Isabell

Strax efter att jag kom hem tänkte jag ta i tu med all reklam jag har samlat på mig. Kassen var proppfull så en tömning var välbehövligt. Sagt och gjort. Tar pappkassen och likaså hushållssoporna och skall gå de 30 meterna till sophuset. Kommer inte mer än utanför dörren och tre trappsteg ner i trappen innan handtaget till påsen går sönder och går i backen med all reklam. Vilken smäll det blev...

Efter en av de härligaste helgerna på länge är det nu måndag igen. Dagen har varit kanon, efter att ha intalat mig själv att vi gick enligt schemat, 08:15-16:15, den första dagen på den nya kursen är jag nöjd att jag nu är hemma och klockan inte ens hade hunnit bli 15.
Förmiddagen gick snabbt, var trots allt riktigt intressant och kursen känns betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Skönt! Middag åt vi här hemma ett glatt gäng innan vi återvände till skolan för att ha en föreläsning om Afasi (en språkstörning som uppstår pga hjärnskada) på bara 45 min. Gud vilken eftermiddag!! Hon som höll i del hela var själv strokepatient och pratade alltså om vad hon själv gått igenom. Alla tappade hakan och det kändes som 5 min och därefter var det slut. Man får sig en tankeställare dessa dagar. Bland annat om hur skört livet är och om hur man absolut inte skall behandla någon inom vården...
Kvinnan som föreläste kunde inte, ca 6 mån efter att ha drabbats av storke, varken prata, skriva, läsa, räkna, komma ihåg enkla saker som tidigare varit så självklara. När hon kom hem var hon livrädd för allt. Gick konstant runt med en telefon och ett block med viktiga tfn nummer i fall att. Trots att hon själv visste att hon inte kundre prata. Ja och nej fungerade, men ibland blev även det fel, då hon sa ja - trots att hon menade ett nej. Nej blev istället ja osv.
Men hon förstod allt alla andra sa men kunde själv inte göra sig hörd. Tänk er själva, du har ont någonstans, lägg till en förlamning på det och försök då förklara för någon vart du har ont... Vilken frustration!
Idag går hon utan problem, pratar så gott som helt felfritt (lite stamning då och då) och ser ut som vem som helst. Det är tur att det finns hopp kvar efter 6 mån rehab utan framgång. Det sägs ju att hoppet är det sista som sviker en...

Efter två veckor av mer eller mindre, konstant pluggande var jag otroligt trött på det hela i torsdags.
Sover alltid liter halvdant natten innan tentan. Drömmer att jag försover mig fler gånger om. Denna gången vaknade jag klarvaken 5:45 för att vänta på att klockan skulle bli 6:30 och jag skulle få gå upp. Låg och rabblade igenom en del viktiga saker som jag hoppades skulle komma på tentan.
Kl 9 skrev vi tentan, var klar vid halv 1 totalt slut i huvudet av allt skrivande. Därefter hem och till dagens stora överraskning, Sandra ville åka till Ullared. Sagt o gjort. Vi la en ribba på 600 kr, mer än så fick det inte kosta, 597.00 slutade mitt kalas på, haha. Vilken flyt!
Sedan var det hemresa och ett stopp på McDonalds och därefter kvällens höjdpunkt. Jag har aldrig längtat så mycket efter Let´s Dance förut. För när Let´s Dance börjar då är tentaperioden helt och hållet över... Vilken lycka. Att Magnus sedan vann kom som grädde på moset.
Nu finns det inga måsten längre, inte förens på måndag morgon då nästa 15 poängs kurs börjar.
En rolig och händelserik fredag från 5:45-0:40...

Nu ska jag städa lite, vilket inte haft ngn prio det senaste, därefter in till stan för en liten och snabb shoppingrunda.

Jag ger upp, inte ens hjälp från ovan skulle kunna hjälpa mig i det här fallet. 24 maj är det jag som skriver tenta i Human Biomedicin II med inriktning på patofysiologi i ett soligt Halmstad.

Därefter tar jag mer eller mindre sommarlov…
Nästan så att jag ser fram emot tillfället då det är dags att för andra gången läsa in alla sjukdomar. Förhoppningsvis sitter de bättre då. Läkemedelsskiten har jag inte alls bra koll på, vem har egentligen det då man alltid slår i FASS. Inte ens i praktiken kan man det i huvudet…


Jag är frustrerad samtidgt som jag inte orkar läsa mer...

