Isabell

Det känns som att de har varit hemma en vecka, minst... Men de kom igår och det är bara så skönt att de är hemma igen. Bättre den här gången än sist då de var i Norge. Visserligen är de tre nu och då var de bara två. I måndags åkte jag hem för att träffa tjejerna och igår var det dags. Började dagen tidigt och var ute i stugan, va kul det är att köra bil med bra musik ibland. Fick mig en större chock, alla guldfiskarna var borta! Efter smörgåstårta hos mormor blev det Anderstorp. Eftersom jag näst intill inte hade något batteri kvar hade Ida o jag mer eller mindre bestämt att träffas hemma hos henne. Var de inte där så var de antagligen hos Emelie. Jag styrde kosan mot Ida, tomt. Därefter Emelie, tomt, sedan till Sanne, tomt. Sen tog hoppet slut. Inte en rök ut av dem och dessutom med en mobil utan batteri. Man känner sig väldigt tom utan en fungerande telefon. Detta var också anledningen till varför du inte fick dig ett besök på jobbet, men det kommer kanske fler gånger eftersom läget nu ser ut som det gör. Bestämde mig iaf för att åka till mamma o pappa som fortfarande hade lunch, dock hade jag riktig oflyt för just den här dagen hade de bestämt sig för att gå ut och äta. Satte mig i vårsolen för att vänta och sen får jag en konstig känsla i magen och bara måste titta runt knuten. Och vem kommer inte där om inte EKP 600, Emelie, Ida o Sanne :). Sedan bar det av hem till mig för att göra våfflor och på kvällen blev det Halmstad. En riktigt mysig dag/kväll som inte kunde slutat mycket bättre.
Idag började dock dagen med regn så Emelie körde mig till skolan, lyx! Eftermiddagen blev solig och vi lagade mat och umgicks. Älskar mina vänner!

Längtar något så enormt efter sommaren, efter några månader utan böcker och efter en brun hy och härliga känslor. Snart är det faktiskt inte spc långt kvar...
Det hela blir inte bättre när vi åker bil och lyssnar på Mister Cool, låter är faktiskt fortfarande en festhöjjare och ska så förbli.



Tråkiga inlägg finns det gott om! Här kom ett!