Isabell

Talades vid med min mamma tidigare idag, och för ovanlighetens skull fick hon mig att verkligen tänka till...

Eftersom jag tagit studenten och slutat gymnasiet börjar man så smått att se sig själv som vuxen, känner mig dock inte mycket äldre än jag gjorde för något år sedan.

 Mamma: "Lilla vän hur ser din planering ut för dagen om jag får fråga"?  

Jag: "Ehh, jag ska... (tystnad). Klippa gräset behövs ju alltid, får se om jag möjligtvis får ett ryck och tar och tvättar bilen, måste i och för sig börja packa lite eller åtminstone lägga fram, kanske ska ut och springa en runda... (åter tystnad) och sen kommer väl mormor också, eller? "

Mamma: "Du, Isabell, ska jag vara ärlig så tycker jag inte att det där med planering klär dig speciellt bra. Ta dagen som den kommer istället, så som du alltid gör."

Jag: "Jaha, vad är det som får dig att låta så väldans förstående och poetiskt just idag?"

Mamma: "Jag vaknade på rätt sida och insåg att du alltid har tusen saker för dig att göra och att du i själv verket efter dagens gång med hopp och förtvivlan inser att du inte hunnit med mer än 1-2 inplanerade saker på din så kallade att-göra-lista."

Det var först då jag insåg att jag kanske inte är så extremt duktig på att planera, det som jag så gott som alltid tyckt att jag varit helt otroligt grym på. Hon tipsade mig om att sätta upp tre saker som jag bara måste få gjort och därefter göra ett försök att göra detta.

Sagt och gjort, men dagen känns med ett inte speciellt rolig längre.
Klockan börjar väl närma sig lunchdags och jag har hunnit med en av dagens inplanerade turer. Att ta dagen som den kommer kanske klär mig bättre än planering?!

Jag får väl se om jag lite senare, hinner klippa det där gräset som alltid behöver klippas, om jag får ett ryck och tar och tvättar bilen eller om jag helt enkelt, enligt min mamma, gör som jag alltid gör och tar dagen som den kommer. Ja, varför inte för mormor kommer väl ändå... och en sak till på min lista är avklarad!

 

Dock inser jag ganska snabbt att ineffektiviteten står mig upp i halsen. Dagen känns bra mycket längre än 24 korta timmar och Magaluf är inte så nära inpå som de brukar vara. Imorgon ska jag som alltid förr, planera min dag med tusen saker och inse att jag bara fått två saker gjorda efter dagens slut. Ja, tiden går i varje fall snabbt då!

Och det är bra, speciellt när jag längtar så som jag gör nu... fy fan asså!

Får ta tag i allt gällande planering när jag kommer hem för nu hinner jag ändå inte lära mig något!

   

Jag bara längtar och längtar, igår fick jag mig några minuters sol och tankarna på Magaluf blir obeskrivliga. Det skall bli ofattbar roligt att få stå där på Kastrup och ha en vecka av sol, bad, fest och ja vet vad framför sig. Sanna verkar inte tro på resans fulla lyckliga dar, det kommer bestämt hända ngt oplanerat som är mindre bra...
Känns ang. detta väldigt bra att det är vi två som ska bo i samma rum ;) 

Igår hade vi lite tjejmiddag, var tänkt att vi skulle planera lite men det blev inte speciellt mycket planering. Men lugn, det kommer, torsdag kväll, fredag kväll i värsta fall. Än så länge är det några dagar kvar. Att man gått och längtat sen flera månader tillbaka... det känns som man får sin belöning nu.
När alla andra är på Ayia Napa, nästan alla, har vi vårt kvar att se fram emot. Nu ligger de antagligen och sover eftersom de säkerligen "nästan nyss" har kommit hem. Fest in på morgonen och därefter sova bort halva dagen. Själv har vi bestämt att när vi kommer hem blir det frukost direkt och därefter bikini istället för pyjamas och ner på stranden och ta igen sömnen vi egentligen har missat. Det är iaf ett motto...

...men vi får väl se hur det går!

"Snart är det semester för mig också. Det som de flesta av oss redan påbörjat,. Högt ställda förväntningar ska infrias. Planeringen är minutiös de första dagarna. Jag tror jag har upptäckt hur det fungerar. Redan i januari börjar jag sukta efter den härliga månaden mitt under sommaren. Jag drömmer om Medelhavet där jag ligger på stranden och lapa sol, där man badar i saltvatten, ja ni vet vad. När vi kommer upp till hotellet efteråt jämför vi vem som fått mest färg. På kvällen sätter vi oss på en mysig restaurang och börjar med drinken, som för kvällen antagligen inte är den första. Det är semester och vi har alla ett stort leende på läpparna. Jag ser det så klart framför mig. Reality Check!

Vi går in i februari månad, snöslasket börjar ge med sig. Det börjar bli dags att få på sommardäcken enligt mamma. Dags att köpa ny bil enligt pappa. Jaha där försvann halva semesterkassan och min resa till Medelhavet. Men med sommardäck och ny bil kan vi tjejer göra vår roadtrip som vi alltid drömt om. Man kan ju bila till Danmark så att man i alla fall kommer utomlands.

Mars månad är nästan slut. Jag råkar göra något dumt, "oväntat och verkligen oplanerat", där rök sex tusen spänn till. Ja, varför inte ta det ifrån min semesterkassa. Jag kanske inte kommer till Danmark men fasiken, Öland en vecka i hyrd husvagn tipsar min käre broder mig om. Ja, varför inte det kan också vara trevligt.

Några dagar in i april dimper deklarationen ner i brevlådan. Förhoppningar om att bjudas på en trevlig överraskning finns inte. Jag, med rynkad panna inser att skiten kräver mig på mer än jag förväntat. Insikten infinner sig, min resa till Dubai till hösten kanske inte ens blir en semestervecka vid Medelhavet vecka 30?"

 

Jag kommer på mig själv, när jag sakta men säkert vaknar upp ur min dröm. Det är onsdag morgon den 11 juli 2007. Jag har visserligen en trist deklaration, men ingen egen semesterkassa, tur är väl det. Däremot har jag tankar om min resa till medelhavet som kommer äga rum om mindre än två veckor. Ja, vi kommer ha grymt kul och jag hoppas att jag inte vaknar, av ännu en "mardröm" till, innan dess?




Isabell.

Efter att jag avslutat arbetsveckan var det en välförtjänt helg som väntade. I fredags var det till att vara så onyttig som det bara gick, kakor, pizza, chips, godis, kakor och glass. Det måste varit långt ifrån en av mina kalorisnåla dagar som ska tillhöra mitt nya liv... så småningom...

Lördag innebar Ljungby och fotboll i ösregn och totalt oväder. Hemma igen halv 7, och nu väntade vi spänt på utgång. Halv åtta skulle bussen gå, vi hade packat och hann till bussen 1 minut innan departure. Där hade vi tur, dock mer otur kort därefter. Busschaffisen "skulle väl vara snäll" så han erbjöd sig att bära våra väskor till bagagutrymmet. Jaha, där försvann vår dricka och vår förfest blev både kortare och kraftigt försenad. Halv tio var nog klockan när vi korkade upp i Alex lägehet. Dock ingen större skada skedd för så snabbt har jag nog aldrig blivit full. Frida körde oss mot Östra stranden och Hagön där killarnas förfest väntade. Bussen in till stan, en och annan drink, B&B, Pastavagnen och ja vet vad...
Jag hade riktigt kul, lagom full, lagom trött och lagom på G...