Isabell

Helgen känns som ett avslutat kapitel och just därför kommer jag nog inte att nämna spc mycket om den...
Inte för att den på något sätt inte var bra för det var den. Den var riktigt bra och jag har kännt mig ganska så lycklig :). Jag har fått användning för lite shoppingmani och det gör det alltid extra roligt!

Iaf är det söndag nu vilket egentligen innebär bakfylledag och sova ruset av sig fram till lunch. Kom inte upp spc tidigt dock men det hör till när jag varit uppe tidigt både fredag o lördag. Sitter med en massa papper som innebär skolarbete och ett mer eller mindre ansenligt arbete som skall vara inskickat och klart imorgon. Men jag har ju hur mycket tid som helst på mig. Visst är det så det låter, såhär dagen innan allt skall vara klart. Jag skall i varje fall sätta mig några timmar nu och försöka få lite gjort.

Dessutom skall jag titta på tapeter för imon måste de beställas. På lördag skall de tapetseras : ) alltid lika kul. Därefter är det enbart mina skåpsluckor och mitt fula kakel som jag kan klaga på... men det lär väl dröja till dess att jag får göra om något där.

Hämtade förresten mitt köksbord i onsdags, härligt att kunna äta i köket igen. Har ätit ute vid tv;n i nästan två veckor nu ifrånsätt då jag haft besök. I varje fall så började vi montera jag o J och  det gick snabbt... sen var det iväg till skolan och jag insåg att jag troligen behövde hjälp med att bära in det i köket. När jag väl kommer hem upptäcker jag att dörren är 70 cm bred och likaså köksbordet...! F*N! Jag fick skruva bort dörren för att få in det och det lyckades så nu står det där i mitt kök. Aningens för högt men jag får väl tänka att jag någon gång kommer att flytta till ett ställe där det kommer passa perfekt. Stolarna lyckades jag felmontera så fick ta med några hem till pappa. Han har satt ihop de och nästa helg kommer de ner till mig... Då börjar det mesta att bli klart...

Nej nu skall jag ner och fika - Sanna mamma har köpt semlor, haha.

Ytterligare en dags flitigt pluggande växlat med långa djupa diskussioner och en och annan välutnyttjad lektion. Dagen har börjat närma sig sitt slut och jag måste ge mig själv en eloge för att ha kommit en bra bit på vägen av allt som skall göras. Tyvärr har jag ändå långt kvar. Entrade Gislaved för en halv timma sedan och snart är det träning. Efter det har jag natten räddad för att sedan ta mig till jobbet halv sju imorgon bitti. Ja visst det är så man tillbringar sina lediga dagar - degandes på jobbet mot förmodan att försöka hålla modet uppe. Well well, det är inte mycket jag kan göra åt nu.

Läste en artikel idag - Svälj och väx upp. Innehöll saker att reflektera över och visst tänker jag efter. Men hur djärva försöken än är så är bortförklaringarna få och fruktansvärt lama. Jag inbillar mig själv att en artikel inte riktigt biter på mig, inte längre för jag är smartare än så.

Vi pratade även om Björn Gustavsson och ägnade några rader åt hans uppträdanden och dylikt. Visst är han härlig! Vår allas BG... "Hissen, den går inte ända upp - men var gör väl det. Jag har det ganska så kul här nere också!"

Vad är kärlek?

När det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka,

när du fnissar som en liten flicka.

När man känner nåt man "can't deny",

when the eagles fly over mountain high.

När all oro är som bortblåst och försvunnen,

när Simba återvänder i Lejonkungen.

När man bara drar replik för o slippa krångla;

"Min pappa är rik vill du hångla?"

Om man spärrar upp sina ögon och tittar bak med huvet ut,

då ser man galen ut.

De har egentligen inte hit o höra,

det är bara en grej man kan göra.

När jag dansat med Elin en sommarnatt lång,

och vi satt på en parkbänk, jag var kär, hon drack rom.

När Elin sa att jag var den vackraste som finns,

såg in i mina ögon och kräktes  på mina jeans.

Våga styr som en kapten,

våga fall som ett löv,

våga chansa och se hur de går,

Vad är fegt, vad är mod, what is love?

Baby don't hurt me, don't hurt me, nomore.

Från en afton som doftar lite YMCA,

Tack Göteborg ni är kärlek för mig!






Take care...

