Isabell

I natt fick jag ett väldigt gulligt sms från Jossan om att jag blivit duktig på att uppdatera på senaste, att hon knappt hinner med att läsa. Dock brukar den där känslan för att blogga försvinna lika snabbt, återstår att se hur länge det varar.
J. är iaf i Thailand och njuter men kommer förhoppningsvis hem imon. Vi har inte träffats sen innan praktiken i stort sett eftersom vi alla varit uppdelade sedan dess.

Under frukosten har jag en del bloggar som jag läser varje morgon, istället för en morgontidning placerar jag mig framför datorn och har min egen lilla morgonstund.
I morse möttes jag av...en konversation mellan A. Schulman o Björn Ranelid.

"Det mörknade, men så långsamt och smygande att vi inte märkte det. Till slut satt vi i totalmörker och talade med varandra. En underlig syn för vem som helst. Till slut tände han en julstjärna med fabriksnamnet “RANELID”. Jag frågade om registreringsplåten på hans Jaguar.
- Stämmer det att det står “Ranelid” på plåtarna?
- Ja.
- Varför det?
- Jag vill stå för min körning. Om jag kör för fort så vill jag att folk ska se att det är jag som gör det.
- Är det din förklaring?
- Ja.
- Det låter lite konstruerat.
- Du känner inte mig, Alexander.
- Nej.
- Nej.

Han verkar ganska speciell den där Björn, jag har egentligen inte någon större koll på vem han är. Men jag blev ganska fascinerad av hans anledning till att ha en personlig nummerskylt. "Jag vill stå för min körning. Om jag kör för fort så vill jag att folk ska se att det är jag som gör det". 
Jag vet att Alex frågat både M&P om varför vi köpte en skylt. Pappas svar blir så gott som alltid "Att det var Alex som ville ha en o sen blev det väl så", medan mamma sa något i stil med "Det är ju alltid bra i fall man inte hittar sin bil ;)" Men hon menar också på att det inte har något med en namn skylt att göra. Vi hittar den andra bilen minst lika lätt...

I varje fall kom jag o tänka på då vi hade den blåa polon för en massa år sedan. Jag och mamma hade varit inne på Konsum och handlat och går ut till bilen. Mamma trycker på så gott som alla knappar som går men bilen låses inte upp. Hon försöker med nyckeln och vi kan inte förstå vad som är fel. Vi ringer till pappa för att han skall komma förbi och hämta oss.
Sedan får vi syn på våran bil... 4 bilar bort inträngd bakom en stor Jeep. Vi har alltså försökt att ta oss in i någon annans bil. Samma modell, samma färg och med ett reg. nr där endast en siffra är fel. Just då hade det inte varit fel med en personlig skylt för då hade vi direkt sett att det inte var vår bil.

Men jag tror iaf inte att det handlar om att stå för sin körning om man kör för fort, pappa skulle aldrig ha köpt en sådan skylt isf - så illa som han kör!!
Men det är ganska bra att ha en "anonym" bil också för där kan man köra hur fasen man vill utan att alla vet vem det är.
Är det bara en tillfällighet att pappa alltid kör den bilen...?