Isabell

Haft seminarium idag och det gick kanon. Mycket beror nog på att vår grupp är så himla härlig. Lärarna verkar tycka detsamma för de berömmer oss för att vara så sammansatta och handlingskraftiga. I de flesta grupperna, låter som om vi vore många men vi är bara fyra, är det ganska hög konkurrens sägs det. Mer eller mindre tävling om vem som säger vad och vem som skrivit flest rader. I vår grupp är vi som en stor "familj" där alla hjälper alla, vi kommer mer eller mindre förberedda och har som oftast inte skrivit en enda rad. Istället har vi livliga diskussioner som man lär sig så otroligt mycket mer på...

Jag vet inte varför jag ens leker med tanken men efter gårdagen blev jag bara så illa tvungen. Har aldrig sett dig sådan och måste säga att det var en positiv överraskning. Om det skulle fungera, det har jag ingen aning om... Två helt skilda liv och helt skilda världar men man skall väl inte säga att det vore omöjligt när man inte ens har försökt.?
 Jag leker med tankar som om att jag vore mitt i, mitt i det där kärleksruset som jag blir så otroligt glad utav. Men samtidigt vet jag att det bara är tillfälligt, förr eller senare tröttnar jag och då är det över. Detta gör det hela mindre kul. Men ingen har väl sagt att man inte får leka med tanken...?