Haft seminarium idag och det gick kanon. Mycket beror nog på att vår grupp är så himla härlig. Lärarna verkar tycka detsamma för de berömmer oss för att vara så sammansatta och handlingskraftiga. I de flesta grupperna, låter som om vi vore många men vi är bara fyra, är det ganska hög konkurrens sägs det. Mer eller mindre tävling om vem som säger vad och vem som skrivit flest rader. I vår grupp är vi som en stor "familj" där alla hjälper alla, vi kommer mer eller mindre förberedda och har som oftast inte skrivit en enda rad. Istället har vi livliga diskussioner som man lär sig så otroligt mycket mer på...

Jag vet inte varför jag ens leker med tanken men efter gårdagen blev jag bara så illa tvungen. Har aldrig sett dig sådan och måste säga att det var en positiv överraskning. Om det skulle fungera, det har jag ingen aning om... Två helt skilda liv och helt skilda världar men man skall väl inte säga att det vore omöjligt när man inte ens har försökt.?
 Jag leker med tankar som om att jag vore mitt i, mitt i det där kärleksruset som jag blir så otroligt glad utav. Men samtidigt vet jag att det bara är tillfälligt, förr eller senare tröttnar jag och då är det över. Detta gör det hela mindre kul. Men ingen har väl sagt att man inte får leka med tanken...?

Sitter och dricker te och inbillar mig själv att jag tycker det är gott.  Varför vet jag inte. Förmodligen för att ett av lördagens hetaste ämne var att fixa vuxenpoäng samtidigt som man själv inser att man inte är ett dugg mer vuxen än sist tanken dök upp i ens huvud. Man letar efter en anledning och eftersom jag inte är någon kaffedrickare riktigt än så var det väl dags att mjukstarta lite.

Apropå ingenting så har jag tagit mig i kragen och påbörjat veckan med att motionera lite mer än utöver det vanliga. Måndag och tisdag har börjat med att jag har gått hemifrån till mamma och pappas jobb, ungefär 4 km - bilvägen. Därefter har jag visserligen tagit bilen hem och stannat på Linnea och köp frallor och därefter haft en onyttig frukost där jag läst varenda rad i VN. Typ. Ikväll var jag ute och gick med N. i en timme ungefär, och visst är det skönt när man känner att man är lite nyttig. Nackdelen är väl att jag blir illa tvungen att gå ut imon med för att inte bryta trenden...;)

jag skulle kunna leva utan den där blicken

som får mig ur balans

jag skulle sakna den där stunden som vi har

när vi till slut har blivit sams

jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat
som jag varit med förut nånstans

jag antar det finns nån du skulle ringa

om jag inte fanns...

jag kanske skulle leta upp nån yngre

som en fjäder i hatten

det skulle bli för tomt om ingen fanns där

som värmde mig i natten

men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd

ingen känner mig så väl som du

jag skulle fastna i min ensamhet igen

om du lämnar mig nu...

...om du lämnar mig nu...

Dagen började med en promenad tillsammans med J. genom Halmstad och längs med vattnet, kunde nog inte ha börjat mycket bättre. Därefter hem och duscha och sen hade vi en riktigt lång och härlig frukost - sånt borde man göra lite oftare kom vi fram till. Sen var det dags för redovisning och vårt första seminarium med gruppen vilken slutade med att vi gick därifrån vid 4-tiden och alla var helt döda. Va jobbigt att sitta i 3 timmar och bara diskutera samtidigt som de sitter och betygsätter oss. Men läraren var väldigt nöjd så det verkade ha gått bra.

Därefter var det hem och börja med maten, spagetti och köttfärssås. Faktum är att jag inte har gjort det än och jag har ändå bott här ett halvår. Allt går som en dans på rosor tills jag skall slänga i krossade tomater - jag har ingen konservöppnare. Jävlar. Så jag får göra som jag alltid gör, gå in till grannen och be om hjälp. De skrattar åt mig och undrar om jag kanske borde gå en kurs i hushållning som man tydligen hade förr. Blir iaf stående där inne i en halvtimma och missar halva Grey´s :/. Men men...

Ikväll skulle jag egentligen pallat mig in till stan för lite tv-tittande hos Ida. Men både jag o J var tveksamma eftersom alla var helt döda efter seminariet. Dock blev det ändrade planer för min del. Emelie ringde och sa att hon kommer hit och hälsar på ikväll :) Trevligt! Snart åker dem och då får jag o Sanna klara oss själva igen. Denna gången blir de iaf inte borta så länge och det känns skönt. Sen är det sommar och då ska vi göra något tillsammans - allihopa.









