Mindre än en vecka kvar till jul
Idag är jag ledig, vilket är jätteskönt. Man ser dagen springa förbi i ett rasande tempo och man får inte gjort någonting. Man nyttjar verkligen livet dessa dagar ;)-
Har visserligen läst nästan 100 sidor i min bok. "Anna min älskade" heter den och handlar om ett par där kvinnan får besked att hon drabbats av livmoderhalscancer. I förrgår grät jag mig till sömns. Sentimental? Det är iaf en bok som vi alla borde läsa, man sätter sig in i deras situation - mer eller mindre och lär sig njuta lite av livet.
Igår var det föreläsning hela dagen och alla var verkligen trötta efter lunch. Allt fler trillade av pinn och valde att gå hem. Jag var nära men beslutade mig för att stanna kvar. Vi hade det ändå rätt trevligt i den sluttande salen med luffarschack, hänga-gubbe, godis och varm choklad. Alla var lite halvt ointresserade och emellanåt bad läraren oss att prova på vissa övningar. Har jag nämnt att vi läser om kommunikation?! Hur vi skall kunna prata med patienter, närstående, arbetskollegor osv. Intressant kurs och han som håller i det är en ängel - hur härlig som helst. Men han är nästan värdelös på att hålla föreläsningar. Det går så grymt segt. Igår fick Hanna o jag oss ett riktigt skrattanfall mitt i hans föreläsning. Jag har aldrig varit med om något liknande, det gick bara inte hålla sig. Hanna försökte, jag försökte, tårarna rann och sedan exploderade allt. Vi brukar alla sitta och iakta läraren och grundligt lyssna på det viktiga som vederbörande har att säga. Igår gick det dock inte. Men istället för att bli tysta och sitta och skämmas så följde halva klassen med i anfallet. Vi satt och skrattade utan att vi egentligen visste vad som var kul. Läraren kände nog sig också illa tvungen för han skrattade han också... Sen sa han "ibland förstår jag mig inte på er tjejer"...
15 minuter senare avslutade han lektionen, 1,5 h tidigare än beräknat och långt ifrån klar. Han skyllde på att vi verkade trötta och att det snart är jul...
Det är trots allt ganska mysigt att ha lektioner så nära inpå julen. Vi har en underbar klass med härlig sammanhållning med varierande åldrar men vi har ändå riktigt kul tillsammans.
Nej nu skall jag återgå till min bok om cancer. Ikväll skall vi ut och äta, Nicke, Gusten, Ida, Emelie och jag. Har tjejerna tur så kanske de får sig en överraskning. Dock hänger det inte på mig... :)
Den som lever får se...
Har visserligen läst nästan 100 sidor i min bok. "Anna min älskade" heter den och handlar om ett par där kvinnan får besked att hon drabbats av livmoderhalscancer. I förrgår grät jag mig till sömns. Sentimental? Det är iaf en bok som vi alla borde läsa, man sätter sig in i deras situation - mer eller mindre och lär sig njuta lite av livet.
Igår var det föreläsning hela dagen och alla var verkligen trötta efter lunch. Allt fler trillade av pinn och valde att gå hem. Jag var nära men beslutade mig för att stanna kvar. Vi hade det ändå rätt trevligt i den sluttande salen med luffarschack, hänga-gubbe, godis och varm choklad. Alla var lite halvt ointresserade och emellanåt bad läraren oss att prova på vissa övningar. Har jag nämnt att vi läser om kommunikation?! Hur vi skall kunna prata med patienter, närstående, arbetskollegor osv. Intressant kurs och han som håller i det är en ängel - hur härlig som helst. Men han är nästan värdelös på att hålla föreläsningar. Det går så grymt segt. Igår fick Hanna o jag oss ett riktigt skrattanfall mitt i hans föreläsning. Jag har aldrig varit med om något liknande, det gick bara inte hålla sig. Hanna försökte, jag försökte, tårarna rann och sedan exploderade allt. Vi brukar alla sitta och iakta läraren och grundligt lyssna på det viktiga som vederbörande har att säga. Igår gick det dock inte. Men istället för att bli tysta och sitta och skämmas så följde halva klassen med i anfallet. Vi satt och skrattade utan att vi egentligen visste vad som var kul. Läraren kände nog sig också illa tvungen för han skrattade han också... Sen sa han "ibland förstår jag mig inte på er tjejer"...
15 minuter senare avslutade han lektionen, 1,5 h tidigare än beräknat och långt ifrån klar. Han skyllde på att vi verkade trötta och att det snart är jul...
