Afasi
Efter en av de härligaste helgerna på länge är det nu måndag igen. Dagen har varit kanon, efter att ha intalat mig själv att vi gick enligt schemat, 08:15-16:15, den första dagen på den nya kursen är jag nöjd att jag nu är hemma och klockan inte ens hade hunnit bli 15.
Förmiddagen gick snabbt, var trots allt riktigt intressant och kursen känns betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Skönt! Middag åt vi här hemma ett glatt gäng innan vi återvände till skolan för att ha en föreläsning om Afasi (en språkstörning som uppstår pga hjärnskada) på bara 45 min. Gud vilken eftermiddag!! Hon som höll i del hela var själv strokepatient och pratade alltså om vad hon själv gått igenom. Alla tappade hakan och det kändes som 5 min och därefter var det slut. Man får sig en tankeställare dessa dagar. Bland annat om hur skört livet är och om hur man absolut inte skall behandla någon inom vården...
Kvinnan som föreläste kunde inte, ca 6 mån efter att ha drabbats av storke, varken prata, skriva, läsa, räkna, komma ihåg enkla saker som tidigare varit så självklara. När hon kom hem var hon livrädd för allt. Gick konstant runt med en telefon och ett block med viktiga tfn nummer i fall att. Trots att hon själv visste att hon inte kundre prata. Ja och nej fungerade, men ibland blev även det fel, då hon sa ja - trots att hon menade ett nej. Nej blev istället ja osv.
Men hon förstod allt alla andra sa men kunde själv inte göra sig hörd. Tänk er själva, du har ont någonstans, lägg till en förlamning på det och försök då förklara för någon vart du har ont... Vilken frustration!
Idag går hon utan problem, pratar så gott som helt felfritt (lite stamning då och då) och ser ut som vem som helst. Det är tur att det finns hopp kvar efter 6 mån rehab utan framgång. Det sägs ju att hoppet är det sista som sviker en...
Förmiddagen gick snabbt, var trots allt riktigt intressant och kursen känns betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Skönt! Middag åt vi här hemma ett glatt gäng innan vi återvände till skolan för att ha en föreläsning om Afasi (en språkstörning som uppstår pga hjärnskada) på bara 45 min. Gud vilken eftermiddag!! Hon som höll i del hela var själv strokepatient och pratade alltså om vad hon själv gått igenom. Alla tappade hakan och det kändes som 5 min och därefter var det slut. Man får sig en tankeställare dessa dagar. Bland annat om hur skört livet är och om hur man absolut inte skall behandla någon inom vården...
Kvinnan som föreläste kunde inte, ca 6 mån efter att ha drabbats av storke, varken prata, skriva, läsa, räkna, komma ihåg enkla saker som tidigare varit så självklara. När hon kom hem var hon livrädd för allt. Gick konstant runt med en telefon och ett block med viktiga tfn nummer i fall att. Trots att hon själv visste att hon inte kundre prata. Ja och nej fungerade, men ibland blev även det fel, då hon sa ja - trots att hon menade ett nej. Nej blev istället ja osv.
Men hon förstod allt alla andra sa men kunde själv inte göra sig hörd. Tänk er själva, du har ont någonstans, lägg till en förlamning på det och försök då förklara för någon vart du har ont... Vilken frustration!
Idag går hon utan problem, pratar så gott som helt felfritt (lite stamning då och då) och ser ut som vem som helst. Det är tur att det finns hopp kvar efter 6 mån rehab utan framgång. Det sägs ju att hoppet är det sista som sviker en...
Kommentarer
Trackback