Dags att äta. Ha de gott!

Förr var jag van att ha tusen saker att göra och det var med nöd och näppe som man hann med allting. Numera har jag liksom slagit av på takterna och hinner absolut inte med ett skit. Idag när jag för en gång skull varit aningens effektiv känner jag mig hyperstressad och att allt går i en enda fart.. Men visst är det kul. Jag tycker om att leva :)

Lektion idag och det var kul att träffa alla igen, vi blir mer och mer som ett stort team och jag trivs verkligen med min grupp, yey. Efteråt skulle jag o J sätta oss i bibblan och försöka få lite gjort vilket slutade med att vi plöjde igenom sumeringen av Andra Avenyns avsnitt igår och likaså vart vi gjort i helgen. Vi sitter nog en timma och inser att vi inte hunnit med så mkt och att det är dags för Maxi. Vi går och handlar och notan hamnade på 351,50. Numera handlar jag hur dyrt som helst... Jag som varit ekonomisk i ett halvår har förvandlats till slösa på bara någon vecka.
Nu har jag iaf kommit hem och skall snart bege mig mot Bolmens. För en runda till A-S och lämna tillbaka lite papper och sedan till Emelie för att lägga upp lite planer för att träna.
Sen skall jag titta in hos J, på vägen hem och om jag hinner så skall jag till Anna och titta på Andra Avenyn. Jag har att göra.

Imon har jag iaf lovat mig själv att jag ska ta mig en morgonpromenad. Det tillhör ju numera mitt nya och mer hälsosamma liv. Jag har börjat bra, pizza en gång i veckan (jag skojjar inte nu - fråhga Ole Dole. Det räcker att jag säger mitt namn så säger han "Ahh hej, det gamla vanliga" hahaha). Utöver min pizza så köpte jag idag 10 stora chokladbitar - Mars Delight. Sen utöver det så blir det chips och godis om vartannat. Samtidigt som jag äter så tänker jag att jag lever faktiskt bara en gång och varför inte njuta då? Men sen när jag hamnar framför ett sådan samhällspolitiskt program där det diskuteras om hur fetman tagit över våra liv då blir jag helt plötsligt bästa vän med anorexia. Okey, jag överdriver men det känns nästan så. Då lägger jag upp lite planer över hur jag skall äta och det varar någon timme. Dagen efter är det första som jag gör på morgonen att ta upp tre LJUSA mackor ur frysen, en rejäl klick med smör och därefter en massa ost...



För er som undrar så klarade jag tentan, fy fan asså det trodde jag aldrig.



Dags för andra halvan av Grey´s Anatomy...




I natt drömde jag en dröm som jag absolut inte ville vakna upp ur. Men får skylla mig själv för det var jag som hade ställt klockan på halv 7 för att sedan få somna om och gå upp vid 10. Tillbaka till drömmen, det var den bästa på länge och jag hoppas på sätt och vis att det vore verklighet. Då vet jag iaf vad alla tycker och tänker. Jag vill och du vill, iaf i drömmen. Visst är det härligt att drömma såna drömmar?

Tittade igenom en massa bilder från i somras där alla var bruna och allting var på topp. Vi hade så jäkla kul och jag saknar sommaren något enormt.


Finns inget annat jag längtar efter så mycket som nu...










Varför blir bilderna så jäkla suddiga när jag lägger in de här?

Söndag igen. Vad mer kan man säga...

Har varit ganska effektiv den här helgen, inte hunnit sova spc mycket men gjort desto mer. I lördags hade jag lovat pappa att hjälpa honom i stugan. Upp ganska tidigt för att sätta sig i bilen och åka några mil. När vi väl kommer ut så skall vi bära in allt vi haft med oss och plötsligt så kommer det, den ena svordommen efter den andra.
Pappa har glömt nyckeln hemma i den andra bilen. Men jag har ju vant mig vid att vara inbrottstjuv numera så skulle väl inte vara några större problem tyckte vi. Pappa visste att det fanns ett fönster på ovanvåningen som inte hade någon hasp så jag fick sätta mig på hans axlar och därefter försöka nå upp. Vi lyckades, jag kom upp men kunde dock inte få upp fönstret. Som tur var hade Pelle en reservnyckel så vi fick sätta oss i bilen igen. Men lika glad var jag för det för då fick jag se de omtalade kattungarna. Har aldrig sett några som varit så små innan och det var riktigt kul att se dem. Hur söta som helst. Pappa tyckte att vi skulle ha en men sen kommer mamma med att "Det går inte för att Alex inte tål dem". Men så kontrar pappa "Nu har vi haft Alex i 22 år, är det inte dags att få lite ombyte" Hahaha. Vi fick tag i nyckeln och jag arbetade i lite mer än en timme och därefter var jag ganska nöjd. Åkte till mormor för att äta middag, bara hon och jag. Dock hade jag åkt iväg med pappas mat så när jag kom tillbaka vid 2-tiden så var han rejält hungrig.
Sen blev det en oplanerad tur till Jönköping och likaså IKEA eftersom mormor skulle hälsa på min "låtsas morfar". Kom inte hem förens framåt 8-tiden tror jag och då var det dags att sadla om. Skynda sig att äta och sen hämta Sanna för att därefter åka till Abro där det var förfest. Blev en ganska rolig kväll trots allt!

