne. Nu väntar 1,5 dagars frihet innan vi får nästa uppsats att skriva på. Är det så här det hårda livet kommer att se ut?

Men min dag har inte varit härlig hela dagen, började bra. Jag hade bilen där nere och kände mig som en av de bekväma tanterna som brukar vinka på mig om morgonen när de ska ta Laxalinjen till någon kulturell utflykt. Jag slapp både cykla och gå. Hämtade Nicke och vi skulle till biblioteket och skriva ut hans och Tobbes uppsats. Här började problemen. Skrivaren på biblioteket hade strulat hela dagen. Lyckat. Vi fick hjälp av en dansk lärare av något slag och till slut fick vi ut uppsatsen på papper. Heja Danmark! :P

Vi lämnade som sagt in uppsatsen och allt var frid och fröjd. Åker hem, och skall låsa bilen. Den bilen som har finesser och låser om man går för långt ifrån (detta visste jag dock inte om). Vipps blir jag fundersam om jag ens låste bilen, går tillbaka och känner på dörren, ja den är låst.

Niklas:  "Men hallå nyckeln ligger ju där inne i bilen".

Jag blir både panikslagen och arg på mig själv. Hur dum är jag som lyckas med detta, låsa en bil utan nyckel och dessutom befinner jag mig 10 mil hemifrån och har bråttom hem efter skolan för att spela match. De där hemma skulle bli allt annat än glada för de håller på med Alex flytt och har inte tid att åka o lämna en nyckel till tåg-chaffisen i Smålandstenar. Dessutom skulle jag fått gå till stationen för min cykel står där :( Men detta skulle betyda att jag skulle få behålla bilen en dag till vilket jag skulle vara glad över, dock skulle jag ju bara fått stå o titta på den för den är låst. Men detta var som sagt bara spekulationer. Jag börjar febrilt leta efter bilnyckel, men hittar den inte. Går runt bilen för att titta ur Niklas synvinkel o se om det verkligen är nyckel som ligger där. Vid det här lagret är jag uppstressad, varm som satan och aningens ledsen på mig själv. Men det är inte någon bilnyckel som ligger i bilen, men något som iofs kan vara ganska så likt. Vilken lättnad!

Men vart har då bilnyckel tagit vägen? Vi letar i alla väskor, fickor och ja överallt där jag nu kunnat ha lagt den. Börjar återigen tro på att nyckeln trots allt finns gömd inne i bilen.

Men på andra sidan gatan kommer räddningen, en 80-årig tant som viftar med något i handen. "Är det möjligen den här ni letar efter?"

Åhh, vilken tant asså. Lätt över 80, klatchiga kläder och med rullartorn i högsta hugg. Hon hittade den,  där har vi bilnyckeln. Men hur fasen den kunde ha hamnat där vet jag inte. Jag måste ha tappat den innan jag bestämde mig för att gå och se efter som bilen verkligen var låst.

Där trodde jag dock att mina överraskningar var över. Men icke, påväg hem möter jag 3 poliser på 5 minuter och 2 km senare står en vid vägkanten. (Höll faktiskt hastigheten!) Jag som hade fullt upp med att både äta min macka och försöka sjunga med i musiken vinkar glatt till polismannen i uniformen. Han måste tyckt att det såg både misstänksamt och bra dumt ut! Vem fan vinkar till poliserna?

Jaja, jag kom hem och fick spela matchen mot Anderstorp, vi vann väl med 8-2 tror jag. Nu ska jag snart ta och gå till sängs, är något så grymt trött. Jag behöver all sömn jag kan få innan jag ska upp i gryningen igen. Dessutom är det nog bäst innan det händer ytterligare en "olycka"...

Sov Gott!