Isabell

Om ni inte vill läsa om spyor och dylikt bör ni inte fortsätta läsa!

Väl hemma från Turkiet var allt frid och fröjd. Dock trött efter att ha gått miste om ett antal sovtimmar under dygnet som gått. Stupade i säng tidigt i lördags kväll. Söndag innebar tidig samling (11:00) för att åka till Borås och spela match. Kände mig lite halvdan på morgonen men enligt P var det bara att gå in och göra sitt bästa. Under veckan i Turkiet har jag varit snuvig och mitt löppass där nere gick käpprätt åt h* då jag plötsligt blev knäsvag, yr och fick en sviktande och oregelbunden puls på under 50 slag/min. Till och med P ansåg att jag inte skulle springa. Han som gör vad som helst för fotbollen!!! Frid och fröjd :P
Spelade 10 minuter av matchen innan jag var allt för yr och därefter bänkade mig och spenderade resterande 80 min som bänknötare. Vägen hem från Borås var hemsk. Jag satt och räknade minuterna tills vi var hemma samtidigt som jag blev allt mer illamående. Är aldrig åksjuk så trodde väl detta var rent psykiskt. Väl hemma på Ryttarvallen insåg jag att jag inte skulle klara åka sista biten med Rolf hem. Mamma fick åka och hämta mig (hellre spy i vår bil än i någon annans). Hemma hann jag nästan precis innanför dörren för att sedan tömma magen på 2 liter spya! Hujedamig!
Mamma har alltid sagt att magsjuka är Guds Gåva Till Dem Feta. Tackar, tackar!!!

Fin skugga, men om vi bortser från den så...


...har jag faktiskt lagt på mig lite hull. Nu är dock allt borta och kvar är enbart ett stycke tom mage.