Mindre än en vecka kvar till jul
Idag är jag ledig, vilket är jätteskönt. Man ser dagen springa förbi i ett rasande tempo och man får inte gjort någonting. Man nyttjar verkligen livet dessa dagar ;)-
Har visserligen läst nästan 100 sidor i min bok. "Anna min älskade" heter den och handlar om ett par där kvinnan får besked att hon drabbats av livmoderhalscancer. I förrgår grät jag mig till sömns. Sentimental? Det är iaf en bok som vi alla borde läsa, man sätter sig in i deras situation - mer eller mindre och lär sig njuta lite av livet.
Igår var det föreläsning hela dagen och alla var verkligen trötta efter lunch. Allt fler trillade av pinn och valde att gå hem. Jag var nära men beslutade mig för att stanna kvar. Vi hade det ändå rätt trevligt i den sluttande salen med luffarschack, hänga-gubbe, godis och varm choklad. Alla var lite halvt ointresserade och emellanåt bad läraren oss att prova på vissa övningar. Har jag nämnt att vi läser om kommunikation?! Hur vi skall kunna prata med patienter, närstående, arbetskollegor osv. Intressant kurs och han som håller i det är en ängel - hur härlig som helst. Men han är nästan värdelös på att hålla föreläsningar. Det går så grymt segt. Igår fick Hanna o jag oss ett riktigt skrattanfall mitt i hans föreläsning. Jag har aldrig varit med om något liknande, det gick bara inte hålla sig. Hanna försökte, jag försökte, tårarna rann och sedan exploderade allt. Vi brukar alla sitta och iakta läraren och grundligt lyssna på det viktiga som vederbörande har att säga. Igår gick det dock inte. Men istället för att bli tysta och sitta och skämmas så följde halva klassen med i anfallet. Vi satt och skrattade utan att vi egentligen visste vad som var kul. Läraren kände nog sig också illa tvungen för han skrattade han också... Sen sa han "ibland förstår jag mig inte på er tjejer"...
15 minuter senare avslutade han lektionen, 1,5 h tidigare än beräknat och långt ifrån klar. Han skyllde på att vi verkade trötta och att det snart är jul...
Det är trots allt ganska mysigt att ha lektioner så nära inpå julen. Vi har en underbar klass med härlig sammanhållning med varierande åldrar men vi har ändå riktigt kul tillsammans.
Nej nu skall jag återgå till min bok om cancer. Ikväll skall vi ut och äta, Nicke, Gusten, Ida, Emelie och jag. Har tjejerna tur så kanske de får sig en överraskning. Dock hänger det inte på mig... :)
Den som lever får se...
Har visserligen läst nästan 100 sidor i min bok. "Anna min älskade" heter den och handlar om ett par där kvinnan får besked att hon drabbats av livmoderhalscancer. I förrgår grät jag mig till sömns. Sentimental? Det är iaf en bok som vi alla borde läsa, man sätter sig in i deras situation - mer eller mindre och lär sig njuta lite av livet.
Igår var det föreläsning hela dagen och alla var verkligen trötta efter lunch. Allt fler trillade av pinn och valde att gå hem. Jag var nära men beslutade mig för att stanna kvar. Vi hade det ändå rätt trevligt i den sluttande salen med luffarschack, hänga-gubbe, godis och varm choklad. Alla var lite halvt ointresserade och emellanåt bad läraren oss att prova på vissa övningar. Har jag nämnt att vi läser om kommunikation?! Hur vi skall kunna prata med patienter, närstående, arbetskollegor osv. Intressant kurs och han som håller i det är en ängel - hur härlig som helst. Men han är nästan värdelös på att hålla föreläsningar. Det går så grymt segt. Igår fick Hanna o jag oss ett riktigt skrattanfall mitt i hans föreläsning. Jag har aldrig varit med om något liknande, det gick bara inte hålla sig. Hanna försökte, jag försökte, tårarna rann och sedan exploderade allt. Vi brukar alla sitta och iakta läraren och grundligt lyssna på det viktiga som vederbörande har att säga. Igår gick det dock inte. Men istället för att bli tysta och sitta och skämmas så följde halva klassen med i anfallet. Vi satt och skrattade utan att vi egentligen visste vad som var kul. Läraren kände nog sig också illa tvungen för han skrattade han också... Sen sa han "ibland förstår jag mig inte på er tjejer"...
15 minuter senare avslutade han lektionen, 1,5 h tidigare än beräknat och långt ifrån klar. Han skyllde på att vi verkade trötta och att det snart är jul...
Nej nu skall jag återgå till min bok om cancer. Ikväll skall vi ut och äta, Nicke, Gusten, Ida, Emelie och jag. Har tjejerna tur så kanske de får sig en överraskning. Dock hänger det inte på mig... :)
Den som lever får se...
Kommentarer
Postat av: sanna
dålig update nu bello!!:P
Trackback