Jag har verkligen insett att jag har läst och lagt ner mycket dyrbar tid på helt fel saker. När pappa sitter och frågar mig om prover hit och dit och om sjukdomar, riskfaktorer, patofysiologi, verkningsmekanismer vid olika läkemedelspreparat så kan jag ingenting. Inte ens biverkningar och komplikationsriskerna sitter. Jag har inte ens en blekaste aning om svaren. Han kan de som ett rinnande vatten - fortfarande.
Pappa frågade mig precis, som om han funderat på det länge samtidigt som han lät ganska orolig "Hur många rätt måste ni ha?!" 70 eller 75 %. Hans svar blir "Du verkar ändå ha koll på mycket, du kommer klara det".
 Jag är frustrerad och vi sitter ytterligare en stund med olika former av läkemedel, jag lär mig inte ett skit trots att det hela låter förhållandevis enkelt. Jag envisas med att jag är trött och pappas härliga kommentar om "att man inte lär sig något om man är trött" ger mig gott samvete över att lägga det åt sidan för den här dagen.

Men jag lägger ribban lågt för jag vet att jag inte kommer att fixa detta. Å andra sidan får jag vara glad för då får jag ytterligare en chans att läsa och lära in mig på alla sjukdomar och prover. För det hela är fruktansvärt kul och intressant egentligen...

Renskrivningen är i varje fall klar och nu skall jag fika innan jag går och lägger mig och påbörjar läsningen på 120 sidor renskrivna anteckningar om hjärnans sjukdomar och likaså bröstorganens sjukdomar. Därefter sover jag gott en sista natt innan paniken tar över. Imon påbörjar jag fintrimmningen av bukorganen och likaså de endokrina sjukdomarna. Om jag hinner ska jag sedan läsa igenom läkemedelsföreläsningarna som vi har haft i Varberg. Jag kommer inte att hinna, och kommer därför att skriva ett U på fredag...

Men, fredag kl 14, är jag lycklig igen. Då ska jag belöna mig med något riktigt dumt och likaså njuta av tv-tittande (Let´s Dance finalen) på ett sätt som jag inte gjort på väldigt länge. Jag kommer njuta oavsett hur illa det går för då har jag tre veckor på mig innan resultatet kommer. 

Ni förstår väl att jag längtar...

Jag läser, läser och åter läser. Nu under kvällen har det hela flytit (heter det ens så Sanna?) på förvånandsvärt bra. Därför är också klockan närmare 1. Dags att gå och lägga sig eftersom det innebär tidig morgon imon. Doris ligger här bredvid och följer mig överallt, trots att jag ibland bara ska ta en vattenpaus. Men jag njuter av att hon gör så...

Nej, nu är det dags att kasta in handuken.


Ha en trevlig söndag gottfolk!!


Sov gott!

Nyss när jag var inne och tog en titt på bloggkoll.se kom jag på att jag faktiskt har en egen blogg som är i stort behov av en uppdatering. Mina dagar flyter på alldeles för snabb. Blir en hel del renskrivning och läsning. Får nästan panik över att jag inte är klar, men har kommit underfund med att jag lär mig en hel del på vägen. Imon har jag tänkt att bli klar med alla sjukdomarna. Därefter ska jag skriva ut allt och sedan tar jag bussresan till Jkpg och tragglar. Borde iaf hinna med hjärnans organ på 2h.
Nej nu skall jag läsa på om KOL, kronisk obstruktiv lungsjukdom. Därefter ska jag ner och påtala vikten av att sluta röka för min annars så hälsosamma mamma. Sedan kommer Ida och vi ska upp till sporthallen där det idag är UF-mässa, Våga vara egen. För två år sedan var det vår tur och då fick vi beskedet om att vi gick vidare till den stora mässan i Stockholm. Får se hur det går för Gislavedsföretagen detta året... :)

Nu sitter jag och tentapluggar. Dags för en liten paus just nu. I morse var det upp tidigt för att köra Doris till vetrinären, stackarn var inte överlycklig att åka bil idag. Snart är det dags att åka och hämta hem den lilla tösen :). Hon kommer inte kunna gå pga narkosen. Enligt mamma så hade Kerstin varit "berusad" och vinglat i nästan ett dygn efter operationen. Får se hur det blir med Doris. Nu lär hon iaf inte ropa efter pojkar längre och förhoppningsvis får vi sova någorlunda ostört om nätterna framöver...

Nu har jag precis satt mig ner för att börja plugga, detta efter en förmiddag i Varberg. Föreläsningen är en av de bästa jag någonsin varit på, hon är grym på att fånga vår uppmärksamhet och 4 timmar känns ungefär som 1 timme.
Marie Sandh heter hon och föreläser en hel del om smärta. Otroligt lärorikt och intressant trots att ämnet smärta inte tilltalar mig speciellt mycket.

