Isabell

                                                       

För det mesta brukar man säga att kunskap är makt...

Denna helgen har resulterat i lite nya lärdommar. Som jag berättat tidigare skulle jag jobba i helgen, blev bestämt att jobba lördag. Men fick dock besked om att jobba även söndag vilken gjorde mina planer för lördagskvällen uteslutna. I fredags var det i säng tidigt för att sedan upp kl 5 på lördag morgon.  Blev förvånad över att det var så mycket trafik redan vid kl halv 7... Men vissa måste väl helt enkelt jobba. Satt och drömde mig bort påväg till jobbet - jag var påväg någon helt annan stans. På någon affärsresa eller liknande, allt kändes så bra mycket bättre än att veta att man är påväg till Klockargården.
Lördagens arbete gick snabbt, teamet som jag jobbar med är hur bra som helst :). Väl hemma igen var det dags att göra sig i ordning, dock var pappa inte klar med renoveringen och jag tyckte att jag hade tid för en liten tupplur eftersom jag ändå gillar att stressa. Men det blev lite väl stressigt, det var mig alla väntade på när vi till slut kom iväg. Släktkalaset i Waggeryd var faktiskt riktigt lyckat... Ser fram emot jul då vi ses igen. Under resan hem pratade jag med både den ena och den andra, de skulle till S2. Jag som ännu inte har besökt "stans" nykomling hade gärna gjorde det den kvällen. Skulle ju upp tidigt på söndagen så det blev inget med den saken, hem och i säng istället.
Sen kom då dagen med stort D. Min lärorika dag. På morgonmötet insåg jag ganska snabbt vilken stressig morgon jag skulle få, och likaså vilket helvete jag hade framför mig. Lördagen som gått så snabbt och smidigt :)
Jag började mitt arbete, första besöket skulle ta 30 min, men han var envis igår och behövde tydligen hjälp med allt... lagom varm kom jag där ifrån 20 minuter försenad. Därefter vidare till nr 2, skulle assistera lite. Blev dock inte mkt med det. Fick kyla ner mig och sedan vidare till nr 3, hon som skulle på kalas. Därmed skulle också strumpbyxorna på. De var säkerligen några storlekar försmå eller så var hon helt enkelt för stor, det var bland det jobbigaste jag gjort på jobbet. Stå i ett varmt badrum med tre lager på sig och skall försöka klänga på en 90-årig tant ett par strumbyxor, detta resulterade i att man blir genomsvett. Alla blir det så gott som varje morgon men jag hade än så länge lyckats ganska bra med att undvika detta. Men denna söndagen fick alltså gå till historien. När hon fått på sig kläderna trodde jag att det var lungnan ro igen...men icke. Tanten skulle ju ha både välling och kaffe. Jag har aldrig gjort välling och beskrivningen var lagom utsuddad så det fick bli lite på måfå. Fanns heller ingen riktigt kaffebryggare utan istället en perkulator som det heter. Innan jag ens fått upp locket hade 5 minuter gått och väl klar med alla sysslor var jag fortfarande försenad. 
Sen hade jag några kvar att besöka innan morgonfikat. Kommer till nr 4 och skall bädda sängen, snubblar in i sovrummet och ligger pladask på golvet. Pinsamt. Dock verkar det som att jag inte är ensam om den bravaden. "Alla" snubblar över tröskeln hos henne, så även hon själv. Borde sånna gamla människor ens ha så pass höga trösklar, snubblar vi så snubblar väl hon...
Besökte även M. "Ohh herre Jesus i himmelen" är det ända hon säger :P :) En riktigt klämmig dam det där!


Även fast jag snubblade på trösklen så lärde jag mig att envis kan alla vara, så även han... Vällning var inte så svårt som det såg ut och likaså var en perkulator riktigt smidig när det väl gjorde som jag ville.


Vi hörs!



Isabell