Nej nu skall jag återgå till min bok om cancer. Ikväll skall vi ut och äta, Nicke, Gusten, Ida, Emelie och jag. Har tjejerna tur så kanske de får sig en överraskning. Dock hänger det inte på mig... :)
Den som lever får se...
SNÖ!
Har hänt en del sen sist, i fredags kom det rejält med snö. Var helt vitt ute när jag vaknade vilket innebar en heldag i pulkabacken i stort sett. Handlade även mina sista julklappar så nu är alla klara! Alla är fixade på mindre än 3 dagar.
Vid 15-tiden var "barnen", ungdommarna numera, hemma på gatan ute och lekte i snön. Självklart skulle jag också vara med vilket resulterade i två stora snögubbar.
På kvällen kom Ida på besök och vi tittade på Idol finalen där Kevin tog hem segern. Lördagen o söndagen har gått till att spela fotboll, resulterade i en 4:e plats i Lucia Cup, varav 24 deltagande lag. Det var vi faktiskt riktigt nöjda med, dock snopet att vi spelade 1-1 mot vinnarlaget i semi där det istället fick avgöras på straffar (3-2 förlust).
Igår var det måndag och ny vecka, vi påbörjade en ny kurs i skolan som ska ligga över julen vilket innebär att jag har lektioner ända fram till den 22 december, likaså lektioner i mellandagarna för att sedan börjar igen fredagen den 2 januari. Känns lovande! Men läraren vi har verkar jätte härlig så det skall säkert bli bra, bara att gilla läget.
Igår kom även Emelie och hälsade på och fikade en runda. Vi bestämde sedan för att bjuda in Ida på kvällsmat eftersom vi sällan träffas bara vi. Annars brukar alltid grabbarna vara med också... Den enda som egentligen fattades var Sanna. Maten blev iaf lyckad, vi var proppmätta alla tre. Vi gjorde wook med grillad kyckling och nudlar, därefter gjorde Emelie en god sås till som vi kokade ihop allt med. Supergott! Får jag chansen så ska jag bjuda på detta på fredag...
Nej nu skall jag ta och skriva i mina tider från praktiken och lämna in diverse papper, därefter blir det biblioteket hela eftermiddagen. Ha det bra gottfolk!
Vid 15-tiden var "barnen", ungdommarna numera, hemma på gatan ute och lekte i snön. Självklart skulle jag också vara med vilket resulterade i två stora snögubbar.
På god väg...
På kvällen kom Ida på besök och vi tittade på Idol finalen där Kevin tog hem segern. Lördagen o söndagen har gått till att spela fotboll, resulterade i en 4:e plats i Lucia Cup, varav 24 deltagande lag. Det var vi faktiskt riktigt nöjda med, dock snopet att vi spelade 1-1 mot vinnarlaget i semi där det istället fick avgöras på straffar (3-2 förlust).
Igår var det måndag och ny vecka, vi påbörjade en ny kurs i skolan som ska ligga över julen vilket innebär att jag har lektioner ända fram till den 22 december, likaså lektioner i mellandagarna för att sedan börjar igen fredagen den 2 januari. Känns lovande! Men läraren vi har verkar jätte härlig så det skall säkert bli bra, bara att gilla läget.
Igår kom även Emelie och hälsade på och fikade en runda. Vi bestämde sedan för att bjuda in Ida på kvällsmat eftersom vi sällan träffas bara vi. Annars brukar alltid grabbarna vara med också... Den enda som egentligen fattades var Sanna. Maten blev iaf lyckad, vi var proppmätta alla tre. Vi gjorde wook med grillad kyckling och nudlar, därefter gjorde Emelie en god sås till som vi kokade ihop allt med. Supergott! Får jag chansen så ska jag bjuda på detta på fredag...
Nej nu skall jag ta och skriva i mina tider från praktiken och lämna in diverse papper, därefter blir det biblioteket hela eftermiddagen. Ha det bra gottfolk!
Lyxliv som student
Julafton -07. Wilmer och Signe sitter och väntar på tomten och plötsligt syns han ute på åkern åkandes på en fyrhjuling. Tomten i vår familj är ganska modern och har på så sätt lämnat renarna hemma ;). (Wilmer 3 år o Signe 1,5).
Tomten: Hoho, finns här några snälla barn?
Ingen svarar
Tomten: Finns här några snälla barn?
Ewa (Wilmers farmor): Men Wilmer du har väl varit en snäll liten pojk hela året?
Wilmer: Ja men famå det är ju fafa som frågar och du vet att han inte tycker att jag har varit snäll...
Wilmer är alltså 3 år och borde som alla andra barn vara livrädd för tomten och likaså tro på att det är han som kommer med alla julklappar. Men det första den lille killen säger när han ser tomten gå upp för trappen är "Åhh här kommer fafa".