Idag har jag lyckats glömma mobilen hemma i Gislaved och man känner sig rätt tom utan den. Eftersom man inte har tillgång till någon telefon har man flera stycken som man kommer på att man ska ringa till. Fick gå in till grannen för att ringa hem och tala om den glada nyheten.

Jag; Jag har glömt min mobil hemma bredvid sängen och har ingen aning om hur jag skall kunna komma upp i tid imon.
Mamma; Hur dags måste du gå upp?
Jag: Jag måste upp vid kl 8 ungefär.
Mamma: Ja, men det är inga problem. Det är i den vevan som jag åker till jobbet så jag kan slå dig en signal så att du säkert kommer upp.
Sen hör man ett jäkla skratt i bakrunden och det är pappa som låter. Jag hörde själv hur dumt det lät. Ja men ring du bara!!! Och sen skrattar hon själv...

Men jag får tillbaka mobilen imon och det skall bli riktigt skönt. Även fast jag kanske inte behöver den så är det iaf skönt att ha möjligheten att kunna ringa... Men hur klarar man sig utan väckarklocka? Jag som alltid använder mobilen.
Imon kommer iaf grannen och ringer på dörren kl 8 och när det gäller så är det himlans härligt att ha ett par pensionister vägg i vägg. Inget arbete att gå till utan jag hade till och med kunna ha väckning kl 9.
Nackdelen är väl dock bara att jag inte kan ligga och snooza imon (eller hur det nu stavas), men den smällen får jag ta...

Den här helgen har bestått av ideligen pinsamheter. Tillräckligt många för att gå till historien. Men det började bra fram tills att den första inträffade, därefter har de avlös varandra fram tills idag. Det första kom i fredags då jag skulle hämta upp mamma på jobbet efter lunch. Går in och säger till att vi skall åka och innan vi går ut ber hon mig att slänga soporna. Jag går mot den gröna soptunnan med påsen i ena handen och bilnyckeln i den andra. När jag kommer fram och ska slänga påsen öppnar jag, slänger i bilnyckeln och därefter påsen och sen går jag mot bilen. Dock hittar jag inte bilnyckeln och har ingen aning om vart den har tagit vägen. Letar febrilt i alla fickor och lönnfack i jackan men hittar ingen bilnyckel. Sen tar det inte många sekunder innan jag inser att jag måste ha slängt den i tunnan. Går bort igen och det är bara att köra ner huvudet och halva kroppen ner i en stinkande gryta. Innan jag hinner tänka så välter hela tunnan och jag följer med på köpet. Får i varje fall syn på bilnyckeln och städar upp någorlunda efter mig i hopp om att ingen förbipasserande har sett mitt misslyckande. Går och sätter mig i bilen och tycker inte att jag luktar allt för trevligt. Efter några minuter kommer mamma ut och det första hon säger när hon stängt dörren är "Tog du med dig soporna in i bilen?".

Sen skulle vi en runda till Team Sportia för att köpa ett regnställ åt Alexander, sånt som är tråkigt att få men är bra att ha. Vi hittar ett som är riktigt snyggt för omväxlingens skull och går och skall betala. Än så länge går allt enligt noterna och det är inte förens det är dags för inslagningen som det ställer till sig. Tjejen som står och ska slå in är väl i 25 års ålder någonting och har absolut inte varit gravid. Men mamma säger, precis som om de känner varandra...

"Åh, jag ser att magen är borta, jag måste bara fråga vad det blev för sort".

Butiksbiträdet rynkar på näsan och jag inser hur fel mamma måste ha tagit och därefter blir allt bara värre.

