Isabell

Jag vet inte riktigt vad det är som har hänt, men jag börjar sakta fundera över vad det egentligen är jag vill syssla med efter de här tre åren. Vill jag bli något inom ekonomi över huvud taget? Jag börjar tveka mer och mer. Idag har jag nästan varit bestämd på att läsa något annat. Allt är så himla svårt. Kommer jag ens att klara det här? Och jag vet att jag lägger ribban lågt, men vet inte om jag är redo för att höja den och börja plugga si sådär 45 h i veckan som det krävs. Än så länge har jag nog inte ens lagt ner 45 h tillsammans allt som allt.

Jag kanske inte ens är redo att plugga, borde kanske ha ragit ett år där jag sysslar med något helt annat...

Igår var vi på möte med LG, Lars-Göran, vår studierektor. Han höll ett litet kort föredrag om vilka kurser vi kommer att läsa i fortsättningen. Och visst, vissa lät intressanta, men det är sådana kursen som jag kan läsa på andra program också. Andra lät riktigt tråkiga, och det är sådana som jag istället kommer att tvingas till att läsa. Om jag då inte byter...
Han sa också att det krävs mycket engagenmang för att kunna klara av detta program som vi valt. "Man lägger i snitt 40h på en vanlig arbetsvecka, detsamma gäller för er och innan tentor blir det säkerligen 50h."

     - Shit, jag är vettskrämd! Jag har inte börjat läsa i boken på 700 sidor med affärsengelska som vi dessutom har tenta på om 20 dagar. Jag skäms samtidigt som jag bara vill försvinna härifrån. Vara utan all börda som alla tjocka böcker innebär :(  Faktum är att jag inte ens har den stora boken, man kan inte få tag på den. Den är slut överallt! Dock känns det nästan som en lättnad, utan bok blir det ingen tenta för mig.

Alla mina tankar om att jag valt fel kom så plötsligt, började fundera lite igår efter LG:s föredrag och över en natt har det blivit som en verklighet. Jag inbillar mig själv att jag ska byta, eller att jag kanske ska börjar jobba... Börjar tvivla allt mer på att jag kommer orka tre år på Affärssystemsprogrammet, jag som redan känner att jag ligger efter...

Faktum är att jag känner mig mycket gladare när jag tänker att jag ska bli lärare, polis eller vad som... Samtidigt tror jag att det är lättare studier. Visst är man kanske bra dum ibland. Men det känns som att det då handlar om sånt man förstår, så fort de tekniska bitarna kommer in då blir allt bra mycket svårare :/

Visst, pengar spelar lite roll, men samtidigt ska det vara roligt i 40 år... När de pratar om alla jobb man kan få efter den här utbildningen ler man stort men det känns som att det är en grymt lång och svår väg dit.

Imon ska vi jobba med ett grupparbete, sen har vi lektion hela eftermiddagen och på kvällen åker jag hem till Gislaved. Då ska jag förvåna mina föräldrar med mina "nya planer" och se vad de egentligen säger... Är rädd att de tycker jag inte ger det en chans, möjligen gör jag inte det... Men börjar ju bli dags att byta om man nu skall göra det. I nästa vecka ska jag gå och prata med en studievägledare och se vad hon säger.

Dessutom känns det dumt, eftersom man köpt en massa saker för att jag ska kunna bo och passa in på Hemmansvägen 7. Men här kan jag stanna, trivs bra förutom ensamheten...

Det är som sagt det andra som spökar, men jag är kanske bara för lat??