Långpromenad med Doris
Besöket på smålänningen igår resulterade i en julklapp till Mormor. Många gånger har det ofta känts ganska svårt att köpa julklappar till henne trots att hon blir glad för något litet, såsom ex. ett paket kaffe :). I år får hon en stor ljuslykta att ha på trappen. För att inte glömma bort kaffet så är lyktan därför fylld med både kaffe och lite hygienartiklar - sånt som är bra att ha.
Det var troligtvis sista julklappen för i år, känns lite vemodigt att vara klar såhär tidigt...
Ni som är lite trötta på kattprat kan sluta här... :)
Igår kväll, väl hemma efter tomtegröt hos mormor, fick jag för mig att ta min lilla katt i koppel och gå rundan runt kvarteret. Eftersom hon tidigare bott ute på landet och inte haft halsband tyckte vi, när vi fick henne, att det var smidigast att istället tatuera henne i örat vilket gjort att hon därmed har sluppit allt vad halsband heter. Vanligtvis brukar Doris bli galen när hon får ett halsband rund halsen, stackarn. Men som sagt, på med halsbandet och därefter fästa detta i kopplet. Gick förvånansvärt bra, hon var hur lugn som helst. Efter 5 meter lägger hon sig på asfalten och strejkar. Jag försöker få med henne men utan vidare framgång, sedan går halsbandet av. Vi hade antagligen inte knäppt det ordentligt. Jag ger upp och tänker att hon istället får gå lös. Sedan börjar vår promenad. Hon går antingen bredvid eller 5-10 m bakom/framför mig hela tiden och när jag ropar kommer hon som oftast direkt. Vilken pli vi har på henne när hon själv vill! Promenaden vi gick var ca 500 meter därefter vände vi för att gå samma väg hem igen. På hemvägen möter vi pappa som självklart blir imponerad av vår lilla rackare och sedan tar följe med oss sista biten. Väl hemma blev det kalas/belöning i form av skinka från en stolt lillmatte...
Ungefär såhär såg det ut, två gula ögon. Dock var det bäckmörkt!
.
.
