JAG VILL HA BARN
Riktigt så allvarligt är det väl ändå inte. Men ganska...
Jag som alltid varit lite smått förtjust i gravida magar, att få äta för två, hålla ett litet nystan i famnen och alla andra positiva saker med att få barn. Tänk vad man går igenom, han och hon, man blir som sammansvettsade till hundra. Ja jag tror faktiskt jag vill ha barn. Men okey, inte riktigt nu...
Inte förens man klivit på nästa steg i livet, inte förens jag har ett jobb och allt därtill. Sen ska det vara rätt också, det viktigtaste av allt.
Livet jag lever går inte klaga på, jag ser fram emot varje dag som påbörjas och trivs jäkligt bra om man säger så. Har nyss kommit hem från sjukhuset, från BB, från ett besök hos Frida, Fidde och lilla Julia. Nu är hon två dagar gammal och världens härligaste bebis än så länge. Hon gnäller inte, man kan hålla henne i famnen och vrida och vända hur som helst utan att hon verkar ha minsta aning om vad man håller på med. Hon sover hela tiden. Det har till och med varit så att de blivit tvugna att väcka henne varje gång hon ska ha mat typ. Stackarn!
Kan ibland fundera över vad jag gör om tio år, jag är färdigutbildad och har sprungit på min blivande man på jobbet. Dags för barn nr ett och därmed kommer också livet aldrig mer att återgå till det normala. Den dagen, den sorgen som Maya hade sagt.
Minns ett ganska roligt tillfälle då Anneli bestämt trodde att jag och Fidde funderade på att skaffa barn. Jag skrattar åt det fortfarande, det gör vi alla tre. Jag hade varit uppe hos mamma o pappa på jobbet och fått tag i en tidning vid namn "GRAVID". Hittade en rätt uppseväckande artikel som hade att göra med något Fidde haft en ganska stor diskussion om några dagar tidigare. Tog därför med mig tidningen ner till honom. Vi läste igenom den och sen blev det stressigt för att vi skulle iväg. Fidde gömmer tidningen under bäddmadrassen. Då ska man heller inte glömma att Anneli byter lakanen i hans säng, sådan lyx. Vi glömmer båda av tidningen och Annelie får syn på den en vecka senare då det var dags att byta lakan igen. Efter några dagar då Fidde sitter o äter kommer hon och sätter sig och påbörjar det allvarliga samtalet. "Ni har väl inte tänkt att få barn så här tidigt" Haha.
Vi skrattar som sagt fortfarande åt det och det är fortfarande lika skrattretande. Hade säkert trott detsamma om mina barn, man börjar iaf att undra vad de håller på med...
Nog pratat om barn, dags att tänka på sig själv. Att få sig något i magen. Imon väntar en ny dag!
Jag som alltid varit lite smått förtjust i gravida magar, att få äta för två, hålla ett litet nystan i famnen och alla andra positiva saker med att få barn. Tänk vad man går igenom, han och hon, man blir som sammansvettsade till hundra. Ja jag tror faktiskt jag vill ha barn. Men okey, inte riktigt nu...
Inte förens man klivit på nästa steg i livet, inte förens jag har ett jobb och allt därtill. Sen ska det vara rätt också, det viktigtaste av allt.
Livet jag lever går inte klaga på, jag ser fram emot varje dag som påbörjas och trivs jäkligt bra om man säger så. Har nyss kommit hem från sjukhuset, från BB, från ett besök hos Frida, Fidde och lilla Julia. Nu är hon två dagar gammal och världens härligaste bebis än så länge. Hon gnäller inte, man kan hålla henne i famnen och vrida och vända hur som helst utan att hon verkar ha minsta aning om vad man håller på med. Hon sover hela tiden. Det har till och med varit så att de blivit tvugna att väcka henne varje gång hon ska ha mat typ. Stackarn!
Kan ibland fundera över vad jag gör om tio år, jag är färdigutbildad och har sprungit på min blivande man på jobbet. Dags för barn nr ett och därmed kommer också livet aldrig mer att återgå till det normala. Den dagen, den sorgen som Maya hade sagt.
Minns ett ganska roligt tillfälle då Anneli bestämt trodde att jag och Fidde funderade på att skaffa barn. Jag skrattar åt det fortfarande, det gör vi alla tre. Jag hade varit uppe hos mamma o pappa på jobbet och fått tag i en tidning vid namn "GRAVID". Hittade en rätt uppseväckande artikel som hade att göra med något Fidde haft en ganska stor diskussion om några dagar tidigare. Tog därför med mig tidningen ner till honom. Vi läste igenom den och sen blev det stressigt för att vi skulle iväg. Fidde gömmer tidningen under bäddmadrassen. Då ska man heller inte glömma att Anneli byter lakanen i hans säng, sådan lyx. Vi glömmer båda av tidningen och Annelie får syn på den en vecka senare då det var dags att byta lakan igen. Efter några dagar då Fidde sitter o äter kommer hon och sätter sig och påbörjar det allvarliga samtalet. "Ni har väl inte tänkt att få barn så här tidigt" Haha.
Vi skrattar som sagt fortfarande åt det och det är fortfarande lika skrattretande. Hade säkert trott detsamma om mina barn, man börjar iaf att undra vad de håller på med...
Nog pratat om barn, dags att tänka på sig själv. Att få sig något i magen. Imon väntar en ny dag!
Lilla Julia, 2 dagar gammal
Kommentarer
Trackback