De senaste veckorna har spenderats på Länssjukhuset i Halmstad, på avd 72 (Mag o. tarm kirurgen) och det är både ledsamt och skönt att praktiken nu är över. Numera får jag sova till klockan 7 i varje fall och likaså behöver man inte planera flera dagar i förväg vad man skall äta för mat veckan ut. Nu är det tillbaka till verkligheten och jag värdesätter min vardag igen, vilket lyxliv man lever som student. När jag skulle åka ut till stugan tidigare idag funderade jag över vem fasen det är som har kommit på att 40h i veckan är 100%, vi arbetar bort våra liv...
Igår var jag och Mamma i Jkpg och påbörjade att beta av min julklappslista. Nu är jag klar med större delen av släkten och i år blev julklapparna faktiskt riktigt bra.
Alexander slipper få något som är köpt i all hast ifrån Team Sportia med ett av mina presentkort för att pengarna tagit slut. I år är hans julklapp en av de bästa, mammas blev också bra, för att inte prata om pappas. En sådan borde alla pappor få...
På väg hem kom jag och mamma fram till att det inte blir någon jul utan julklappar. Många vänner har sagt att de inte bryr sig om paketen längre utan mer uppskattar gemenskapen. Visst gör jag det också men det är ingen riktig jul utan paket. Vi pratade även om att vissa tycker det är roligare att ge än att få. Herregud, finns det något bättre än att få sånt som man egentligen inte är förtjänt av?! En gång om året har jag möjlighet att gå jämt ut med min ekonomi och jag skulle självklart inte vilja missa den. Visserligen tycker jag också om att ge bort julklappar men då skall dem helst vara bra, annars kan det nästan kvitta.
Finns det något värre än då man sitter och nästan skäms över vad som är i paketet?!. Jag minns en gång då jag var riktigt liten och man fick ungefär 150 kr i månadspeng. Redan då var jag som min mamma att jag handlar alldeles för mycket. Jag började köpa mina julklappar, inga dyra saker men när jag sedan hittade en julklapp åt Alex som var lite dyrare, ja då fick resterade som jag inte köpt några julklappar till helt enkelt bli utan. Nästa dag på fritids målade jag extra fina teckningar till de som var över och gav bort dessa med tanken att ”det är tanken som räknas”. Jag tänkte på er må ni tro men oavsett hur mycket så ångrade jag inte att Alex fick den dyraste klappen. Men där fick jag sitta och skämmas när halva släkten hade fått exakt lika dana paket med i stort sett exakt lika dana teckningar i. Det var julen -99 det och någon drar upp det varje år…
Något som också hör julen till är att det ska flöda av julklappar under trappen hemma hos oss. Dagarna innan ligger alltid jag och Alex och räknar vem som troligen får flest. På julafton öppnar vi paket som om vi aldrig varit med om något liknande förut. Samma entusiasm, samma glädje och likaså samma frustration när allt är över... "NU ÄR DET HELA 365 DAGAR KVAR TILLS NÄSTA GÅNG". Och nästan varje år kommer Alex in på juldagen och säger "Issa, nu är det bara 364 dagar kvar till julafton"...
När jag skriver detta får jag känslan av att jag låter som om att vi skulle kunna hoppa över julen om det inte vore för julklapparna. Men rikitgt så är det inte. Tyvärr har jag redan från början vant mig, av mamma och pappa, att det är såhär julen ska se ut. Vi spenderar dagen med nära och kära och dessutom så byter vi en väldans många paket. För varje år som går säger vi att vi skall minska på antalet, och för varje år som går blir det nästan bara fler och fler. Så akta er alla där ute om ni har tänkt att ni ska köpa några julklappar år 2022 :)
Choklad
En eftermiddag som är ledig, va härligt! Var hemma från jobbat vid 5-tiden, det tog en hel timme att ta sig hem idag. Tröttsamt och ganska segt. Därefter skall man ta sig något att äta och sedan kommer självklart sockerbegäret. Det suger i sockertarmen som mamma skulle ha sagt. Nu när jag trots allt är ledig har jag bestämt mig för att njuta av den också. Har redan lyckats klippa 1,5 Geisha, det är visserligen "bara" 150 gram. Finns nog ingen choklad som är så god...
Nej nu skall jag äta upp den sista halvan och titta på ett avsnitt av årets julkalender. Kan helt enkelt inte gå 24dagar utan att ha hängt med i Sveriges största händelse för barn :)
Nej nu skall jag äta upp den sista halvan och titta på ett avsnitt av årets julkalender. Kan helt enkelt inte gå 24dagar utan att ha hängt med i Sveriges största händelse för barn :)
