Isabell

Vad tycker ni om julen nu förtiden?

"Jadu, ett jäkla stressande, och allmänt för jävligt" säger pappa och skrattar och ingen fattar om han egentligen menar allvar. Men är det någon som inte stressar så är det han, han som knappt köper en enda julklapp. Ja så är det, i vår familj får mamma köpa sina egna julklappar. Visst är det kul :P, men å andra sidan blir hon nöjd och hon slipper betala för allt hon väljer att köpa till ett tillfälle som äger rum en gång om året, nämligen 24 december.

Och när han säger att något är för jävligt så brukar det handla om hans dator och den har faktiskt inte riktigt varit sig lik på senaste.

Sen frågar hon igen vad vi tycker och Alex är snabb och svarar att en jul utomlands vore lite spännande. Hon är inte sen med att kontra "tycker du att vår jul är tråkig?", vilket inte riktigt var vad han sa.
Utan att en jul utan alla traditioner, och en jul där man inte säger upp bekantskapen med en del av släkten vore annorlunda. Inte för att det skulle betyda något speciellt men det finns rätt många exempel. Vi är ett av dem. Vi har numera sagt upp bekantskapen med pappas släkt efter år av intrigerande från mammas sida. (Vi håller nog med alla 4, farmor får gärna komma - men resten slipper vi gärna). Allt för en dag om året, den 24 december. Jag baktalar inte mammas släkt av den enkla anledningen att det inte går. Det var nämligen mammas släkt som uppfann julen. Så efter några känslomässiga utpressningar här hemma har pappa gett upp och vi firar enbart på svensk mark.

Visserligen kan jag förstå henne lite, vi kan inte göra som andra familjer, fira med ena delen på för/ef. middagen och andra på eftermiddagen/kvällen. Minst halva dagen skulle gå åt till att förflytta sig.
 

Så gott som varje jul brukar pappa säga att han ändå har hittat en ganska fin jävel. Traditionsbundna som få, förändringsbenägen som ingen. Men hur orkar han... Ingen fattar och det finns inte en chans att förstå. Men det är väl alla oväntade tillställningar som gör susen. Att tomten här om året kom på snöskoter över hela åkern istället för att halka rakt in i vardagsrummet. Att Alex och jag inte längre bygger berg av våra paket och inte kan äta för att vi tyvärr inte kommer ut ur våra kojjor. Att halva släkten somnar under Kalle Anka och därefter klarar av att öppna julklappar långt in på natten. Eller att han slipper ha en lipande dotter i knät för att hon är livrädd för tomten... Ja allt sånt som egentligen kanske inte tillhör den vanliga julen utan infinner sig någon gång då och då.

Men att föreslå julfirande utomlands är som att säga till mamma "I år tycler jag att vi hoppar över julen och drar utomlands".

I granen ska det blandas nytt med gammalt, snyggt med snyggare, fått med köpt. Hade vi andra fått bestämma hade vi haft en gran som skulle få ha samma traditionsenliga utseende år efter år. Detta talar dock emot den traditionsenliga tanten här hemma. Men vi fick alla följa med till granskogen vilket alltid varit en ganska mysig tillställning fram tills för något år sedan. Numera finns det ju ingen snö och halva nöjet har bytts ut emot en helvetesjävlagranskitsramsa för att hitta en perfekt gran. En gran som kan stå intrykt mot en vägg och samtidigt se bedårande fin ut från alla andra håll - ja en vägg gran. Men mot förmodan gjorde vi uppror och nu för tiden köper vi alltid vår gran någonstans i Gislaved. Förra året tog jag initiativ och klädde granen i smakfulla kulor i vitt och rött för ovanlighetens skull. Pappa blev glad och sa att det var precis som en dansk jul - flaggans färger.

Vi slapp alltså packa upp en låda till bredden fylld av mammas lila tivolipynt med glitter och bling-bling från 90-talet och tingeltangel.

Utöver detta så är julen nog alltid som det har varit. Faktum är att jag inte för någonting i världen skulle vilja byta ut den. Den ser ganska lik ut år för år och det är det som är självaste charmen. Jag älskar julen och jag älskar att den ser lika dan ut varje år. Ja för en dag om året är allt likadant, den 24 december. Och, jag älskar min mamma för att hon alltid gör den likadan...