B: "Ehh, då måste du nog har tagit fel för jag har inte varit gravid" (säger hon samtidigt som hon tittar ner på magen för att se om det ser ut så).

M: "Jaså, nämen oj, men visst var det någon här på Team Sportia som skulle ha barn?"

Detta låter dessutom väldigt tvivelaktigt med tanke på att min mamma är på Team Sportia en gång om året ungefär. Efter en stund lyckas hon iaf trassla sig ur situationen och vi tar vår kasse och går där ifrån och åker hem.

Den sista händelsen jag tänkte ta upp är nog kort och gott den värsta av dem alla. Jag fick för mig att vara den där snälla dottern som ställer upp när hon kan och skulle därför hjälpa pappa nere i konstgräshallen på GIS. Det var dag två på December cupen och jag skulle hjälpa till i sekretariatet, sitta och läsa upp målgörare och vise versa. Under förmiddagen går det galant, inte ett fel mer eller mindre. Sen var det dags för julskyltning och efteråt åker jag ner för att se semifinalen och därefter också en final. Får i uppgift att återigen sitta i sekretariatet och nu när jag ändå var varm i kläderna kändes detta som en ganska så enkel uppgift.

Semifinalen spelades mellan Burseryds IF och Kronängs IK och jag tar plötsligt fel och tror att det är Egnahem och inte Kronäng. Därför läser jag upp Burseryd och Egnahem i högtalaren. Burseryd tar sen ledningen med 1-0 innan det är dags för Egnahem, (Kronäng), att kvittera, detta genom nr 7. Ändrar ställningen på resultattavlan och säger "Egnahem kvitterar till 1-1 genom nummer 7 Gustav Nykvist". Efter några minuter tar Egnahem, (Kronäng), ledningen till 2-1 och återigen är det nr 7 som varit i farten. Ändrar ställningen och säger "Egnahem tar ledningen med 2-1 efter ytterligare ett mål av nr 7, Gustav Nykvist". Sen knackar någon på dörren och kommer in och säger till mig att det inte är Egnahem som spelar utan att det är Kronäng. Då inser jag hur jäkla fel allt har blivit, jag har alltså för det första läst upp helt fel lag och dessutom helt fel målgörare. Pinsamt! Efter nästa mål läser jag rätt lag och målgörare och det hela verkar lösa sig på ett bra sätt. När matchen sedan är slut kommer Kronängs ledare (en utländsk och ganska bastant herre) upp och skäller ut mig efter noter och högt så att hela läktaren hör.

"Du vad fan har du för laguppställning, kan du för helvete inte ens läsa? Du fattar väl att du för helvete inte kan sitta och säga Gustav Nykvist när det är Alen som har gjort mål. Är du helt dum i huvudet?" Ungefär i den stilen om inte ännu värre och så maler han på. Där sitter jag i chocktillstånd och skall säga emot. Hinner inte öppna munnen innan en massa annat folk och däribland min egen pappa är på den tjocke jäveln och be han lämna hallen för dåligt uppförande. Han insisterar dock och skall vara kvar och påväg förbi läktaren skriker han till publiken och säger återigen "Hon kan väl för helvete inte sitta och säga Gustav Nykvist när det är Alen som har gjort mål". Men publiken verkar vara på min sida efter utskällningen och det som till en början var riktigt pinsamt blev så småningom en ganska rolig företeelse.

I finalen var det dags att läsa rätt, Gis tog ledningen och när sedan Kronäng kvitterar är det den där jävla 7an igen. Och visst, om jag skall vara ärlig så hade jag mer än gärna sagt att det var Gustav Nykvist men istället blev det ingen målgörare den stunden... Sen rullade det på och 7an gjorde inga fler mål den kvällen. Ledaren han stirrade argt på mig resten av tiden som han befann sig i hallen och efteråt fick jag till och med flertalet klappar på axeln.

"Hörrö du du, den där Gustav Nykvist var en redig baddare, men att han inte fick målet i finalen..." ;) och sen skrattade vi alla åt det efteråt.

Efter att ha studerat laguppställningen ytterligare insåg jag att det var ledarens son som var målgöraren. Tyckte nästan lite synd om hans son, stackaren, som får släpas med en sådan pappa. Med en pappa som verkar göra så gott som allt för att hans son skall få höras och synas... När sånt här inträffar är jag extra glad att min pappa var raka motsatsen till tränare. När man fick beröm så var det inte i någon högtalare eller på planen utan vid matbordet när allt var slut. Även fast det kanske också var fel så var det ändå bra mycket bättre...