I bilen påväg hem pratade vi om hurvida våra föräldrar väljer att ställa upp för oss eller inte. Jag och Martina som är yngst i en syskonskara ansågs ha det bättre ställt än de andra. Likaså berodde det på om ens föräldrar var egenföretagare eller om de arbetade kommunalt osv. Blev en ganska livlig diskussion till slut där vi bortskämda småbarn gick segrande ur striden.
Man kommer på sig själv med att inte vara tacksam för allt de ställer upp med och att man allt för sällan visar uppskattning. Utan M&P hade jag haft skulder upp över öronen efter min avslutade studieperiod. Likaså hade jag inte lärt mig att leva med hänsyn till mina tillgångar...
Vi diskuterade även, hur mycket i ens hem som man, helt och hållet, själv har betalt för?

Jag kom iaf fram till att jag inte vore mycket värd utan mina föräldrar som ställer upp. Ytterligare en bra sak är alla saker som man "får på köpet" genom att någon av dem har eget företag. Se bara på det här...

Igår tillägnades de flesta av dygnets vakna timmar åt fotboll - Från halv 7 till 18. Eftersom vi var en del som spelade dubbelt så blev det till slut 3 timmars spelade för min del. Visst var jag trött igår, just därför slockande jag redan 21:30.

Idag händer inte så mkt mer än att jag sitter och läser. Det som är på tapetern just nu är Colorectalcancer. Extra kul att läsa när man fattar allt från början och inte behöver ringa o rådfråga pappa hela tiden om hur kroppens innersta delar egentligen fungerar. Langerhanska öar?! Det är jag nästan specialist på numera ;). Det har dock inget med colorectalcancer att göra.

När jag skulle ner för att äta lunch för en stund sedan släppte jag ut Doris genom uterummet för att hon skulle förstå att dörren alltid står öppen. Får även se att det är fullt med fågelfjädrar överallt. Likaså fågelskit. Detta övergår sedan i gula fläckar som ser ut som var, kort därefter ser jag blodstänk på fönsterdörrarna... Sedan ser vi en fågel i ena hörnet, blixt stilla och Doris går fram men verkar helt oberörd av att det är en fågel som man kan ha en del kul med. Jag går sedan in och tar på mig påsar på händerna för att flytta ut fågeln utomhus eftersom den garanterat inte hittar ut själv. Precis då jag rör den börjar den hoppa till. Strax därefter hoppas Måns fram, lekledaren i det här fallet. Han har antagligen fångat fågeln och släpat in honom/henne i uterummet. Fågeln är iaf ute och jag går in. Måns verkar inte ens intresserad av att komma in vilket han så gott som alltid är annars. Efter ett tag går jag ut igen och ska se vad Måns egentligen håller på med. Då sitter alltså ytterligare en koltrast på nästan exakt samma ställe. Denna är lite mindre och blöder inte kring näbben som den förra gjorde utan istället runt ena ögat. När jag sedan öppnat dörrarna igen och skall göra samma sak börjar koltrasten istället att flyga och jag hinner precis ducka innan jag håller på att bli nockad av fågeln. Turligen fick vi ut nr 2 också och nu tror jag det är slut på det hela. Måns blev nämligen sugen på att gå in.
Där har ni nackdelen med en katt, att de använder sina jägarinstinkter dagligen...

Fick för mig att gå in och ta mig en titt på statestiken nu när jag inte uppdaterat på ett tag. Märkligt nog är det många som är trogna och tittar in så gott som dagligen ändå.
Nu är det lördag igen, veckorna springer iväg. I ef.middag har jag varit hos Hanna o fikat en runda för att sedan åka och hälsa på Emelie o Ida som laddade för utgång. Faktum är att jag inte var spc sugen på att gå ut. Kan tänkas att det är pga att en del saker tynger mig. Det är nu mindre än 3 veckor kvar till tentan och jag har lovat mig själv med att börja i tid den här gången. I kväll har det blivit en del läst men tyvärr inte så mkt som det var tänkt. Eftersom jag inte rört böckerna sedan i onsdags får jag skylla mig själv. Tyvärr lär det bli lika lite gjort imon.
Nu skall jag ut och gå en runda med Elin i ett bäcksvart Halmstad. Därefter blir det några rader om subduralhematomiska blödningar innan det är dags för att inta sängläge. Imorgon ringer klockan 06:30 för att sedan köra från Halmstad senast 07:45.
Vilket innehållsfattigt inlägg. Kan väl konstatera att det framöver inte lär bli värre än så här...