Isabell

Vädret är fortfarande helt underbart. Solen skiner och det är för omväxlingens skull riktigt varmt. Upp tidigt och därefter till skolan för lektion till kl 12 och nu är jag hemma igen. Har precis ätit lunch och skall sätta mig och läsa igenom lite vetenskapliga artiklar som vårt arbete skall baseras på.  Hade tänkt sätta mig ute på altanen och göra detta.

Helgen blev en ganska lugn tillställning och började med träning i fredagskväll. Därefter hem och mer eller mindre slänga ett öga på Let´s Dance. Faktum är att jag inte tycker det är spc kul men jag hamnar framför tv 4 ändå. På lördagen vaknade jag tidigt, halv 8 var klockan när jag gick upp. Blev ett besök på Vitsippan och sedan ner till Team Sportia för att förstöra pengar på ett par nya joggingskor. Vidare till Lanna för att titta efter nya lampor till köket och sedan lite snabbshopping i Värnamo. Därefter dags för match mot Smålandsstenar, slutade 7-2 till oss. Kvällen var däremot helt obestämd. Slutade med att jag och Sigge var nere en runda hos Anto och därefter till kvartershuset där alla andra höll till. Agerade taxi och sen drog jag mig hemåt för att sova. Blev dock inte mycket sömn för att sedan hämta några eftersläntare på GIS. Blev en kort men mysig natt innan det var dags för söndag och plugg. Sanna och jag tittade på resa och hittade alltifrån de för 5500 och uppåt. Men vi kom över ett billigt alternativ och troligen så bokar vi ikväll. Känns skönt efter allt dividerande som vi har haft, likaså har det kommit lite i andrahand när det varit så mycket annat som kommit ivägen. Men nu ser det iaf ljust ut...

Leende guldbruna ögon är bara en bråkdel av allt vi gått igenom tillsammans. Tro mig, det glömmer jag aldrig. Det och så mycket mycket mer. Jag vet inte varför jag ens drar upp det igen. Det har ändå legat begravet ett ganska så bra tag.
Men jag slutar aldrig att förvånas. Jag upplever fortfarande stunder som har stor betydelse, på något sätt är det svåra att sudda ut. Det som var bra det glömmer man aldrig medans det som var mindre bra är förträngt. Det är gamla minnen som man tänker tillbaka på, minnen som faktiskt gör att man lever igenom samma sak om och om igen. Visst är det såna vi är, vi människor. Vi förtränger och vi minns!

...och som sagt, leende guldbruna ögon  - älskling det glömmer jag aldrig.