Isabell

Ibland känns livet lagom trist, skolan känns värre än någonsin och lärarna verkar tro att vi har all tid i världen för deras allt. Deras arbeten, prov, inlämningar etc.
Denna veckan har vi 6 inlämningar/prov, låter alldeles lagom kul va?

Helgerna är bättre än allt, vi har så kul tillsammans och man spirar på nya "äventyr". I fredags var vi hos Emelie i Halmstad och hade egen tjejmiddag. Maten vad det godaste på länge, sällskapet det bästa så länge alla stod på benen. Ida och jag tog limosin hem till Frösakull senare på natten, kändes lagom lyxigt så länge den rullade. Jo, ni förstår vad jag menar...

I helgen som kommer får vi dock ha en liten sorglig avskedsfest innan vi alla lämnar dig ensam kvar här hemma :). Jag längtar till sol och bad. Något så fruktansvärt mycket.
När jag kommer hem, ja då är väntan över. Då ska man börja om på nytt...




                                                                       ~ ~ ~ § ~ ~ ~



Det känns som om det skulle kunna bli en dag utöver det vanliga, precis som vi båda hade bestämt. Men just nu vet jag inte. Jag våndas, gjorde jag rätt eller fel? För det mesta känns det så himla rätt, jag kunde inte gjort det bättre. Men vissa stunder funderar man återigen och kanske undrar om man gjorde sitt yttersta?
Jag hoppas att tiderna förändras och att det kommer att kännas så himla bra som jag tidigare trott. Jag vill forfarande att det ska vara något att se fram emot, ja, en dag utöver det vanliga...